Citat:
Ursprungligen postat av
Burkgurka
Skillnaden mellan geni och dåre är ofta hårfin. Visst har en del av charmen med GW alltid varit hans udda framtoning, men det var liksom en gräns som passerades där. Han blev tjurigt ilsken på ett nytt sätt, menar jag. Och obs att jag inte syftar på vad han sa eller om han hade rätt eller inte, utan på hur han tappade humöret och hur han uppträdde.
Har generellt även blivit för mycket tyckande och för lite faktabaserade uttalanden på sistone.
(Och obs att jag i grunden är ett stort fan av GW)
Leif GW har
alltid kunnat hemfalla åt den stilen emellanåt. Redan på 80-talet karaktärsmördade han Hans Holmér och man kunde läsa i tidningen att de vägrade vara i samma rum som varandra. Sedan har han gått vidare till tunga makthavare som bland andra rikspolischef Dan Eliasson och justitiekansler Göran Lambertz där han var ännu hårdare i tonen än mot Pehrson. Ingen kan anklaga honom för att sparka nedåt.
Du är fel ute om du tror att det här karaktärsdraget inte går hem ute i stugorna. Det är just blandningen mellan mysgubbe och hans osvenska frånvaro av konflikträdsla som är en stor del av hans framgångsrika signum. Det är därför han är så populär. Om han anser att något är fel tvekar han inte en sekund att ta bladet från munnen. Det är bara God Ton-maffian som har problem med det, men ni är färre än ni tror och njuter mest av att få moralisera.
”Du skulle väl aldrig smutsa ner dina välputsade skor” som Janne Josefsson sa till Lars Adaktusson, ännu en medlem av God Ton-maffian.
Läs YouTube-kommentarerna till det klassiska bråket mellan Leif GW och Lambertz. Alla
älskar Leif GW:s rättframma stil:
https://www.youtube.com/watch?v=_kkYjgV1vFY
Vidare är det helt verklighetsfrånvänt att tro att vänstervridna SVT skulle ha stora problem med att en vänsterprofil (GW) sågar en ökänd högerprofil (Pehrson). I så fall ligger Leif GW:s uttalanden om invandringen och brottslighet betydligt närmare till hands, eller möjligen hans egen teori om Lagercrantz.