Släppa in någon när man är psykologiskt avskärmad?

Exakt. Sen är det hela det här äckliga sociala mediandet som väller in över samhället som pesten. Helt plötsligt ska alla tävla med varandra om vem som har flest vänner, coolast kompisar etc. Och all form av autencitet verkar helt ha försvunnit. DMandet med 28 miljoner personer och saknaden av djupa kontakter. Vem mår bra av den här utvecklingen egentligen?

Jag tror såhär: De flesta har blivit helt asociala och vill inte ha några kontakter förutom i spelvärlden och då är frågan man måste ställa sig varför? Varför beter sig hela befolkningen asocialt? Som om varenda jävel blivit autistisk och stängt in sig i sin stängda värld med sina datorspel (och unga män ofta knark på det).

Varför?

Är man illa skadad så flyger nya upp hela tiden. Låt dom inte ta över. Att öppna upp sig gör en sårbar, och vem fan vill gå runt och vara sårbar när man är extremt sårbar?

Se till att fixa det innan det är försent.

Små sällskap som någon enstaka människa eller två, för att känna sig trygg och sedan bygga vidare. I större grupper blir det mer komplext.

Och desto äldre du blir, blir det svårare och svårare att skapa djupare relationer med nya personer. Dom bästa, är ändå alltid dom hade från uppväxten, men om det skitit sig där och om man inte hade några, ja då blir det tufft.

Hitta gemenskap med någon inom gemensamt intresse.

Psykologi --> Relationer och samlevnad
/Moderator

Den som bränner sig på elden vet hur det svider. Det räcker inte att du bara "lättar" ditt hjärta utan den som lyssnar måste också ha upplevt smärta för att kunna förstå.

De gånger jag öppnat upp mig har personen berättat detta till andra, människor är lömska varelser, knappast smarta. Men det behöver inte betyda att du ska förlora hoppet om mänskligheten, men var varsam med att öppna upp dig till människor överlag.

Stress- och sårbarhets modellen. Detta är en teori som förklarar lite varför vissa går under medan andra blir starkare. Psykologer och dylik, majoriteten av dessa gör "bara sitt jobb" och jag skulle inte påstå att majoriteten av dessa förstår smärtan. Sympatier men att försöker leva sig in i en annan människas känsloliv försöker de flesta människor undvika, professionella som gemene man.

Jag försöker hitta strategier för att kunna läsa av andra människor, genom kroppsspråk, mimik, tonläge, rytm. Livet ska kännas och det syns på människors ögon, ansikten... Vissa kan helt enkelt inte stå ut när motgångar nalkas och det är synd eftersom samhället trampar ner sådana personer och när andra vill hjälpa dessa människor genom att ändra deras tankegångar så blir man straffad. Det konservativa tillsammans med teknologin kommer alltid att vinna i slutändan och vilka måttstockar av värde har då varit guld värda att försöka införliva i sitt liv... Det finns för många soja pojkar och dessa pojkar lyssnar på tjejer som att de vet... Farliga tider, men väldigt intressant tid att växa upp i eftersom det kommer ske förändringar sinom snar framtid.

Det kallas att vara man. Feminister har tutat i dig att det borde vara på något annat sätt.