Dagis nekar dispens

Jag pluggade med fem barn och jobbade extra ...
Dina kommentarer säger dock att du vare sig har barn eller jobb och troligen pluggat noll över gymnasiet.

Verkligen ser inte ut så att alla kan välja .. för alla har inte som dig en liten pappa eller mamma som täcker upp ekonomin.

Du låter som en bortskämd nobody .. och det är sannolikt vad du är också.

Jag förstår till viss del. Orkar inte läsa hela tråden här men… du kanske inte kan jobba inom vården under småbarnsåren?
Jag hade inte klarat av det och därför låter jag bli. Jag förväntar mig inte att min dotters dagis ska hjälpa till för att jag valt fel yrke.
Du skulle kunna jobba inom daglig verksamhet eller som outbildad elevassistent. Det är också jobb som kräver lite/ingen utbildning och du skulle jobba endast dagtid.

När jag ber TS fundera på om hon måste ha det så illa som hon har det och fortsätta i samma hjulspår som hon gjort i över 15 år, blir du triggad och gör antaganden. Det verkar frustrera dig - varför? Och varför tror du att du, istället för att ställa frågor, griper du efter antaganden?

Sjukskrivningar...nämner du inte. Kanske förstod du inte hur jag menade?

För att det är så typiskt att skylla på kvinnorna (männen) som behöver de tjänster staten erbjuder för att hålla ihop sin tillvaro.
För att jag varit i situationen att stötta människor som inte får gehör .. och att det är väldigt vanligt att neka kvinnor vettiga villkor där männen får det utan att ifrågasättas för de är ju så duktiga och jobbar och måste ha ansvar för barnen.

Jag är helt enkelt frustrerad över att man inte inser att kvinnor har samma arbetsvillkor som män och behöver sömn precis som män.

Du pratar om något helt annat. Och du tolkar det som att jag "skyller på" TS när jag uppmuntrar henne att ta ansvar, att utvärdera sin livssituation.

Vi är alla (oavsett kön) ansvariga för våra egna liv. Har vi ett ostimulerande eller slitsamt jobb med usla arbetstider och väljer att vara kvar i 15 år har vi otroligt många gånger (varje dag i 15 år) fattat beslutet att vara kvar. Vi har även i 15 år tackat ja till hur vårt arbete påverkar vårt mående och i förlängningen vår familjs mående. En olycklig och utsliten förälder blir sällan en god förälder.

Du gick till personangrepp tidigare, gjorde antaganden om mig och mina föräldrar. Det är lågt. Ställ frågor istället för att dra felaktiga slutsatser. Ta ansvar för hur du kommunicerar.

Nej, man fattar inte beslutet att vara kvar varje dag man går till arbetet.
I verkligheten - där de flesta lever - så kan man inte byta jobb efter tycke och behag. Kunde man det så skulle alla vara högavlönade med trevliga arbetstider och generösa förmåner.
Försök landa lite i verkligheten.

Du verkar tro att det ytterst är någon annan som fattar beslut rörande ditt liv och att det inte sker dagligen - "nej man fattar inte beslutet att vara kvar varje dag man går till arbetet.". Och du verkar inte heller främmande inför att helt lämna över till yttre omständigheter att forma ditt liv. Det är både fegt och sorgligt, anser jag.

Nej, människor kan inte byta jobb "efter tycke och behag". Men du verkar anta att jag tror det?
Att byta jobb eller inriktning brukar kräva mod, planering, uppoffringar, förmågan att resa sig efter misslyckanden och förmågan att kunna utstå otrygghet.

Jösses vad du är naiv och stockdum.

Lagkrav gäller väl oavsett bransh? Gå till facket och hjälper inte det (eftersom facket är sossar och genomkorrupta) så stäm arbetsgivaren i arbetsdomstolen?

Varför skall dagiset anpassa sig till att din arbetsgivare struntar i lagen?

Annars är nog det bästa råd su kan få att undvika att jobba i verksamheter som är skattefinansierad och politiskt styrd. Finns gott om jobb inom lager och industri. Typ köra truck eller likannde. Bättre betalt, bättre arbetstider, bättre arbetsgivare, och framför allt arbetsledning. Generellt blir du lyckligare om du jobbar inom privat företag. Undantaget privata företag som verkar inom skattefinansierade branscher (som vården) då de generellt är ännu sämre än stat eller landsting...

I Sverige går det dock att byta jobb relativt enkelt om man har godkänd gymnasieexamen, kan svenska och klarar att passa tider. Industrin skricker efter folk. Normalt har industriföretag bra arbetssituation för sina anställda och hyfsade löner...

Det är ju normalt anställda inom politiskt styrda branscher som gnäller hela tiden på att det är missskött....

Nej, det räcker inte med gymnasium för att kunna byta jobb "relativt enkelt".
Har man dessutom barn så har man ekonomiska åtaganden som gör det svårare att leka med ekonomin och arbetsmöjligheterna.

Industrin skriker efter folk - ja. Men inte outbildat folk utan erfarenhet av industri eller kunskap om de maskiner som skall köras osv osv. Industrin har dessutom i allmänhet skiftgång - inte ren dagtid - även om det finns undantag.

Det är blir enbart larvigt när det sitter människor som helt uppenbarligen inte behövt ta ansvar för hem och familj och brer ut sig om "eget val", "bara att göra". Nej, för de flesta människor är det inte "bara" att byta (till något bättre), inte ens "bara" att byta arbetstid eftersom kvällar och helger innebär lönetillägg och ingår i den ekonomi som finns för att betala mat, hyra och annat.

Dagis skall givetvis ge förutsättningarna för att kunna arbeta även för de som behöver sova dagtid för att kunna arbeta kvällstid.

På vilket sätt bryter arbetsgivaren mot lagen? Vilken lag pratar du om?