Citat:
Berlin är mycket av ett eget kapitel men både öst och väst var extremt subventionerade stadssamhällen av omgivningen under Kalla kriget och lider av det än idag.
Öst behöver jag nog inte nämna men hur var det i det kapitalistiska, rika Västberlin: Västtyska män som bodde i Västberlin slapp göra värnplikten i Västtyskland utan fick frisedel direkt, som offentlig tjänsteman hade du tretton månadslöner och alla anställda oavsett sektor fick extrapengar för semesterersättningar m.m. jämfört med övriga Västtyskland och som BRD-staten betalade för.
Näringslivet byggde på att staten subventionerade byråkratin och en massiv byggnadsindustri, U-bahn byggdes ut rejält åt alla håll och kanter (S-bahn sköttes dessutom av östtyskarna fram till 1980-talet även inom västzonen och var givetvis misskött och bojkottat av de flesta västberlinare, västberlinare åkte buss eller byggde ut U-bahn massivt även parallellt med S-bahn istället). BRD-staten subventionerade också sådant som cigarett- och glödlampetillverkning och tog in turkiska "Gastarbeiter" för att jobba i dessa arbeten, Västberlin var en ö så du kan ana transportekonomin av att i stort sett alla insatsvaror som tobak och glödtråd m.m. kördes fram och tillbaka från Hamburgs hamn för vidare transport till övriga BRD. Dvs utan statliga subventioner hade ingen satsat pengar i sådana företag. Byggsektorn var förstås mer korrupt än vanligt iom att alla visste om att det alltid fanns garanterade pengar att tjäna och att byggjobben behövdes för att hålla sysselsättningen uppe.
Allt det där var orsaken till att du fick radikala studentmiljöer (männen slapp värnplikten och kunde ägna sig åt radikal studentpolitik), Krautrock och filmer som "Vi barn vid Bahnhof Zoo" som bygger på verkliga historier där tonåringar fnaskar i då nybyggda miljonprogramsområden för att kunna gå på heroin. Näringslivet som Siemens m.fl. och som faktiskt låg i Västberlin flyttade till Bayern rätt omgående efter kriget p.g.a. stadens ö-läge.
Kvar i Västberlin blev en del driftiga kulturarbetare, men inget driftigt näringsliv. Och de som arbetade i staden hade inga skäl att flytta på sig eller ändra sig.
När allt det där försvann på 1990-talet (övriga BRD var inte jättesugna på att både låta Berlin bli huvudstad igen och få behålla sina subventioner i västdelen, så de avskaffades av Bundestag) blev summan av kardemumman att både öst och väst tappade massivt med arbetstillfällen (även om byggbranschen kunde behålla en del i de olika byggnadsprojekten på 1990-2000talen) och att staden satt kvar med en enormt överdimensionerad förvaltning (eftersom man nu dessutom hade två storstäders byråkrati att avlöna eller köpa ut helt plötsligt) plus en befolkning som var vana vid att det inte fanns så mycket ställda krav och att saker alltid löste sig med mer pengar utifrån. Att kulturlivet har blommat upp och att staden har skapat en av världens häftigaste klubb- och kulturscener kan liksom inte helt kompensera för detta fall och det tar nog minst en generation till innan inkomstnivåerna hos Medel-Meier börjar närma sig rikare tyska storstäder som Hamburg, Düsseldorf m.fl.
Ska jag sluta med något positivt så är bostadspolitiken både i Berlin och övriga Tyskland vettigare än den i Sverige, eller var så för några år sedan. I Berlin och övriga DDR gick både enskilda städer med staten in rev en del av de värsta betonghusen, sanerade andra, sålde av en del som ägarlägenheter till de boende för att undvika förslumning och tillät viss fri hyressättning vid ägarskiften kring 2005-2015 vad jag vill minnas när jag följde det mer aktivt.
Öst behöver jag nog inte nämna men hur var det i det kapitalistiska, rika Västberlin: Västtyska män som bodde i Västberlin slapp göra värnplikten i Västtyskland utan fick frisedel direkt, som offentlig tjänsteman hade du tretton månadslöner och alla anställda oavsett sektor fick extrapengar för semesterersättningar m.m. jämfört med övriga Västtyskland och som BRD-staten betalade för.
