Citat:
Tack för ditt tack! 
Ja det är sant, det skall väldigt mycket till, för att barn skall bli omhändertagna enligt LVU. Vi som arbetar inom området vet alltför väl att lagens kriterier i praktiken är satta väldigt högt, för att ”få igenom” ett omhändertagande i rätten.
I många omhändertaganden är barnen i ganska dåligt ”skick” känslomässigt, tyvärr, (och ibland även fysiskt), då de farit illa ofta under åratal, innan det finns tillräckligt mycket ”på fötter”, för socialförvaltningens del, för att kunna göra ett ingripande.
Det finns ju också en del helt rimliga skäl till att kriterier för LVU är väldigt högt satta. Och det är så klart av en god avsikt, dvs samhället har inte önskat att skilja barn ifrån föräldrar, om det inte är absolut nödvändigt.
Det positiva man kan lyfta upp i det hela är att barn har ofta en fantastisk motståndskraft. De kan läka med tiden. Har många gånger bevittnat en fantastisk vändning för barn som blivit placerade i ett bra jourhem/familjehem. De kan gå ifrån tex nästintill apatiska, till att blomma upp, börja sporta, äta bättre, umgås socialt, le och skratta, osv. Sådant är ändå fantastiskt att bevittna.
Ja det är sant, det skall väldigt mycket till, för att barn skall bli omhändertagna enligt LVU. Vi som arbetar inom området vet alltför väl att lagens kriterier i praktiken är satta väldigt högt, för att ”få igenom” ett omhändertagande i rätten.
I många omhändertaganden är barnen i ganska dåligt ”skick” känslomässigt, tyvärr, (och ibland även fysiskt), då de farit illa ofta under åratal, innan det finns tillräckligt mycket ”på fötter”, för socialförvaltningens del, för att kunna göra ett ingripande.
Det finns ju också en del helt rimliga skäl till att kriterier för LVU är väldigt högt satta. Och det är så klart av en god avsikt, dvs samhället har inte önskat att skilja barn ifrån föräldrar, om det inte är absolut nödvändigt.
Det positiva man kan lyfta upp i det hela är att barn har ofta en fantastisk motståndskraft. De kan läka med tiden. Har många gånger bevittnat en fantastisk vändning för barn som blivit placerade i ett bra jourhem/familjehem. De kan gå ifrån tex nästintill apatiska, till att blomma upp, börja sporta, äta bättre, umgås socialt, le och skratta, osv. Sådant är ändå fantastiskt att bevittna.
Fint skrivet. Jag delar helt dina uppfattningar.
Såg ett seminarium på SVT forum där bland annar Vision, socialtjänstministerns högra hand och skrs ansvariga pratade om att bekämpa destination mot socialtjänsten och en av slutsatserna som jag tolkade det var att det är viktigt att berätta hur det ser ut i verkligheten och bemöta all den desinformation som sprids.
Citat:
Tack för ditt tack!
Ja det är sant, det skall väldigt mycket till, för att barn skall bli omhändertagna enligt LVU. Vi som arbetar inom området vet alltför väl att lagens kriterier i praktiken är satta väldigt högt, för att ”få igenom” ett omhändertagande i rätten.
I många omhändertaganden är barnen i ganska dåligt ”skick” känslomässigt, tyvärr, (och ibland även fysiskt), då de farit illa ofta under åratal, innan det finns tillräckligt mycket ”på fötter”, för socialförvaltningens del, för att kunna göra ett ingripande.
Det finns ju också en del helt rimliga skäl till att kriterier för LVU är väldigt högt satta. Och det är så klart av en god avsikt, dvs samhället har inte önskat att skilja barn ifrån föräldrar, om det inte är absolut nödvändigt.
Det positiva man kan lyfta upp i det hela är att barn har ofta en fantastisk motståndskraft. De kan läka med tiden. Har många gånger bevittnat en fantastisk vändning för barn som blivit placerade i ett bra jourhem/familjehem. De kan gå ifrån tex nästintill apatiska, till att blomma upp, börja sporta, äta bättre, umgås socialt, le och skratta, osv. Sådant är ändå fantastiskt att bevittna.
Ja det är sant, det skall väldigt mycket till, för att barn skall bli omhändertagna enligt LVU. Vi som arbetar inom området vet alltför väl att lagens kriterier i praktiken är satta väldigt högt, för att ”få igenom” ett omhändertagande i rätten.
I många omhändertaganden är barnen i ganska dåligt ”skick” känslomässigt, tyvärr, (och ibland även fysiskt), då de farit illa ofta under åratal, innan det finns tillräckligt mycket ”på fötter”, för socialförvaltningens del, för att kunna göra ett ingripande.
Det finns ju också en del helt rimliga skäl till att kriterier för LVU är väldigt högt satta. Och det är så klart av en god avsikt, dvs samhället har inte önskat att skilja barn ifrån föräldrar, om det inte är absolut nödvändigt.
Det positiva man kan lyfta upp i det hela är att barn har ofta en fantastisk motståndskraft. De kan läka med tiden. Har många gånger bevittnat en fantastisk vändning för barn som blivit placerade i ett bra jourhem/familjehem. De kan gå ifrån tex nästintill apatiska, till att blomma upp, börja sporta, äta bättre, umgås socialt, le och skratta, osv. Sådant är ändå fantastiskt att bevittna.
Kul och bra med en person som ser och vet hur verkligheten fungerar!
Det gör inte TS.
I min familj har vi jobbat med socialt arbete i dryga 20 år. Det vi kan se är att soc "tar" barn alldeles för sällan och alldeles på tok för sent. Och det blir bara värre och värre för varje år. Ungarna är betydligt mer trasiga idag än för 15 år sedan.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera