Citat:
"Bedövning eller sövning är aldrig en utväg när det blir en sådan här risksituation, utan är det ett högriskdjur som rymmer ut i parken, då är det fara för mänskligt liv och då är den enda möjligheten att avliva djuret tyvärr."
Annika Troselius, informationschef Furuviksparken
https://www.expressen.se/tv/nyheter/furuviksparken-en-miss-fran-var-sida/
Citat:
"Om de kommer utanför och man ser att de kommer ut, handla lugnt och sakta, då har man en handlingsplan. Ring inte räddningstjänst och polis, vad kan de för nånting? Jägare med gevär? Det stressar ju dem hundra gånger mer.
De har ju varit ute när parken har varit öppen. Det var fullt med besökare och vi såg till att de tog sig ut ur aphuset och vi tog det lite lugnt. Och de kommer ju tillbaka, de vill ju in. Mata in dem, försök på annat vis. Grips inte av panik. De ska inte springa och ha ihjäl sin närmaste vän. För det är djurvårdaren som ska vara det. De har inte ihjäl sina vänner, så funkar de inte."
Ap-mamman Ing-Marie Persson som har arbetat med schimpanser i 40 år
https://www.expressen.se/tv/nyheter/ing-marie-jag-onskar-de-fick-do-pa-ett-vardigare-satt/
Bilden av konflikten mellan f.d schimpansskötaren Ing-Marie och maken Johnny Persson, f.d djurparkschef, vs Parks & Resorts, börjar klarna i förskräckande tydlighet. Man har diametralt olika syn på djur och deras värde, och hur en sådan här händelse ska hanteras.
Om jag skulle befinna mig i en djurpark när några vilda djur kommer ut vet jag i alla fall vem av dessa två damer jag skulle önska var ansvarig, både för min egen och för djurens säkerhet.
Parks & Resorts sätter istället skyttar att skadeskjuta aporna och skapar kaos med traumatiserade och svårt skadade apor inne i aphuset, med kroppar av dödade apor som ligger utspridda i parken.
Intervjun med Ing-Marie gör mig gråtfärdig. Man känner hennes sorg och förtvivlan. Och nu blir hon tydligen inte ens insläppt när hon kommer till Furuvik för att erbjuda sin hjälp