Splittring i den nationella rörelsen?

Det handlar, som du säger, om två helt olika målgrupper. Det är DfS som har ställt till det för sig själva genom den ena blåskåpsskitningen efter den andra. Skruva tillbaka klockan tre år, så såg det väldigt annorlunda ut. DfS var på frammarsch, man hade köpt ett hus som skulle finnas till för alla, man höll på att "ena" rörelsen. Dan och Magnus hade flyttat tillbaka till Sverige för att bedriva kampen på plats. Man hade annekterat Ingrid & Conrad. Det skulle bli dygnet-runt-radio. Libertarianer började haka på. AfS såg sin chans att vara med på ett hörn. Pajen och Midgaard records var en del av det hela. Guld och gröna skogar.

Det största "misstaget" (som jag inte tror var ett misstag) var att placera sitt enda hus mitt ute i ingenstans. Att bygga en gemenskap handlar om att regelbundet kunna umgås. En torsdagseftermiddag efter jobbet tar man bussen ut till Bagarmossen där Magnus serverar kaffe och så sätter man sig ner och småpratar med Dulny som sitter och läser serietidningar. Istället blev det en pilgrimsfärd långt ut i obyggden två gånger om året. Det skapar ingen gemenskap. Visst träffar du kanske någon trevlig prick att småprata med, men inte mycket mer.

Skruva fram klockan igen.

Utegymmet står och förfaller ute på gräsmattan, tidningen är nerlagd, Dan stack tillbaka till Tyskland, innegymmet som består av två battle ropes och en matta har blivit bokförråd. Gymdockan för 6k har blivit förpassad till butiken där den står och visar upp t-shirts bland syltburkar och böcker. Ingrid är sedan länge borta och så även Conrad sen knappt ett år tillbaka. Kiwi som skulle spela musik har gått upp i rök. Ludvig som var den nya stjärnan på himlen som skulle gå i de andras spår försvann för ett halvår sen...

Genom klantighet och lättja förlorade DfS den här guldgåsen och är bara en skugga av vad de var för mindre än tre år sen. Man kan skylla på covid bäst man vill, men man ljuger mest för sig själv.

Samtidigt har E4F anammat en annan strategi. Paulsson har sina skelett i garderoben, men som alla med handen på hjärtat vet, så kan det mesta förlåtas när tillräckligt med vatten runnit under broarna och framförallt när det inte har drabbat en själv. Paulsson har fått syndernas förlåtelse av den här b-kändiseliten. Boomers som älskar hemliga möten, eller middagsbjudningar där de kan frottéra med varandra. Genom att ha ett anspråkslöst namn som inte säger så mycket flyger man lätt under radarn och har man dessutom kändisar och pensionerade affärsmän med gott om pengar, så kan man komma långt. För varje framstående samhällsmedborgare man rekryterar, så öppnas nya dörrar. På det här sättet har Paulsson byggt upp en förträfflig organisation.

På gräsrotsnivå, så har E4F tagit över stora delar av AfS, vilket har lett till att partiet hellre hänger i mystiska lokaler i Stockholm, än kör i karavan ut till Älgarås. AfS har alltid bestått av en något äldre, övre medelklass och de är både mer intresserade- och vinner mer på att gnugga knän med de stora elefanterna i E4F än att stå och titta på en medelålders fd flyttgubbe som leder svärdsriter på midsommar omgiven av förtidspensionärer och byggjobbare.

Även Jonas Nilsson och Palaestra media får mer ut av att ansluta sig till E4F. Nilsson knyter kontakter och E4F får en dokumentärfilmare. Eftersom både Tor och Jonas har samma sorts skelett i garderoben, så finns det ingen anledning för dem att se ner på den andre. Jonas anses vid det här laget vara ganska rumsren och behöver inte ta med sin VHS-spelare och åka ner till Älgarås heller, utan kan med största sannolikhet visa sina filmer i fina samlingslokaler i innerstan och kan han inte få lokalen själv, så har E4F goda möjligheter att skaka fram någonting. Samhället har dessutom ändrats markant på några få år. SD som var nazister för tio år sen sitter snart i regering med M, KD och L. Många kändisar har kommit ut som invandringskritiker på ett eller annat sätt. Nationella behöver med andra ord inte ha en ny NSF-gård, utan har bättre möjligheter att hyra lokaler idag än de hade för tio år sen. Planen med Svenskarnas hus är alltså tio år för sen. Man har ingen nytta av att börja bygga Siegfried-linjen när röda armén står utanför riksdagshuset.

Så, avslutningsvis. Någon splittring tycker jag inte man kan tala om. E4F växer så det knakar och har nått en kritisk massa, så att inte ens Nya dagbladets gräv kunde rubba dem. Samtidigt marginaliseras DfS mer och mer. Det har om möjligt skett en emission av nyckelpersoner och organisationer från DfS, varav en del har hamnat i E4F. Samtidigt har NMR blivit mer positivt inställda till DfS och i egenskap av sekt, så agerar alla medlemmar likadant. När Pär säger att DfS är dåliga, så springer alla deras minioner runt och säger att DfS är skit. När Pär har fått en olivkvist från DfS och säger att DfS är bra, så springer alla minionerna åt andra hållet. På så vis har DfS fått lite stödtrupper, men troligtvis på bekostnad mer nödvändiga medlemmar. Inte många AfS:are eller libertarianer är speciellt intresserade av att göra gemensam sak med NMR, och därför hittar de andra kretsar. Paulsson har istället använt list och social kompetens för att dra till sig viktiga medlemmar och vuxit sig stark.

Mycket bra sammanfattning. Och då är jag ändå ganska kritisk till hur Tor släpper in opålitliga icke-nationella skumraskfigurer i värmen. Det är dock skumraskfigurer som är populära hos boomers så jag förstår taktiken.

Jo visst kan man det. Det jag har svårt för är hur man kan få det att framstå som någon form av nationellt projekt och ha med personer som Janouch, Bert Karlsson och Dogge Doggelito.

Hade det bara varit en allmän bokmässa hade det varit en sak men här rör det sig ju om något annat.

Glöm inte Runar! Även om det hela är osunt, och man bör vara tydlig med det, börjar det ändå gå att uppskatta Onkel Kånkel-kvalitén i persongalleriet.

Den nationella rörelsen borde inte tillåta homofiler, rasfrämlingar, zionister och sexualliberaler.