Skvaller om Zlatan Ibrahimovic?

Zlatan har ägnat en hel karriär åt att bygga myten om sig själv som den som bestämmer, som alltid har övertaget och som i princip styr hela Sverige.

Han är ett lejon, han är som elden och han är kungen.

Känslan har varit att han aldrig någonsin skulle vilja framstå som sårbar, än mindre ratad. Ändå är det just det intrycket han verkar ha levererat ut i världen med sina uttalanden efter att det stod klart att han inte är en av 23 spelare som åker till Ryssland för att spela VM för Sverige.

Nu står han i Moskva framför en skara inbjudna journalister med sitt nya lag, som inte är det svenska landslaget utan ett av världens största kreditkort- och betalningsvarumärken.

”Det sägs att Sverige är bättre utan mig”, säger han.

”Jag har ett annat lag nu och jag är här med dem”, förklarar han vidare.

Den som vill kan enkelt tolka det som att det ligger en viss bitterhet bakom orden. En känsla av att ”vill inte ni ha mig finns det andra som vill det”.

Och det är klart att det finns.

Men sanningen som vi känner till den är att Zlatan slutade i landslaget 2016, valde att öppna dörren till en comeback på glänt i vintras och sedan förklarade att det inte är ett alternativ för honom att spela VM när landslagschefen Lasse Richt ringde och frågade honom en gång för alla om han var uttagningsbar.

Han har alltså inte blivit ratad, han har tackat nej. Men när hela världen lyssnar på Zlatan tycks de ändå få intrycket av att han är petad och sårad.

Vilket väcker ett par frågor.

Bygger Zlatan ut sin supporterskara ytterligare genom att få det att framstå som att det svenska landslaget inte vill ha med honom att göra?

Eller har han för kanske första gången helt enkelt misslyckats med marknadsföringen av sig själv som allsmäktig och osårbar?