Citat:
Ursprungligen postat av
Mindbreath
Jag är själv kvinna och vet att "kvinnor kan" men oftast när det skall lyftas fram kvinnor från historien så måste man leta efter riktigt obskyra exempel och då försvinner alla stora män som faktiskt bidragit med enorma framsteg i vetenskapen och så vidare.
Skall vi lära oss om Axel Oxenstierna som grundlade hela den Svenska statsapparaten eller skall vi lära oss om Ulrika Eleonora Stålhammar som klädde ut sig till (manlig) soldat? Det här FÖRMINSKAR ju bara kvinnorna, om det här är det bästa vi kunde hitta.
Om vi vill prata om kvinnor förr kan man väl istället lyfta fram domäner där kvinnor VAR aktiva. Lär oss mer om livet i hemmen, om barnuppfostran, matlagning, hushållssysslor förr... Jag HOPPAS det här programmet, Historien om Sverige, kan lyfta fram vardagslivet genom olika tider. DET hade varit progressivt och feministiskt. Men jag tvivlar starkt på att de har tagit den riktningen.
Manligt har ju varit normen, och då är det viktigt att visa att kvinnorna även fixade det ”manliga” och att man kanske därmed tonar ner betydelsen i manligt och kvinnligt.
Det handlar också om att visa att män och kvinnor är lika goda kålsupare.
Att man ska lyfta fram betydelsen av marktjänstgöringen ur ett annat perspektiv än sett som ett kvinnoförtryck tror jag du kan glömma …
Glöm dock inte att vi fortfarande är ”slavar” åt ”överheten”: nu ska kvinnorna göra karriär och bidra till konsumtionshjulet, förr skulle de ta hand om hemmet med allt vad det innebar (medan männen blev kanonmat eller slet ihjäl sig i gruvorna).
Ulrika Stålhammars öde visar hur (illa) det kunde vara förr samtidigt som det visar på en kvinnas styrka, och hon får definitivt inte glömmas bort.
Man kan även (men det kommer givetvis inte att göras) dra en parallell till dagens samhälle: hur ses det på kvinnor som enbart vill vara hemmafruar? På vilket sätt måste de maskera sig?
Jag nämnde kvinnorna som fick driva herresätena i deras män frånvaro och frånfälle. De sågs inte alltid med blida ögon - det handlade dock till en del i att när deras män var i livet så stod männen för det hårdföra och fruarna fick mer en roll som den ”snälla” som fick hantera undersåtarna mående, typ.
Kvinnorna blev då tvingade till att vara mer hårdföra, och det gjorde folk förbryllade (och frustrerade).
Dvs att det inte (enbart) handlade om att ”kvinnor kan inte”, utan att de bytte skepnad från omtänksam till kallsinnig.
Men hur har ”överklassdamerna” annars skildrats? Som eleganta damer i krinolin som som spatserade omkring i parker uppvaktade av eleganta gentlemän? Var livet då verkligen så?
Viktigt att visa är att vi alla (män och kvinnor, hög som låg) bidrog till utvecklingen och att vi var typ lika viktiga. Tyvärr så blir skildringarna ofta ensidiga med slagsida åt än det ena eller åt det andra hållet.
Att lyfta fram Axel Oxenstierna handlar ju också om att visa fram ett viktigt skede i den svenska historien, så han får inte glömmas bort (sen hur mycket eller hur lite man talar om honom i serien är oväsentligt - man får faktiskt förutsätta att folk lärt sig om honom t ex på historielektionerna).
