Folk som presterar 100% men får inget tillbaka , vad gör de för fel?

Frågar man chatgpt handlar det mycket om

"Vem kan göra exakt som jag säger och komma överens med alla medarbetare?" Och inte "Vem kan skapa bra resultat för företaget som gör att vi kan omsätta mer?'

Inom kommuner har jag förstått att det är en jävla mall man skall göra och att vara diplomatisk

Baserat på hur många resonerar i min senaste tråd, så skulle jag gissa på att det beror på att vi bor i u-landet sverige, fullt av rövhål, sossar, npc´er, intelligensbefriade lallande idioter som tycker att sverige är världens bästa land att bo i oavsett mängden misär.

Klassikerna är alla dessa gamla gubbar som skryter om att de jobbat på samma arbetsplats i 40 år, som om det skulle vara något eftersträvansvärt.

Inom det privata går pengar före kvalitet också. Lite annorlunda mekanik.
Sker även inom det offentliga också egentligen eftersom alla är giriga.

Bottom line är att arbetslivet inte handlar om att göra saker av hög kvalitet. Jävligt deprimerande, men sant.

Ofta kan arbetsgivare premiera och befordra personer som de kan betala mindre. Dessa arbetsgivare är såklart smuts och saknar själ, men så är det.

Det handlar i slutändan om social intelligens och hur du marknadsför dig själv.

Jag jobbar inom ett tekniskt yrke med medellång utbildning men hur jag har fått en så pass hög lön, långt mer än mina jämnåriga - är att jag är duktig på att bygga en image inför mina kollegor och chefer. Jag gör alla dessa klyschor, som att skriva mejl sent på kvällen, skämta vid tillfälle om hur lite semester jag tar för att stötta företaget, dölja dåliga saker du gjort (eller stå för dom om får pluspoäng genom det), belysa det du har gjort bra på ett socialt kompetent sätt osv. Till slut får man ett rykte eller bild om att vara kompetent och hårdjobbande.

Sen byta jobb eller tjänst var 2-3 år.

Förstod alldeles för sent att uppskattning och ersättning har väldigt lite om inte ingenting att göra med prestation. Allt handlar fan om yta och att det ska se bra ut.

Jag var tidigare den där bror duktig för jag trodde det skulle ge fördelar. Jo tjena, vart ju rövknullad mer och mer för varje gång.

Nu lökar jag så mycket jag kan men ser till att ge en aura av att jag alltid har fullt upp. Och det funkar galant och har så gjort i flera år. Mycket märkligt men jag ska inte vara den som sätter mig emot verkligheten.

Jobbar nästan 100 % hemifrån så imorgon blir det sovmorgon, långlunch och en runda ned på centrum under arbetstid.

Tycker det är sorgligt egentligen att det är på det här viset men när man bankat sönder skallen mot väggen så slutar man försöka. Vart helt enkelt trött på att vara den där blåidioten.

Ett bra exempel på detta är Simpsons avsnittet där en utbildad person börjar på Homers arbetsplats och vill göra allt rätt för sig men blir så inåt helvete arg att Homer har fått ett bättre liv trots dumhet. Jag tror karaktären i fråga heter Frank Grimes som skall spegla på en verklighet många akademiker och ambitiösa människor gör.

Vi har alla varit där någon gång i livet där ens prestation säger noll hos den som skall titta på det. Det kan vara en dejt , idrott, jobbansökande med mera.

Vad exakt i detalj gör dessa männsikor för fel? Asiater som tex bor i Usa åstadkommer mycket mer för samhället för sin kompetens i tex it eller läkare än en vanlig amerikan,likt förbannat kan någon som Ben Shapiro eller här i Europa ha en Greta Thunberg som åstadkommer noll för samhället.

Det måste kännas jobbigt som asiat i västvärlden att ens prestationer på riktigt inte belönas. Vi ser ju bara det hos indier som är programmerare eller östeuropeer, de är dömda för att få skitbetalt trots prestation.


Jag känner nu att jag presterar så inåt helvete med mitt företag och övriga projekt och visar upp det på LinkedIn på ett snyggt sätt men får typ 2-3 likes medan någon annan jävel som bara berättar om sin förlossning och karriär får 500 likes.

Verkar inte spela någon roll om jag skulle ha haft Joe Biden,Elon Musk ,Lady Gaga och Ulf Kristersson på samma bild tillsammans med mig , hade väl vara gett 3 likes medan någon annan vidar upp en fiskebild och får 200 likes.


Det har inget med att jag vill skryta men precis som med asiater i västvärlden som jobbar arslet av sig vill man ju bli sedd någon jävla gång.


Har ni stött på dessa människor på arbetsplatsen som gör ett bra jobb men får aldrig höra det?

Varför slutar inte fler med LinkedIn och sociala medier? Låter som ren stress.

Man kan ha ett fullständigt och socialt liv ändå med allt man behöver. Mindre stress och pillande på mobilen och mer verklig interaktion.

Jag tycker det känns bättre på alla sätt.





Det här är så jävla sant. Det är ju med jobbyten man får upp sin lön och följer aktuell löneutveckling.

Dessa som jobbat 40 år blir alltid så förstörda när de får höra att unga osnutna nyanställda har samma om inte bättre lön.

40 år till ingen nytta.

Bättre hoppa runt med ett par års mellanrum och lägga skambud på löneanspråket så blir det mer variation och fler chanser att klättra.