Det var med förväntan vi slog oss ner. Och med lättnad vi reste oss ur tv-soffan en timme senare. Äntligen släppte magknipen. Vi hade skrattat oss igenom SVT:s storsatsning ”Historien om Sverige”.
Ständiga drönarflygningar över vildvuxna skogar och landskap och vattendrag, fångade i färggrant foto med förförisk ljussättning och dramatisk bakgrundsmusik. Därtill ett speakermanus anpassat för barn-tv. Hur ska vi kunna ta detta på allvar?
Jag var tvungen att kontrollera med tablån. Hade vi råkat få in det en gång så populära ”Wild kids”, reducerat på tävlingsmomenten, eller möjligen ”Robinson” eller en filmatisering av Barna Hedenhös?
”Detta program är olämpligt för barn”, varnar SVT Play på datorn. Det hade varit rimligare att skriva ”lämpligt”.
I första avsnittet är det ett närmast osunt pk-upprepande av att de första svenskarnas hudfärg minsann var mörkare än dagens och att klimatförändringen när den kanadensiska inlandsisen smälte enbart var temporär. Här reses murar så att inga foliehattar ska kunna faktaförneka.
Herregud! Sverige fanns ju inte ens. Man kan verkligen fråga sig varför serien kommer just nu. Ska det ses som ett bidrag till vår identitetsbildning? Eller för ett av högernationalister ifrågasatt public service att värna sin verksamhet?
För att vi ska förstå vilka omedelbara plattfotingar vi härstammar från har en samling hipsters från Söder anlitats som statister i utbyte mot att de låter bli att tvätta håret och ansa skägget ett par veckor före inspelning.
Och så – lika överraskande som överflödigt varje gång – smyger med jämna mellanrum programmets ciceron, Simon J Berger, in från sidan och upprepar det som nyss redan sagts. Oavsett om han dyker upp på ett slagfält eller i en gravsättning och vad han än har att tillägga så ler han, hela tiden ler han, oklart varför. Kanske för att han snart ska få vara ur bild igen. I intervjuer inför programmet har han framhållit sitt omåttliga historieintresse. Av detta märks inget. Det hade lika gärna kunnat sägas av Bolibompadraken. Å andra sidan får han inte många sekunder på sig.
Värre är att det är lika illa ställt för de medverkande experterna, de som verkligen har något att komma med och som garanterar den historiska korrektheten. De för vars medverkan vi fortsätter titta. Ingen tillåts säga mer än fyra ord i rad förrän det klipps till nästa huvud som ska fortsätta meningen. Eller till en ny drönarflygning. Eller en perfekt tandrad i ovårdad ansiktsbehåring.
Det är synd. För här finns ett antal högintressanta arkeologer och historiker inom skiftande fält som har förmågan att i ord levandegöra vår historia och som brinner av engagemang och vilja att förmedla kunskap – och som går genom rutan, som man säger. Om de bara fått chansen.
På samma vis som med populära dramaserier och deckare har SVT av oförklarliga skäl valt att bara släppa ett avsnitt i veckan. Ja jäklar, vi kan knappt bärga oss tills vi får slå oss ner för nästa högtidsstund. Hämtar du popcornen?
https://www.sydsvenskan.se/2023-11-08/historien-om-sverige-eller-ar-det-barn-tv-vi-tittar-pa