Hur kommer man tillbaka efter ett återfall?

Så för att jag göra en lång historia ganska kort... jag behöver råd. Jag har, efter att ha försökt leva detta livet på egen hand i 7 år, kommit till en punkt där jag inser att det inte går längre. Jag har, trots mina ansträngningar och goda avsikter, lyckats med att röra till allting i mitt liv. Och jag ser ingen utväg eller någon lösning på mina problem, och jag är på väg att tappa allt hopp. Jag är rädd för att oundvikligen göra allting värre än det redan är.
Bakgrunden till allt detta är att jag "syndat på nåden" så svårt, att jag förlorat all känsla av Guds närvaro och hans "röst" i mitt liv. Jag upplever således en stark känsla av meningslöshet i mitt dagliga liv och känsla av att inte komma någonstans. Mitt liv som sådant kännetecknas av ett allmänt förfall: ekonomiskt, relationsmässigt, och socialt...
Innan jag "syndade på nåden", så hade jag en framtid och ett hopp. Men nu fruktar jag, att jag förhärdat mig och mitt hjärta så pass mycket, att mitt hjärta är förhärdat (Hes 36:26) och att den Helige Ande har lämnat mig för att aldrig mer komma tillbaka igen. Ett tecken på att jag förhärdat mig själv är att jag har svårt att känna kärlek eller medkänsla med andra när de lider, jag kan inte känna glädje eller upprymdhet, jag känner inget i bönen, det som intresserade mig förr gör det inte längre, jag känner ingen ånger över mina synder etc. etc. Mina böner blir inte besvarade, oavsett hur ofta och hur länge jag ber.
Jag undrar om det finns någon här som gått igenom något liknande och vad som kan göras för att "komma tillbaka", så att man kan bli "återställd" i sin relation med Gud? Och jag förstår att detta kanske verkar långsökt för de som inte tror, men jag hoppas ändå på er förståelse...

Jag antar att du inte är kristen eftersom du hänvisar till Hesekiel. Tala med din rabbin så tror jag han eller hon kan reda ut det hela. Men om du är Kristen så läs texterna i NT för att få förlåtelseperspektivet.

Att bli återställd i sin relation till Gud låter inte helt rätt. Har man svikit ett förtroende kan det ta tid innan ett nytt förtroende blir verklighet.

Min uppfattning är att ett överdrivet självförtroende (tänk Satan) är orsaken till många svikna förtroenden.

Alla människor kommer till korta inför fadern.
Du är redan återställd , det blev du när Jesus dog på korset och återuppstod 3 dagar senare för 2022 år sedan.

Som tur så är vår frälsning inte beroende av vad vi gjort för honom utan vad han har gjort för oss.

Jag är kristen.

Du har rätt. Men hur går man isåfall till väga, menar du?

Lyssnar på Harry H där uppe istället Det är lugnt. Let it go..

Jesus vill hjälpa oss i allt

Nu är det inte bara sjukdom och annan nöd som tynger oss i vardagen. Även vanliga vardagliga bestyr och göromål kan tynga ner oss ordentligt. På samma sätt är det vanligen med religiösa bud och påbud som predikas från olika predikstolar. Följande bibelord säger mycket om att Jesus ingalunda vill pressa oss till ett tungt religiöst beteende med en laglydnad som är omöjlig. Han vill lyfta av alla våra bördor och även hjälpa oss med vardagens alla bekymmer:

Matt 11:28-30: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.”

Matt 6:24-34: ”Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. Därför säger jag er: Gör er inte bekymmer för ert liv, vad ni skall äta eller dricka, inte heller för er kropp, vad ni skall klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Fader dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.”

Förlåtelse har du redan.

Matt 18:21-22
Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?» Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.

Vad det gäller förtroende och känsla av närhet till Gud så får det ta sin tid.

Du har stängt av dina känslor och avskärmat dig mentalt.

Kärlek är något man skapar. Man bygger upp den. Du har inte alltid lika mycket utrymme för andra i ditt liv.
Har jag lärt mig något så är det nog att man inte "syndar" eller är "sämre" för att man är arg. En del av oss har den tiden för att den inte gavs oss tidigare.

Gör saker för dig själv och andra så kommer saker tillbaka. Sedan är inte ditt perspektiv det du nödvändigtvis lever i, genom hela världen.

Det är mycket möjligt... Hur aktiverar jag dem igen?

Genom att fokusera på det som är bra och göra gott. Se det goda i dig, andra och världen.