Tråden för frågan om högerns/konservativas syn på, och empati med, svaga/fattiga/utsatta

Vet inte om just konservativa är rätt att anklaga för empatilöshet kontra svaga grupper, däremot "högern" i sin helhet.

Vänstern har många brister och många problematiska utgångspunkter i sin världsbild, men en sak som får socialister att framstå mer humana än konservativa är deras öppna armar för svaga, utsatta och hjälplösa. Den konservativa världsbilden är generellt mer inriktad på naturligt urval och den starkes överlevnad.

Varför är empati och omtänksamhet överlag sån tabu i högerkretsar? Varför betraktas det mer som en svaghet än en tillgång och en moralisk styrka? Varför anses osjälviskhet vara ett negativt karaktärsdrag?

Vänstern har många brister och många problematiska utgångspunkter i sin världsbild, men en sak som får socialister att framstå mer humana än konservativa är deras öppna armar för svaga, utsatta och hjälplösa. Den konservativa världsbilden är generellt mer inriktad på naturligt urval och den starkes överlevnad.

Varför är empati och omtänksamhet överlag sån tabu i högerkretsar? Varför betraktas det mer som en svaghet än en tillgång och en moralisk styrka? Varför anses osjälviskhet vara ett negativt karaktärsdrag?

Jag tror att Du blandar ihop liberaler med "högern", och det är förstås inte korrekt. Liberaler kan vara empatilösa emedan de, liksom socialister i allmänhet, är materialister. En motsvarande empatilöshet ser man i marxismens hatiska syn på det sk trasproletariatet, vilket Marx såg som en fara för arbetarklassen.

Konservatismen har däremot ett förhållningssätt att både premiera skötsamhet och framgång, och hålla efter slöfockar och simulanter, men framför allt inte acceptera allt för stora sociala klyftor, vilka skulle kunna få samhällsupplösande effekter. Konservatismen är den ideologi som bäst kunnat hantera balansen mellan frihet och ansvar, även på det sociala området.

Vänstern har många brister och många problematiska utgångspunkter i sin världsbild, men en sak som får socialister att framstå mer humana än konservativa är deras öppna armar för svaga, utsatta och hjälplösa. Den konservativa världsbilden är generellt mer inriktad på naturligt urval och den starkes överlevnad.

Varför är empati och omtänksamhet överlag sån tabu i högerkretsar? Varför betraktas det mer som en svaghet än en tillgång och en moralisk styrka? Varför anses osjälviskhet vara ett negativt karaktärsdrag?

Fetningen: tillåt mig grav häcken av mig...ja suuuure! att konservativa världen över inte har accepterat för stora klyftor....Verkligen!

Bevittna Polens öppna famn till ukrainska flyktingar och hur organiskt det var, med familjer som öppnade sina hem, vanliga människor som gick ut och hjälpte flyktingarna, etc. - miljontals flyktingar som togs emot av själva folket, inte nödvändigtvis av statsbyråkratin.

Det där är exempel på den organiska mänskligheten som växer fram av sig självt, för att en organisk brödraskap existerar mellan folkslagen.

Vänsterns medmänsklighet är i jämförelse byggd på plattityder; fina tal som inte korresponderar till verkligheten, en karta på ett land som inte existerar. Vänsterfolk är lika kalla emot flyktingar som högerfolk, men de gillar att hålla fina tal om iden om solidaritet. Iden är viktigare än aktion. Utan statens hjälp skulle ingen ta emot 30-åriga skäggiga barn som inte kan framkalla några moderkänslor hos ens den känsligaste kvinnan. Så vänstern förlitar sig på att en abstrakt byråkrati ska ansvara för medmänskligheten så att de själva slipper. Det är enklare att stödja en byråkrati som tar emot massa unga män som låtsas vara barn än att som i konservativa Polen öppna din familjs hem för främmande kvinnor och barn från ett annat land.

Polen stängde sina dörrar för afghanska och syriska män för att de överhuvudtaget inte hade någonting med dessa människor att göra, det fanns ingen organisk medmänsklighet varesig i Polen eller Sverige för dessa individer. De är tvärtom potentiella fiender som blickar hungrigt på västerländska kvinnor, och därmed så är det viktigt att sätta en gräns där man prioriterar att vakta sin revir framför att naivt välkomna massa unga krigsskadade män från Mellanöstern.

Likväl så finns det en känsla av att vi europeer inte skulle få ett varmt välkomnande i Syrien eller Afghanistan, och därmed finns inga naturliga broderliga band mellan oss som folkslag. Ukraina skulle däremot ta emot polska flyktingar ifall Ryssland invaderade Polen. Det måste finnas ömsesidig respekt och förmåga att offra för varandra ifall en organisk medmänsklighet ska kunna existera mellan folk.

Bottnar det inte i en rädsla för att själv vara svag? Att inte vara den starke som överlever?
Rädsla för att inte klara sig själv och inte vilja ta fullt ansvar för sin person?
Och omgivningens (föräldrars t ex) syn på människor med dessa egenskaper.
Klart att man ogillar andra med dessa kännetecken då.

Vänstern har många brister och många problematiska utgångspunkter i sin världsbild, men en sak som får socialister att framstå mer humana än konservativa är deras öppna armar för svaga, utsatta och hjälplösa. Den konservativa världsbilden är generellt mer inriktad på naturligt urval och den starkes överlevnad.

Varför är empati och omtänksamhet överlag sån tabu i högerkretsar? Varför betraktas det mer som en svaghet än en tillgång och en moralisk styrka? Varför anses osjälviskhet vara ett negativt karaktärsdrag?

Den konservativa världsbilden är generellt mer inriktad på naturligt urval och den starkes överlevnad.
Varför anses osjälviskhet vara ett negativt karaktärsdrag?

Det är verkligen inte min sak att ha synpunkter på var Du placerar Din grav, och om Du vill plantera en häck runt densamma så skall jag inte invända.

Jag kan inte svara för hela världen, men i alla fall på europeisk botten har detta med att undvika för stora klyftor varit framträdande. Möjligen råder det både ideologiska och nationella olikheter i vad för stora innebär. Den socialistiska idén är att det i det närmaste inte skall vara några klyftor alls, under det att konservativa gärna ser klyftor, främst baserat på prestation, inte minst som ett sätt att belöna högpresterande att arbeta hårt för både individens och samhällets bästa. Klyftor är således av godo, men inte om de blir för stora, ty då äventyras samhällets stabilitet. Det är typiskt konservativt att visa på behovet av balans mellan olika intressen och söka moderera mellan dessa.

Annars kan man förstås göra som socialisterna och gå ryska oligarkers vägar. Här en gullegris som anses god för 26 miljarder. Ni har oväntade vänner.
https://uvell.se/2022/04/27/kommer-regeringen-igen-att-skydda-oligarken/



Ja, precis. Mitt inlägg satte liksom punkt för debatten där.

Vänstern har många brister och många problematiska utgångspunkter i sin världsbild, men en sak som får socialister att framstå mer humana än konservativa är deras öppna armar för svaga, utsatta och hjälplösa. Den konservativa världsbilden är generellt mer inriktad på naturligt urval och den starkes överlevnad.

Varför är empati och omtänksamhet överlag sån tabu i högerkretsar? Varför betraktas det mer som en svaghet än en tillgång och en moralisk styrka? Varför anses osjälviskhet vara ett negativt karaktärsdrag?