DO: Diskriminering att tilltala ickebinär elev med fel pronomen - HEN måste användas

Lågstadiet, någonstans mellan 7-9 år

Väx upp. Vill du diskutera försök vara seriös -- klarar du inte det så sluta citera mig.

Ge fan i att lägga dig i min upplevda ålder ditt bigotta svin.

Klarar du inte av att avstå från bigotta påhopp så borde du avstå från att skriva. Usch!

-
Nonsens.
Ingen! Har rätt i att tvinga andra till att kalla dem vad de vill.
Det gör man endast för att vara schysst. Aldrig! Med tvång.
Vidrigt.

Ovanpå det så borde ju diskrimineringsombudshennet ha funderat lite på om det där med kön och inre identiteter kan vara centralt inom religion.

Adam och Eva kan ju t ex upplevas som ganska centralt inom lärarens religion. Precis som ett absolut måste att döda bögar och onanister om man hör till den äldre skolan.

Att man försökte tvinga läraren att uttrycka sig med ett ord som går direkt emot hennes religiösa övertygelse och sedan avskedade henne för att hon vägrade, framstår som en betydligt värre kränkning än hennes vägran att använda ordet i fråga.

Åh fy Fan. Lär ju va blåhåriga föräldrar som glömt det där med uppfostran och parkerat ungen framför svtplay och YouTube.

Vad vet en unge i den åldern om könsidentitet?? Jävla dårskap alltihop.

En unge i den åldern vet väldigt lite om politik och doktriner - och därmed kan man utgå ifrån att en unge i den åldern som känner sig någonting gör det ganska oförfalskat och ärligt.
I synnerhet om det som i det här fallet handlar om icke-binär, vilket kan ställa till det med sociala kontakter i skolan i en ålder där barn brukar sträva efter att passa in.

Blåhårigt är väl snarare människor som är så uppfyllda av sin egen upplevelse av könsidentitet att de håller på att kvävas av moralisk indignation när inte alla har samma upplevelse.

Nej, man kan utgå ifrån att sjuåringar väldigt sällan brottas med könsidentiska känslor och dilemman i den här storleksordningen och att det sannolikt är någon i barnets närhet som förstorat upp frågan.

Det är väldigt stor skillnad på sjuåringar och tonåringar.

Du har stor erfarenhet av sjuåringar förstår jag.
Det är dessutom inte sjuåringen som brottas med det - utan en korkad lärarinna som försöker påtvinga andra sin kristna världsbild. DET är det foliehattsvarning på -- vuxna som går runt och tror på farbröder i himlen.

Nej det kan man inte utgå ifrån. Har ungen blåhåriga som fostrar eller fostrat sig själv på fel Youtube kanaler kan ju detta snarare vara anledning till orosanmälan.

Jag har troligen inte samma typ av erfarenhet av sjuåringar som du tänker på och som är överrepresenterat bland dina polare i hbtqp-klubben men ja sjuåringar är inte så sällsynta som du tror.

Nej, hon har inte försökt påtvinga andra sin åsikt. Hon har tvärtom fallit offer för andra som försökt att göra exakt just det.

Att vägra göra något är helt enkelt inte att utöva tvång mot någon annan. Det är rätt uppenbart om man provar att tänka lite istället för att bara godhetsknarka och att känna sig kränkt åt andra.

Nej. Jag har alltid definierat mig som höger och liksom många andra här hyser jag en djup avsky mot den vänsterbias som finns på SVT och överlag i svensk media. Privat har jag reservationer emot flera inslag inom HBTQ-rörelsen (det är en vänsterrörelse!), jag avskyr identitetspolitik och jag tror inte på att låta omyndiga genomgå kirurgiska ingrepp, t.ex. Däremot försöker jag nyansera den här diskussionen när jag stöter på den, just för att det är mitt dagliga värv och mina erfarenheter skiljer sig en del från gemene flashbackares bild. Jag har hängt här i närmare 20 år och tyckte som du och var bergsäker. Men jag har fått omvärdera en hel del grejer och ändra ståndpunkt.

De här kidsen kom till mig för att jag har goda relationer med mina elever. De kom på vanliga skoldagar utan något som helst regnbågstema. En kommer då och då för att be om råd kring hur hen ska prata med sina föräldrar och få dem att förstå. Jag försöker hjälpa eleven formulera sig, men jag hjälper även hen förstå varför föräldrarna reagerar som de gör på olika saker. Många päron har svårt med att deras barn vill byta bort namnet de har gett dem, t.ex.

Jag har aldrig jobbat på en Waldorf-skola och jag vet inte hur det är där. Men min erfarenhet är att den stora majoriteten av de barn som det här gäller kommer på det själva, till sina föräldrars förvåning och ofta bestörtning. Det finns säkert exempel på motsatsen, kanske rent av i det här fallet - jag vet inte - men det är sällan svart eller vitt med de här grejerna. Bara värt att ha i åtanke.