Jag tycker Michael Azar gör en bra jämförelse i Aftonbladet idag:
http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,863080,00.html
"Låt mig kortfattat summera läget, men skriva om scenariot en aning. Låt oss anta att israeliska styrkor gått in på palestinskt territorium och tagit palestinska soldater till fånga (vilket även de facto har hänt mer än en gång, det sitter 9 000-10 000 palestinier i israeliska fängelser). Händelsen visar sig leda till våldsamma reaktioner. Inom loppet av två veckor har palestinska flygangrepp trasat sönder stora delar av Jerusalem och Tel Aviv, bombat vägförbindelserna mellan landets städer, avskurit miljoner från elektricitet, vatten, bensin och mat. Inte ens skolor, ambulanser, mediakontor, flygplatser och sjukhus skonas. Dödliga missiler faller över civila bostadsområden. Man räknar döda i hundratal. Det talas om en ny Exodus: närmare en miljon judar befinner sig på flykt i och från sitt eget land - men det finns inga säkra flyktvägar eftersom palestinierna även bombar flyende familjer i deras bilar.
Efter två veckor diskuterar omvärlden fortfarande om det är proportionerligt eller inte. Palestinierna har nämligen, för att parafrasera Rice, "samma rätt som alla nationer att försvara sig själva" och att leva i fred och trygghet. Man visar förståelse för den palestinska reaktionen."