Citat:
Ursprungligen postat av
Livsmissbrukare
Jag är inte alls säker på att vi kan skruva tillbaka systemet till något liknande det vi hade tidigare. Allt för många av de nödvändiga faktorerna för att det skulle kunna fungera har förändrats idag och att justera tillbaka välfärdssystemen till en fungerande nivå utefter rådande förutsättningar låter sig nog inte göras om vi samtidigt ska hålla i gång det. Inte för att det är tekniskt omöjligt utan just pga den politiska oviljan hos våra folkvalda och så länge folk väljer att allt fler ska försörjas av allt färre så är det väl bara att tugga i sig i demokratisk ordning och beskåda den långsamma kraschen.
Rent hypotetiskt skulle många problem lösa sig av sig självt om vi drog åt bidragskranen riktigt hårt. En gräshoppssvärm drar inte vidare förrän allt är uppätet. Men vi kommer aldrig att landa där, gräshoppor har också rösträtt och kommer knappast att rösta för en lösning där stekta sparvar inte längre ska flyga in i munnen på andras bekostnad. Det vore verkligen att såga av den gren man sitter på. Men de kommer inte att kunna driva fram löntagarfonder och femårsplaner heller, den produktiva delen av samhället har både frihet och möjlighet att tacka nej och lägga sin energi på något annat någon annanstans om man inte finner det mödan värt att göra det på gräshoppornas villkor. Hur mycket gräshoppssvärmen än hatar de produktiva eller inte förstår att de behöver dem så måste man ju ändå ha ett visst mått av produktiva människor och företag för att hålla liv i samhällsrespiratorn, det är ofrånkomligt.
Jag tror inte på en plötslig implosion och konkurs för Sverige, mer en fortsatt kräftgång där olika samhällsfunktioner långsamt men stadigt krymper trots ett långsamt men stadigt ökande tryck på de som åläggs att hålla liv i det sjunkande skeppet. Oavsett vad sittande regeringars avsikt än må vara så kommer nog staten att tvingas krympa sitt tag om vår tillvaro och inte minst den gemensamma välfärden kommer att självdö under sin egen tyngd. Det betyder inte att det inte kommer att finnas välfärd, bara att den uppstår i annan form på annat håll. Exakt hur vägen dit ser ut vågar jag inte gissa men någon gång kommer nog vård, utbildning, säkerhet, försäkringar, mm att kunna organiseras utan att det ska ske genom en stat som gått överstyr. Det finns ju gott om andra länder att inspireras av, det är ju vi som avvikit från normen. Inget fel i att göra det så länge det fanns förutsättningar för att göra det men som sagt, de är oåterkalleligen förändrade och då inte minst genom en enorm lågproduktiv invandring som inte alls vill eller behöver bekymra sig om de värderingar som vårt system är beroende av.
Jag ser inget positivt i Sveriges framtid. Inte för att jag inte bryr mig eller skulle vara ovillig att kavla upp ärmarna och slita halvt ihjäl mig för att förändra den till något bättre. Men jag anser det inte lönt att försöka och gudarna ska veta att mina försök inte är efterfrågade annat än av en allt svagare minoritet. Jag uppmanar mina barn att lyfta blicken mot andra länder att leva i när de upplever att Sverige börjar kosta mer än det smakar. De är inte skyldiga vare sig mig, Sverige eller Somalia att stanna här och dröna så om något annat land erbjuder dem en bättre tillvaro än att få jobba för att finansiera parallellsamhällen till ljudet av bomber och poliser som flyr från ligister så ska de känna sig fria att välja bort det. Det är ju inte en orimlig tanke längre att det finns bättre platser på jorden att leva och verka i än det framtida Sverige.
Men mitt sinnelag är ändå positivt! Jag har jobbat väldigt mycket och väldigt målmedvetet i många år nu och har i god tid innan pensionen skapat mig ganska hyggliga förutsättningar för att kunna leva ett tillräckligt tryggt och bekvämt liv utan att behöva lämna landet. Jag vill inte lämna Sverige då jag verkligen trivs här och verkligen vill leva här. Det är dyrt att leva i ett land när kärleken till det är obesvarad men just nu ser det ut att vara värt ett försök för att slippa bryta upp och starta om någon annanstans.
Ja, en realistisk utveckling är kanske att mer och mer av offentligheten läggs ner, medan privata aktörer tar över i skola och vård. Att Sverige blir som USA utan socialt skyddsnät, för att det
gavs bort till bidragsparasiter, så som denna somaliska 10-barnsmamma som tråden handlar om.
Även vi på gruppboendet överlever ju i en sådan miljö, och stannar kvar i Sverige. Kanske hade vi rent av mått
bättre, och fått mer pengar över.
Medan det hade varit trevligt att få de pengarna för oss själva, så hade vi ändå föredragit att återupprätta socialismen med det sociala skyddsnätet, offentlig skola och vård för alla. För vi har empati för våra svenska medmänniskor.
Oavsett
vad som händer nu så är vi "snart" vid en inflektionspunkt,
där det händer.
Privat övertagande och offentlig kollaps, eller återtagandet av Sverige med stängda gränser samt utvisningar.
Edit: Eller ett mellanting. Som det brukar bli.
