Den som vill agera för en viss tendens uttrycker sig tendentiöst. Enligt SAOL-12 är stavningen tendensiöst så kallad även-form, dvs inte rekommenderad.
I fallet med adjektivet preciös kontra pretiös är det tvärtom, dvs stavningen enligt substantiven preciosa och preciös är huvudalternativ. Varför krångla till det för allmänheten?
Ändå är slutsatsen att det är nästan alltid är rätt att skriva -tiös för ändelsen som uttalas {-siös}.
Det finns liknande svårigheter med ändelserna -sion och -tion. En allusion kan bara stavas så, trots att verbet alludera innehåller d som är nära släkt med t ljudmässigt. En allution (fel!) kunde man tänkt sig att skriva för en anspelning. Motsvarande gäller abrasion (havets nötning på stranden) kontra verbet abradera. Varför inte abration (fel!). Min signaturbild "raukar" för övrigt vara ett abrasionsvittne.
Dessa funderingar uppkom när jag övervägde om den som försöker främja en viss trend agerar trendensiöst eller trendentiöst. Föredrar själv den första varianten som ordlek.
I fallet med adjektivet preciös kontra pretiös är det tvärtom, dvs stavningen enligt substantiven preciosa och preciös är huvudalternativ. Varför krångla till det för allmänheten?
Ändå är slutsatsen att det är nästan alltid är rätt att skriva -tiös för ändelsen som uttalas {-siös}.
Det finns liknande svårigheter med ändelserna -sion och -tion. En allusion kan bara stavas så, trots att verbet alludera innehåller d som är nära släkt med t ljudmässigt. En allution (fel!) kunde man tänkt sig att skriva för en anspelning. Motsvarande gäller abrasion (havets nötning på stranden) kontra verbet abradera. Varför inte abration (fel!). Min signaturbild "raukar" för övrigt vara ett abrasionsvittne.
Dessa funderingar uppkom när jag övervägde om den som försöker främja en viss trend agerar trendensiöst eller trendentiöst. Föredrar själv den första varianten som ordlek.