När jag testade tramadol första gången blev jag helt hooked. Var helt säker på att opioider var något jag skulle syssla med resten av livet. Förstår att det inte är så för de flesta, men för mig var det verkligen så.
Efter en våldsam, traumatisk uppväxt skänkte opioiderna mig ett lugn och en trygghet jag aldrig tidigare känt. Det kändes som helt nya känslor - som om jag upplevde dem för första gången när jag tog tramadol.
Världen fick färg, människor kändes accepterande och t.o.m. snälla.
Självhatet byttes ut mot självacceptans.
Hatet och ilskan jag kände för samhället ersattes av kärlek och tacksamhet.
Det var förstås bara en temporär ”lösning” på ett allvarligt problem. Där och då, under de tretton år jag använde, kändes det ändå värt det. Jag kände inte till någon annan lösning.
Från tramadol, till kodein, till buprenorfin, till oxykodon och metadon.
Till heroin - slutstationen.
Först nasalt, sedan intravenöst.
Nästan alltid blandat med benzo och lyrica eftersom det potentierar opioidruset. Allt jag gjorde, alla droger jag tog, syftade till att förstärka det ruset.
Jag brukade ofta tänka att J.R.R. Tolkien måste ha baserat karaktären Gollum på en heroinist. Hur mycket livet än förföll runt omkring en, vilka konsekvenser missbruket än förde med sig, kunde man alltid trösta sig med att man snart skulle få sitta ensam tillsammans med sin
precious, och då skulle världen kännas snäll och sympatisk igen. Allt skulle vara förlåtet, allt vara värt det.
Tänk dig tillbaka till en nyförälskelse; de oerhört intensiva känslorna av kärlek man bara kan känna för någon under de första månaderna/året av relationen.
Jag var fast i en nyförälskelse som varade i tretton år. Min partner – opioiderna – var dock väldigt elak emellanåt. En nyförälskelse som misshandlade mig, kan jag bäst beskriva det som.
***
Nu går jag på Laro. Det är väl den egentliga slutstationen, när jag tänker efter (för de som har turen att överleva, åtminstone).
Traumat – hålet i min själv som jag fyllde med heroin – hanterar jag personligen bäst genom daglig meditation och att, så gott jag kan, leva efter buddhistiska principer.
Fast det är en annan historia för en annan dag och tråd.
(Om du fortfarande sitter fast i skiten och behöver någon att prata med är du varmt välkommen att PM:a mig. ❤️)