Hjärnhinneinflammation

När jag var 3-4 år så drabbades jag av antingen hjärnhinne eller hjärninflammation, mina föräldrar är osäkra på vad det var när jag frågar dem & i och med att symptomen är i princip de samma så är det svårt för mig att ta reda på, om jag nu inte ber att få kolla upp min patientakt (för det går väl?). Hur som helst, jag var väldigt dålig & det var tydligen "touch & go" där ett tag. Nu i efterhand så har jag funderat över, huruvida det kan ha gett mig bestående mén.

Så länge jag kommer ihåg så har jag varit "djupare" än någon annan jag träffat, jag kan ta illa vid mig & känna mig sårad över saker som uppenbart inte är riktade mot mig, eller som är menade som skämt. Som person är jag enormt lojal, och känner mig därför ofta sviken när vänner & bekanta inte bjuder mig på samma respekt. Omgivningen & mina kollegor ser mig som vilken gladlynt människa som helst, men själv känner jag mig väldigt annorlunda & har nog inte varit lycklig i hela mitt liv trots att jag har egenskaper som de flesta andra människor skulle ge vad som helst för & en uppväxt som är få förunnad.

Någon som vet vad för bestående men min barndomssjukdom kan ha producerat? Eller är jag bara en typisk svensk som tycker lite extra synd om mig själv?, hehe..

Har kollat runt på nätet utan att hitta något.

Låter faktiskt som något som nästan kan diagonnostiseras. Knalla iväg till till psyk, chop chop!

Jag tror säkert att du är en fantastiskt speciell person men glöm inte att alla känner sig annorlunda och alla känner sig unika/utanför/speciella osv. Kolla upp vad det var du hade och prata med en psykolog om det skulle kännas bättre.

Sånt där låter oerhört vardagligt och det du tar upp känner nog alla då och då. Utom de med "perfekta" liv kanske? Vad vet jag, mitt är ju långt ifrån perfekt. Precis som ditt.

Det är väl inget som egentligen stör mig, främst då människor är olika - och jag får leva med den personlighet jag fått, på gott & ont. Vill egentligen bara veta om sjukdomsförloppet kan vara skälet.


Ändå känns det som att i princip alla andra är bra mycket lyckligare än jag någonsin varit, men du har säkert rätt i att det är ett alldagligt/vardagligt problem som jag inte är ensam om att ha.