Näringslivet byggde på att staten subventionerade byråkratin och en massiv byggnadsindustri, U-bahn byggdes ut rejält åt alla håll och kanter (S-bahn sköttes dessutom av östtyskarna fram till 1980-talet även inom västzonen och var givetvis misskött och bojkottat av de flesta västberlinare, västberlinare åkte buss eller byggde ut U-bahn massivt även parallellt med S-bahn istället). BRD-staten subventionerade också sådant som cigarett- och glödlampetillverkning och tog in turkiska "Gastarbeiter" för att jobba i dessa arbeten, Västberlin var en ö så du kan ana transportekonomin av att i stort sett alla insatsvaror som tobak och glödtråd m.m. kördes fram och tillbaka från Hamburgs hamn för vidare transport till övriga BRD. Dvs utan statliga subventioner hade ingen satsat pengar i sådana företag. Byggsektorn var förstås mer korrupt än vanligt iom att alla visste om att det alltid fanns garanterade pengar att tjäna och att byggjobben behövdes för att hålla sysselsättningen uppe.
Allt det där var orsaken till att du fick radikala studentmiljöer (männen slapp värnplikten och kunde ägna sig åt radikal studentpolitik), Krautrock och filmer som "Vi barn vid Bahnhof Zoo" som bygger på verkliga historier där tonåringar fnaskar i då nybyggda miljonprogramsområden för att kunna gå på heroin. Näringslivet som Siemens m.fl. och som faktiskt låg i Västberlin flyttade till Bayern rätt omgående efter kriget p.g.a. stadens ö-läge.
Kvar i Västberlin blev en del driftiga kulturarbetare, men inget driftigt näringsliv. Och de som arbetade i staden hade inga skäl att flytta på sig eller ändra sig.
När allt det där försvann på 1990-talet (övriga BRD var inte jättesugna på att både låta Berlin bli huvudstad igen och få behålla sina subventioner i västdelen, så de avskaffades av Bundestag) blev summan av kardemumman att både öst och väst tappade massivt med arbetstillfällen (även om byggbranschen kunde behålla en del i de olika byggnadsprojekten på 1990-2000talen) och att staden satt kvar med en enormt överdimensionerad förvaltning (eftersom man nu dessutom hade två storstäders byråkrati att avlöna eller köpa ut helt plötsligt) plus en befolkning som var vana vid att det inte fanns så mycket ställda krav och att saker alltid löste sig med mer pengar utifrån. Att kulturlivet har blommat upp och att staden har skapat en av världens häftigaste klubb- och kulturscener kan liksom inte helt kompensera för detta fall och det tar nog minst en generation till innan inkomstnivåerna hos Medel-Meier börjar närma sig rikare tyska storstäder som Hamburg, Düsseldorf m.fl.
Ska jag sluta med något positivt så är bostadspolitiken både i Berlin och övriga Tyskland vettigare än den i Sverige, eller var så för några år sedan. I Berlin och övriga DDR gick både enskilda städer med staten in rev en del av de värsta betonghusen, sanerade andra, sålde av en del som ägarlägenheter till de boende för att undvika förslumning och tillät viss fri hyressättning vid ägarskiften kring 2005-2015 vad jag vill minnas när jag följde det mer aktivt.
Tack för en mycket bra info
Östberlin har man dragit i långbänk, men inte så mycket livsskildringar har gjorts om västberlin eftersom man tog för givet att alla "västerlänningar" visste hur där var.
Västberlin var en liten uppblåst bubbla, samtidigt var det en jävla tristess att behöva sitta i den där enklaven. Du var i princip inlåst som i en djurpark.
För att höja motivationen inne i Västberlin gav man de i princip fria tyglar att ha nattklubb och fester.
Västberlin var säkert superkul för en pilsk 25 åring från Wallenbergfamiljen, men att bo där på heltid var nog inte lika fett även om man hade pengar.