Färre antal vänner ju äldre man blir helt normalt?

Njae. Det är väl normalt när man går från ungdom till vuxen med familj att jobb och familjeliv tar mycket av tiden och att man inte har tid att underhålla ett stort "gäng" som i ungdomsåren.

Att däremot ha en stadigt fallande kurva hela livet är nog ingen bra grej, de flesta skaffar sig väl ändå nya bekantskaper längst vägen medan några från yngre dagar faller ifrån. Den dagen barnen börjar bli större etc så är det rätt trist att sitta ensam eller bara med en partner och inte ha några vänner kvar, och pigga, glada pensionärer underhåller väl oftast återigen en bekantskapskrets med andra gamlingar att göra utflykter och resor med etc. Iaf vill jag bli en sån gamling och inte en som sitter ensam och tittar på bingolotto tills jag dör.

Helt klart är det så.
Jätteskönt, bättre med några få nära vänner och många bekanta.
Så trist att behöva tänka på att närvara vid dop, födelsedagar etc.
Många av mina bekanta träffar jag bara någon/några gånger per år och då är det som tiden stått still sen förra gången.

Tror jag hade min "peak" vad gäller antal vänner när jag var runt 30. Nu är det betydligt mer utgallrat. Har kanske en handfull som jag betraktar som riktiga vänner och det glesnar ut alltmer ju äldre jag blir. Har inga större bekymmer med detta utan betraktar det ganska neutralt. Livet rullar på helt enkelt.

Tror också att jag hade större tolerans förr när jag var yngre. Då kunde jag hacka i mig andras brister på ett sätt jag inte har tålamod med idag.

Några exempel på sådant jag i högre grad kunde tolerera när jag var runt 30 men som jag i stort sett har nolltolerans mot idag:

- Personer som är helt oförmögna att prata om något annat än sina egna barn.
- Personer som bara ska prata om "gamla tider".
- Personer som bara gnäller om hur synd är om dom och snackar skit om andra.
- Personer som bara hör av sig när de vill ha något.
- Personer som har taskig attityd i allmänhet, som måste vräka ur sig passiv-aggressiva "skämt" och andra märkliga kommentarer om saker de inte har med att göra.
- Personer som bara ska skrävla så fort de öppnar käften.

Finns många fler exempel men bara dessa gallrar ju ur stora delar av ens gamla bekantskapskrets.

Förr kunde jag som sagt tolerera mer men idag sitter jag hellre och stirrar in i tapeten än umgås med den typen av människor.

Idag har jag ett mindre antal vänner men kvalitén på dessa få är skyhögt mycket högre.

Så ja, jag har färre vänner idag när jag är äldre och jag är 100% ok med det.

Jag håller inte med om din analysering angående detta. Det är nog väldigt individuellt skulle jag säga sen är det många faktorer som spelar in.

Tvärtom så har jag mer vänner nu än när jag var ung, mycket för man lär sig känna nytt folk och knyta nya kontakter under livets gång.

Är över 50 och har mycket få utvalda vänner.

Tyvärr tycker jag många är dumma i huvudet nu för tiden och orkar inte ödsla tid på detta 😅

Tror man blir klokare som äldre och värderar vänskap på ett annat sätt än ex i 30 års åldern.

Så är det i alla fall för mig!

Beror nog lite på var man är i livet.
Själv skulle jag säga att mest vänner hade man väl i tonåren, var inte ovanligt med fester med ett par 100 vänner.
Sen började folk flytta runt skaffa familj så det blev en svacka mellan 25-45 för mig personligen sen efter 50 tog det fart när man blev mer aktiv utanför familjen igen.
Sen ser jag till mina föräldrar så minskar det nog igen efter 75-80 tills nån enstaka är kvar efter 90.
Men att man har färre vänner i senare delen av livet gämfört med tonåren är nog ganska normalt.

Det är väl snarare så att bara ens riktiga vänner hänger kvar?