Är det dumt att ta antidepressiva?

Fast på något sätt stämmer det ju.

Vården kan förmodligen bota alla människor som har psykisk ohälsa om rätt resurser sätts in.

Men av någon anledning görs det inte.

Men vården är oerhört intresserad av att patienterna ska äta sin medicin.

Det verkar vara viktigare för dem än någonting annat.

För att patienten ska kunna bli fullt frisk krävs rätt vård, rätt resurser, under lång tid.
För det krävs mycket pengar.

Men pengar bör det ju finnas.

Som sägs på Flashback ofta så skickar vi ju miljarder utomlands varje år.

Så pengar finns nog.

Men det enda vården fokuserar på är om patienten äter sin medicin.

Kanske för att någon högt upp i hierarkin tjänar ännu mera pengar då?

Kan vara så…

Sup ner dig istället. Då kan du kanske börja ta kontakt med andra?

Tror det där beror mycket på läkare samt patient. Medicin kan vara lite som quick fix och så slipper man allt arbete för stunden. Ifall man som patient inte vill käka massa "skit" så löser de det oftast ändå då man ser till patientens bästa. Många vill ju dock bara käka piller och då ser jag ingen anledning att läkaren i första steget ska lägga tid på att styra om en sådan person.

Ta de för fan bara.

Ta en promenad, mycket bättre än piller.

Du bör nog försöka med "lyckopiller", men, men...Biverkningarna kan vara besvärliga. Ett sådant är ofta impotens...Du blir ofta tjock av såna tabletter...Innan medicinen sätter sig kan du faktiskt under en kortare tid bli sämre...Du blir torr i munnen...inte alls bra för tänderna...
Rent allmänt har den här sortens psykofarmaka tappat sin romantiska skimmer när den först kom ut på marknaden...USA ex.vis har jätteproblem med sitt evinnerliga pillerätande för att må bra...
Prova dock. Lycka till!

Nä. Det har förändrat mitt liv på ett mycket positivt sätt. Det ger dig nog med sinnesfrid och tid för att kunna samla ihop dig och finna strategier för att kunna leva ett medicinfritt liv.

Jag tycker de hjälper rätt bra. Under tiden 2002-2020 hade jag mestadels av tiden Venlafaxin, ibland i kombination med Mirtazapin, men mådde ändå kasst men de mildrade väl depressionen något.

Sen släppte depressionen äntligen för 2 år sen, efter 24 år, men jag äter fortfarande mina Venlafaxin. Slutar jag med dom får jag ångest o blir helknepig, trots att jag har annan medicin mot just ångest också.

Skulle ev. kunna prova att trappa ner dom långsamt, men det jag är mest rädd för, är att falla tillbaka in i depressionen, så som det ser ut nu kommer jag att fortsätta med dom.

Du förstör hjärnan permanent och det kan leda till självmordstankar. Utöver högre självmordsrisk så kanske du börjar med andra substanser för att må bättre och att kombinera det med antidepressiva kommer ge ännu större negativ effekt. Det är sista utvägen. Tänk på det. (Främst SSRI)

Metylera kroppen maximalt/optimalt med tillskott så försvinner psykisk ohälsa. Du bli förvisso inte glad men psykisk ohälsa kommer inte åt dig. Jag känner mig immun mot ohälsa. Den går utanför mig.

Gör såhär...
Kontakta Individ- och Familjeomsorgen (IFO, kallas ibland sos/sociala) i kommunen du bor i och berätta läget.
Du ska säga att du har asperger, mår psykiskt dåligt som ett resultat av att du är isolerad, saknar vänner, partner och familj.
Att du har svårt att få kontakt med folk och behöver hjälp.
Många kommuner har något som kallas dag-grupp eller liknande. Det är typ en träffpunkt där de gör aktiviteter och är sociala, där kan du säkert träffa andra och bygga vänskap, socialt sammanhang osv.
Kan vara så att du har rätt till boendestöd också som ett sätt att aktivera dig och bryta isolering.

Kemikalier, läkemedel ska du undvika så långt det bara är möjligt. Testa allt annat först.

Har alltid haft inställningen att det är skit och att man inte ska äta det.

Men nu har jag en livskris så ska börja äta, hoppas det dämpar ångesten helt.

Så tänker att det inte är dumt men att det är enbart för en period så hjärnan får läka.