Citat:
Ursprungligen postat av
SvulloDebois
Alla medier i Argentina rapporterar att Milei har vunnit och folk är ute på gatorna och är upprymda.
Bra eller dåligt?
Tja, en aspekt är väl att folk i hela världen börjar förstå mer och mer vilken 'symbolisk trofé' som presidentskap eller partiledarskap, även ministerskap faktiskt är; till skillnad från verklig makt, aktionsmöjlighet och passion för samhällsfrågor och folkets väl och ve.
Det här är Spicegirls-faktorn, dvs pöbeln är glada att 'vem som helst' numera 'kan bli viktig' osv; är glada över deras tolkning att 'etablissemanget' tycks nu ha mindre inverkan över vem som ska bli [insert VIP title here]. Pöbeln ser det som ett större mått på demokrati, när det dom ser i själva verket fördummats ner till likvärdigt med att vinna "Idol". Det attraherar exhibitionister och narcissister, inte passionerade effektiva och stabila människor med faktisk förmåga. Idol-vinnarna gallras ju ut i första antagningsomgången vid ansökning till musikhögskolan t.ex. Har inte en chans där.
Om Sverige valt Eilert Pilarm till statminister, det skulle inte förändra så mycket i praktiken. Men folk skulle bli skitglada, och förhoppningsfulla - faktiskt.
'Äntligen! Nån som
inte är född med silversked i mun och nepotism i arslet, som
inte har Seville Row kostym, som
inte har bister myndig uppsyn. Äntligen! en
vanlig människa på minister-posten. Äntligen verklig förändring! Sunt förnuft på väg in i politiken!
Så brukar det låta.