Köper ni GMO? Eller försöker ni bojkotta?

GMO är inte ett problem. Kelloggs och UPF är problem.

Det beror på hur man ser det. Några personer åkte runt i Mexiko och letade majssorter. De gamla majssorterna hade alla mer eller mindre GM0-inblandning. De lyckades inte hitta en enda sort som hade originaluppsättningen av gener kvar, fast de reste även till svårtillgängliga ställen.

Annars har jag nyligen läst boken "Vad vi äter" av Chris van Tulleken, och om det stämmer som det står där så är UPF (Ultra-Processed Food) farligt för kroppen på en mängd vis.

Jag lagar den mesta maten själv från råvaror. När man ska laga mat ska man börja med att hacka en lök, liksom.

Personligen bryr jag mig inte. Mitt mål är att äta så gott som möjligt, inte så nyttigt eller naturligt som möjligt. Smakar det gott i munnen så är det huvudsaken.

Är du inte orolig att du ska få i dig något cancerframkallande. Och stå där om ett antal år med en cancerdiagnos och en undran: Varför har du ätit så här i många år?

Nej, ärligt talat så är jag inte det. Jag tror dessutom att mycket ohälsa framkallas av oro och ångest. Människor i harmoni är friskare generellt. Sedan är det dessutom så att allting tar slut någon gång, så även livet. Jag har inga ambitioner att bli hundra år gammal. Det är viktigare för mig att de år jag lever är roliga och harmoniska än att de är många men fyllda av ångest och oro över sånt jag inte kan påverka.

Men det är väl det man försöker bena ut, vad som man kan påverka och vad som man inte kan påverka? Det är väl det som är problemet, om något som man kan påverka blir sorterat in i kategorin "sådant som man inte kan påverka", då missar man chansen där att själv bestämma över något.

Men spelar det någon roll?

Jag tänker såhär; fyrtiotalisterna åt hårt stekt mat och rökte som borstbindare. De drack sprit och åt socker och fett och levde rövare. Vissa har naturligtvis fallit ifrån men den absoluta majoriteten levde långa liv och många lever än idag. Vi i senare generationer lever redan som det är mycket hälsosammare. Men det får inte gå till överdrift för då blir det kontraproduktivt. Man måste leva också, inte bara existera. Dessutom, som jag säger, så är det långtifrån bra att noja och oroa sig och försöka optimera allting in absurdum. Det förtar lusten i livet. Och lusten är enligt mitt sätt att se på det allra viktigast. Det ska vara roligt att leva, annars är det lite sak samma.

Förstår du hur jag menar?

Jag förstår hur du menar. Det är viktigt att ha kul i livet, såklart.