Det var bättre förr när Incels (aspies) hade vett att krypa ner i källaren och bli inlåsta av mor och far, kanske få en tallrik eller någon form av hundskål inskjuten genom en lucka i dörren.
Min gamle far som är född i en liten annan generation än de flesta, ja jag känner mig som en sillmjölke i jämförelse..
Han kommer då från ett ställe lång i norr, dit inga vägar längre bär, där man kan begrava en polsk bärplockare utan att hen återfinns någonsin igen.
Varje fall, där bakom ett berg, över en skog, vid en sjö fanns en by där han bodde..
I den byn bodde också en pojk som var lite ”eljest” (idag hade han säkerligen haft ett fullgott liv med lite stöttning eller möjligtvis i en gruppbostad.
Varje fall, farsan berättade att sedan pojken var 5 eller 6 år gammal så kedjade dom fast ungen som en hund vid ett spett på gården, sen fick han under sommartid sova i ett lite skjul/koja/hundkoja typ.
På vintern fick han sova med grisarna och kreaturen, om det inte var särdeles kallt, då fick han ligga i farstun/hallen på golvet, farsan berättade att pojken råkade lägga sig på en matta en gång av misstag när farsan var där och skulle hämta nån lie eller något liknande..
Då blev mamman i huset stortokig, släpade ut pojken (han var väl 12-15 år gammal, ingen hade väl någon riktig aning, man födde ju hemma och ifall det var ”skammen” att man fick ett barn som var lite skevt så var det ju inte så att den blev inskriven i någon kyrkbok eller så), sedan slog hon pojken med en mattpiska allt vad hon hade tills den gick av, då tog hon en påk istället och vevade tills ungen inte rörde sig längre.
Han la sig aldrig mer på mattan.
Han sköt heller inte ihjäl folk med pilbåge heller å andra sidan.
Vet hur gruppen med mental nedsättning och neuropsykiatriska funktionsnedsättning fungerar, man är och har ett jätte-ego, ifall man inte får som man vill ljuger man och manipulerar man sin omgivning.
Går inte det så ljuger man på och om personalen på sitt boende eller liknande så de som sätter någon form av gräns måste sluta, finns ingen hejd på vad de kan hitta på.
Har aldrig/nästan aldrig fått en konsekvens i hela sitt liv, så man tror det är okej att göra vad man vill, för de har rätt att bete sig och ta de friheter de vill.
Har varit med om att en lågfungerande på ett boende (inte där jag jobbat, men jag känner till det) blev anhållen och häktad eftersom den boende hade en väldigt långt gången plan på att mörda en i personalen som man stört sig på, man hade till och med en dag man skulle utföra dådet på.
Personalen tycker ju dessa är harmlösa och ”goda” samt ”mysiga” och glada hela tiden, skulle också vara glad om jag fick gå runt och göra som jag ville utan tillstymmelse till konsekvens av mitt handlande, någon som gör mat och styr upp skit dygnet runt så fort man behöver lite hjälp.
Har andra skräckhistorier, på ett annat boende så bodde en person med olika diagnoser, träffade man människan så skulle hen lätt misstas för ”normalstörd”, den personen fick för sig att hen skulle kvarstanna i gemensamma lokalen på kvällen när det var dags att gå hem.
Lokalen inrymde även en säng som personalen sov i på natten för att vara i jour.
Det blev diskussion kring att hen skulle gå hem, tillslut gick människan hem.
Gick och la mig, skulle upp fem timmar senare och börja jobba.
Typ en timme in i min bästa sömn så vaknade jag av ett brak, då hade dåren slagit in rutan med en sten, samt var på väg in genom fönstret.
(Vi snackar ingen liten söt hjulbent Downie, vi pratar 1.90 lång hen i 23 års åldern, som tränade sex dagar i veckan) I full ragemode, hen skar upp armar och rygg på fönstret men sket i det bara fortsatte som en bulldozer, vilt svingande med stenen i högsta hugg, skrikdrägglande att jag inte skulle säga åt honom vad han skulle göra.
Vilt slagsmål utbröt, fick lov att ta i två hundra procent för att tillslut sätta ett knä i pungen och följa upp med ett till i skallen innan hen satte sig på arslet.
Vi hade ett bärbart larm på den tiden, med ”GPS” som gick direkt till polisen, jag tryckte när hen kom in, jag fick slåss i säkert fem-tio minuter, ömsom brottas, ömsom rallarslagsmål.
Hen sopade in två revben på mig och spräckte näsbenet, var så jävla nära att hen klippte mig med stenen och då hade det varit hejdå.
25 min senare dök polisen upp, larmet visade på att jag befann mig ca 45-55m från min position.
Då, när polisen dök upp var han fruktansvärt lugnt och fin, pratade så vackert, bad polisen om ursäkt, så hen fick gå hem och lägga sig.
Innan hen gick hem till sig stirrade hen på mig och drog fingret över halsen..
Det blev ganska många fler slagsmål efter det..
Hade en kollega som vaknade en natt att han satt gränsle över henne i sängen och hade båda händerna över hennes hals som en järnring runt halsen.
Som tur var, jobbade vi en vaken och en sovande då, så kollegan hann dit och slita bort honom.
Hen sa fler än en gång att hen inte skulle ge sig förrän någon dog, helst skulle alla dö, om det inte vore att hen personligen fick döda någon av oss skulle hen bara hälla bensin på lokalen och elda upp oss när vi sov.
Inget prat om tvångsvård, inget omhändertagande ifrån polisens sida trots anmälningar, både på jobbet och fritiden, hen stalkade viss personal och stod utanför deras adresser på tidiga morgnar eller sent på kvällen.
Det var många duktiga kollegor som inte pallade och sa upp sig, slutade jobba överhuvudtaget i branschen, vilket är skit.
Hen fick aldrig någon konsekvens, det var ju ”synd” om personen, hen kunde inte förstå vad denne gjort, eller hur den fungerande.
Lustigt nog gick hen inte runt och vevade på alla, det var sådana som sa ifrån och som personen därför störde sig enormt mycket på.
Hade varit fruktansvärt bortskämd hemifrån och aldrig hört ett nej, så det blev ett bryskt uppvaknande när personalen då sa ifrån och satte tydliga ramar och regler.
Varje gång hen gick bananas kom alltid pappan och gormade att vi misshandlade hans barn, att det skulle minsann polisanmälas och vi skulle få sparken, sådana som vi skulle inte jobba med människor som hans son.
Då kunde personalen stå helt sönderslagna, dubbla brillo blåmärken, blödande ögonbryn, tandflisa bortalagen, rivmärken på halsen, tussar av tjejens hår över hela lokalen, hon blev fan skallig på vissa delar på huvudet.
Sådana människor går runt bland oss andra och bara väntar på att explodera.
Jag är INTE förvånad att det händer skit om det i Norge, att det inte händer mer förvånar mig.
Sätt dom i en kätting på gården så kanske andra inte blir skadade i fortsättningen.
Fast det är klart, än så länge har dom ju avreagerande boxningssäckar i form av personal att avreagera sig på.
Det finns alla former, totalt empatilösa, med låg utveckling, men väldigt sexuella, vissa tycker mycket om barn, vill gärna bjuda barn på godis och titta på dem utan kläder, sådant har hänt när man dykt upp hos klienter..
Halvnakna fickor i sex-sju års åldern..
Ja fy fan!
Vilket skämt till människa.