Citat:
Ursprungligen postat av
NobelPrizeWinner
Ja det har hänt tidigare i olika utnötningskrig. Det handlar inte om att det absolut inte finns vapen längre utan om att de inte räcker till för att matcha fienden som har övertaget resursmässigt och logistiskt. Gäller även trupper såklart.
USA kommer naturligtvis inte att stå utan vapenlager men som det är nu klarar de inte av att försörja två stora krig samtidigt.
Under kalla kriget skulle USA aldrig ha försökt angripa Sovjetunionen inte ens via proxy.
Ryssland är inte lika stort som Sovjetunionen var men de har tillräckliga resurser för att klara av sitt grannland Ukraina vilket är bevisat.
Resten av NATO dvs UK, Frankrike m.fl har dammsugit sina egna lager redan och det är därför svårt att bidra tillräckligt. Vi är också i hög grad beroende av den amerikanska vapenindustrin. Det är därför det råder panik på vår kant och politiker skriker om att upprusta.
De räcker me att man granska den rena matematiken bakom produktion och förbrukning visar snabbt varför läget är panikartat i väst, helt utan att man behöver blandar in politisk retorik....
I ett högintensivt utnötningskrig vinner i längden inte den part som har störst nominell BNP, utan den som snabbast kan omvandla råvaror och fabrikskapacitet till ammunition vid fronten...
När det gäller konventionella artillerigranater osv ställde Ryssland om till krigsekonomi i ett tidigt skede. De producerar i egen regi omkring 3 till 4 miljoner granater per år och kompletterar detta med omfattande import från bland annat Nordkorea och en del från Iran och Belarus. Som jämförelse har USA och hela EU tillsammans haft som mål att nå upp till cirka 3 miljoner granater per år. Eftersom ett krig av den här typen kräver miljontals granater enbart för att hålla jämna steg, täcker Västvärldens nyproduktion knappt den lägsta förbrukningsnivån. Det innebär att man under lång tid tvingats tulla på befintliga lager för att fylla gapet...
Läget blir ännu tydligare när man tittar på högteknologiska robotar och luftvärn. Att tillverka en avancerad luftvärnsrobot tar från ett till tre år på grund av komplexa försörjningskedjor och krav på specialkomponenter. USA producerar exempelvis cirka 500 till 600 Patriot-robotar per år för hela sin globala marknad.... Om Ryssland avfyrar hundratals robotar och drönare varje månad mot Ukraina, samtidigt som spänningarna i Mellanöstern kräver att Israel förbrukar stora mängder luftvärnsrobotar, spricker den matematiska ekvationen extremt snabbt. Några veckors intensiv strid kan förbruka ett helt års samlade nyproduktion.... och extremt dyra är dom också!
Detta slår särskilt hårt mot Ukraina och Europa... USA måste hålla en stor del av sina strategiska lager orörda av hänsyn till sin egen beredskap i Stilla havet. De flesta europeiska NATO-länder har i sin tur redan skänkt stora delar av sina operativa reservlager och står i dag med högst några veckors egen ammunitionsberedskap vid ett eventuellt storkrig. Att bygga nya ammunitionsfabriker i Europa tar flera år på grund av tillståndsprocesser, tjafs och byråkrati och brist på råvaror som nitrocellulosa, gas osv. Eftersom EU under decennier förlitat sig på det amerikanska industriella paraplyet uppstår det nu intern panik när USA tvingas fördela sina begränsade resurser över flera konflikter samtidigt...
Räknar man rent matematiskt på produktionstakt minus förbrukningstakt per dygn framgår det tydligt varför läget ser mörkt ut för både Ukraina, Mellanöstern och EU:s egna försvar. Det handlar inte om att väst saknar pengar, utan om att en fredstida industri helt enkelt inte hinner med när fienden kör sina vapenfabriker i dygnet-runt-drift och spottar ut tusentals per vecka.
