Vad är viktigast - Kontroll eller känslan av kontroll

I egenskap av kontrollfreak och sedermera professor i ämnet Kontroll har tanken slagit mig - vad är egentligen viktigast för mig och likasinnade kontrollbögar - Kontroll eller känslan av kontroll? Svaret gäckar mig

Låt oss först bena ut grundsatserna till ämnet

Kontroll är en definitionsfråga, en relativ sådan
Vi kontrollerar inte vad som sker på atomnivå
Vi kontrollerar inte över vädret
Vi kontrollerar inte över solens livslängd
Vi kontrollerar inte över våra grannar
Vi kontrollerar inte över negativ celldelning i vår kropp (cancer)
Vi kontrollerar inte över tiden
Osv

Att därmed säga att vi kontrollerar något alls är egentligen en paradox

Man skulle något diplomatiskt kunna säga att vår möjlighet att kontrollera olika situationer / ting / omständigheter kan mätas i en sannolikhetsskala - obefintlig möjlighet till kontroll till stor möjlighet
Men att tala om kontroll i absoluta termer är inte bara en abstrakt tanke, det är ett rent irrationellt begrepp


Vidare - känslan av kontroll
Känslan av kontroll är en flyktig sådan, så som många andar känslor
Den kan försvinna precis lika snabbt som den kommer
Dess motsats, känslan av att vara bortom kontroll, är precis lika hemsk som känslan av kontroll är underbar
Känslan av kontroll är en irrationell känsla då vi inte kan ha kontroll. Den uns av kontroll vi tror oss ha över en omständighet är inte ens en piss i hav gentemot de faktorer vi inte har kontroll över i samma sekund
Många gånger blir vi även duperade av vår känslan inför vanmakten av att inte ha kontroll. Vi gräver ner oss själva i misär när det ända vi egentligen behöver göra är att förstå att det fanns ingen kontroll att äga från hela början


I mångt och mycket är kontroll och känslan av kontroll ett ända luftslott
Likväl är det en enormt stark drivkraft för många av oss. Och oavsett hur stark det må vara hos vissa av oss är det likväl ett system vi alla är byggda på och kan relatera till

Många gånger måste vi släppa känslan av kontrollen, eller kanske rättare sagt, ge efter inför okontrollen, för att återfå kontrollen


Vad är viktigast för mig i egenskap av representant för andra kontrollidioter? Helt ärligt så är känslan av kontroll en enorm eufori och drivkraft för mig. Att sträva efter kontroll får mig att gå längre än de flesta. Att uppnå känslan av kontroll ger mig en enorm kick. På samma sätt blir känslan av att sakna kontroll en katastrof. En smärtsam berg och dalbana.

I slutändan är det ändock kontrollen i sig som är viktigast, det är trots allt den som avgör situationens utkomst, d.v.s. att utfallet faller i min favör.

Men... Ett liv utan euforin inför känslan av kontroll och makt? Låter riktigt, riktigt beigt...

Du skrev en lista över vad vi INTE kontrollerar det vore mer intressant om du skrev en lista på vad du helst och mest vill/gillar att kontrollera.

Det finns en parameter för kontroll som är givande att fundera på, relativt sin egen jakt på kontroll. Grundpoängen som det hela svänger runt är just fokus för kontrollen: Försöker jag kontrollera mig själv eller andra?

Mig själv inkluderar bl.a hur jag reagerar, hur jag känner, hur jag tänker, hur jag agerar. Här är kontroll oftast en positiv egenskap eftersom jag gärna vill reagera / agera / känna / tänka väl, vilket man kan lära sig innebörden av. Det är även det enda vi har någon slags direkt tillgång till och kan påverka.

Försöker man däremot kontrollera andra människor så är kontroll i princip alltid en negativ egenskap. Hur kontrollerar man andra? Genom manipulation. Hur får man alls för sig att kontrollera någon annan? Genom att värdera sina egna åsikter högre än andras. Så det är lögnaktigt och nedvärderande av andra / övervärderande av sig själv.

Det enda sunda förhållningssättet till andra människor är någon form av "agerande utan förväntan på resultat." Att agera från sina egna principer och låta andra påverkas eller inte. Det är också något att tänka på. Varför behöver jag kontrollera andra? Det handlar i princip uteslutande om någon slags misstro eller brist hos sig själv. Man har svårt att stå på sina egna ben i någon bemärkelse.

En annan parameter som är mer filosofisk, och som handlar om själva tanken om kontroll som fenomen, är vare sig man söker agera sanningsenligt eller efter den saga som passar egot bäst. Du pratar om att det vore trist att inte få en viss euforisk känsla av kontroll och därför söker kontroll vare sig det är ett verkligt fenomen eller inte, vilket skulle kunna innebära att du värderar känslor ovanför sanningen. Inget fel eller rätt med det, men man bör se det för vad det är och fråga sig själv vad som gör att man inte vill förhålla sig till sanningen.

Hade du läst och förstått innebörden av kontroll hade du även förstått att det vi inte kontrollerar alltid är överväldigande i förhållande till det vi tror oss eventuellt kunna kontrollera i stunden - därav inlägget

Filosofi --> Psykologi: allmänt
/Moderator

borttaget

Givetvis är känslan av kontroll viktigast, det är den känslan du går igång på och saknar när du inte får den. Om du verkligen har kontroll eller inte spelar ingen kontroll om du ändå får känslan av att du har kontroll.

Vi är styrda av känslor så känslan av kontroll.
Vad har vi annars kontroll över?
Gå till gymmet äta hälsosamt och dö i en hjärtinfark vid 40 i vilket fall som helst.

Du pratar enbart om kontroll som något man har över andra. Finns en miljard saker man kan ha kontroll / inte kontroll över, förstår inte varför du snöar in dig på kontroll över andar människor?

"Hur kontrollerar man andra? Genom manipulation".
Man kan kontrollera andra utan att manipulera dem, inte heller här förstår jag dig för fem öre.

" Du pratar om att det vore trist att inte få en viss euforisk känsla av kontroll och därför söker kontroll vare sig det är ett verkligt fenomen eller inte, vilket skulle kunna innebära att du värderar känslor ovanför sanningen. "
Ta inte i från tårna så du skiter på dig. "Sanningen" är nog den mesta relativa term som finns. Vidare - det ena utesluter inte det andra.

Överlag väldigt svårt förstå dig. Kom ner på jorden, du verkar lida av light version av hybris.

Beror nog på hur du ser på det. Behov av kontroll bottnar ofta i osäkerhet (svaghet). Kanske inte så viktigt att sträva efter med den vetskapen även om man får ”euforikick”?

Har du bara kontroll naturligt kommer det troligtvis från dominans (styrka) och du har inte samma patetiska behov av det. Vad tror du är att föredra?

Hoppas det hjälper din paper/artikel.