Varför blandar sig inte djur över artgränserna?

Är det inte så att olika arer kan få ungar tillsammans men bara om dom är inom samma familj?

Tex alla hundar kan korsas med varandra, men en hund och en hyena kan inte det eftersom dom inte tillhör samma familj.

Hyenan är väl ett kattdjur? Hundar kan ju korsas med vargar som exempel.

Hundar tillhör arten Varg (Canis lupus) i alla fall.

Ja det är det jag menar... Hyena och varg/hund är inte samma art alls. Hyenan är en katt och hunden är en varg...

Därför kan hunden korsas med vargar men inte med hyenan.

Känner inte till just björken men det varierar jättemycket inom floran. Orkidéer exempelvis bildar hybrider över artgränserna som gör det väldigt svårt att bestämma exakt. Men många som vi ser som en art kan i själva verket bestå av hundratals separata småarter därför att de har frön som är fertila utan befruktning från annan planta. Så det vi kallar vanlig ogräsmaskros finns i hundratals varianter. Gäller många andra fibblor. Även björnbär.

Poängen är att artbegreppet är en mänsklig konstruktion för att biologerna ska ha ett begrepp som åtminstone ungefärligt stämmer med hur naturen fungerar. Så i grova drag är en art en grupp som kan få fertil avkomma och kanske kan para sig med annan art men då få steril avkomma. Och så finns undantagen. För biologerna finns till och med flera olika definitioner av vad "art" innebär.

Men frågan är intressant. Mycket handlar om parningsbeteenden och säkert också om doftämnen.

Hyenor är inte katter! Vetenskapen klassificerar hyenor, viverider och kattdjur som "feliforma", men hyenor och viverider är inte katter.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Feliformia

Hybrider av artgrupper som genetiskt skiljt sig åt sedan länge får en avkomma med extremt dålig fertilitet, i alla fall gällande fåglar. Djur vill sprida sina gener och med dålig fertilitet för avkomman så är det en dålig idé att para sig med en annan art.

Det borde finnas medfödda mekanismer (barriärer) som naturliga anpassningar hos djur för att undvika reproduktion med nära släktningar samt reproduktion med individer som inte tillhör samma art eller på gränsen till en annan art. För mycket och för lite skämmer allt och naturen selekterar för en fungerande balans som med annat beteende. Input för beteendebarriären kan väl vara saker som lukt, utseende, signalering, beteende etc. Dessutom tillkommer fysiska/fysiologiska faktorer som t.ex. storleksskillnader och inkompatibla könsorgan, även om av dessa kanske skall betraktas som indirekta svårigheter och inte som direkta adaptioner för att fungera som barriär mot andra arter.

Genetiskt känner djuren att dom inte hör samman. Det är på en djup genetisk nivå.

Med det sagt finns det ju blandraser bland både hundar och hästar exempelvis.

Där delar man beroende på art delar samma arvsanlag, beteende och kynne.

- - -

Med det sagt, en liten utvikning. Satt på bussen med en mamma med en bäbis i famnen. Bäbisen satt tyst varje gång en vuxen person gick ombord, men när det kom en annan mamma med en bäbis i famnen så började hen jollra, såsom hon kände "att det var en likvärdig person".

Det var lite roligt att se.

Har för mig att delfiner emellanåt förgriper sig sexuellt både artfränder och andra speces

För att det inte fungerar.
Lika lite som om du skulle pumpa på en sköldpadda, eller en giraff.

Och någon levande skavder lär vi aldrig få se.

Arter har utvecklats genom en darwinistisk process där hona och hane parar sig genom en upplevd fördel med valet av partner. Det är alltså inte helt slumpmässigt. Fördelen brukar beskrivas som upplevd "hälsosamhet" hos partnern. De letar alltså efter vad arten (hona och hane) upplever som den ideala versionen av det motsatta könet, och den ideala versionen är alltså attraktiv.

När lax parar sig med öring, låt säga ("laxing" brukar man kalla den), eller två närbesläktade fåglar parar sig med varandra, så sker det rimligen som ett resultat av misstagen identitet eller brist på tillgängliga partner.

Den här typen av parningar resulterar aldrig i någon evolutionär fördel och extremt sällan i någon fertil avkomma. I de fall avkomma produceras (som mellan lax och öring) så är avkomman alltså oftast steril. Skator och kajor upplever inte varandra som attraktiva partners, och kan inte producera fertil avkomma.

Dessutom undviker de allt som oftast inavel genom att inte para sig med sina föräldrar, sin avkomma, eller sina syskon. Det görs rimligen genom feromoner. Människor finner inte chimpanser attraktiva, och vise versa, även om de är vår närmsta levande släkting. Vi européer har dock parat oss med neandertalare vid någon avlägsen tidpunkt i det förflutna och producerat fertil avkomma.

Evolutionen skapar nya arter genom en arts anpassning till en ny ekologisk nisch, och mycket sällan genom korsbefruktning med närbesläktade arter. Skator och kajor som attraheras av varandra är inte genetiskt "friska" och sorteras därför bort av det naturliga urvalet. Den europeiska och amerikanska bävern är närmast identiska varandra till utseende men producerar ingen avkomma på grund av skillnad i kromosomantal. (Den amerikanska bävern har introducerats till Finland, och kommer där i kontakt med den europeiska bävern, så det finns data på detta).

Arter är attraherade av det motsatta könet inom sin egen art. Det är min kortfattade lekmannamässiga förklaring.