Singel och barnlösa kvinnor 30-40 år - vad är felet på dom?

Du är på helt rätt spår, någon annan är på helt fel spår:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/

Är väl det som är problemet egentligen, kvinnor har så extremt många män att välja på så dem vet inte själva vad dem är ute efter och byter därför pojkvänner 24/7 och vips blir dem 30+ och känner att dem tröttnat på att leta efter den perfekta mannen (som dem inte klurat ut vad för slags person han är) och väljer då att leva som singel ist. Vilket resulterar i att mängden singelmän ökas varje år.

Det som är felet är att de inte träffat på mig än som sprutar dom gravida.

Skjuter skarpt!

Det finns inga "perfekta" män eller kvinnor. Alla kommer med någon brist. Vilket är mänskligt. Du låter som en annan person som skrev här. Ni verkar ha väldigt svårt att förstå, att en kvinna frivilligt kan välja att vilja leva ensam Efter ett visst antal år/förhållanden. Inte för att hon tröttnat på något letande. Utan för att hon insett att hon mår som bäst. När hon inte är i förhållanden. Män för mig har bara inneburit bekymmer. Mesta dels från deras sida. Men även jag som person har "tappat bort" mig själv i förhållanden. Och ibland har även jag felat. Jag kände mig "instängd". Nu mår jag mycket bättre. Förhållanden är verkligen inte för alla.

Det sista argumentet, är slitet nyttjat av incels. Som att de är kvinnors fel att män är singlar. De ser sällan sin egen del, eller att de oftast begränsar sig själva. Eftersom de sitter "uppe" i huvudet. Som i det fallet med inceln i Plymouth, som sköt folk och tog sitt liv. Jake, glömt vad han hette i efternamn. Där tjejer faktiskt visat intresse, vilket han erkänt. Men förmodligen dög de inte för honom, ironiskt nog. Dessa män som alla andra män vill ha fotomodeller. Eller tjejer som är 9: or och 10 : or . Men anklagar tjejerna för att vara bortskämda och kräsna. Det går åt båda hållen.

herregud här sitter jag en småfet snart 32årig donna å röker en fet på söndagsvkällen i godan ro, men bara efter å ha läst en halv sida av denna tråd fick jag SÅN STRESS herregud kommer jag bli ensam hela livet????? shit pomm fritt jag som trodde allt va frid och fröjd men här fick jag nåt å noja över!! inte bara e de krig i ukraina å folk lider, dessutom så ska jag börja noja över att inte duga åt en kille å skaffa barn me å bli ensam resten av livet. herregud!!! orka!!!! stäng av tankehjärnan nuuuuu

Inget eftersom de inte vill träffa nån man, vill de träffa en man så finns ett överflöd av ensamma män som står på kö för en ledig kvinna. Spelar ingen roll hur många barn hon har, om hon är arbetslös eller lågutbildad, sjukskriven, +100kg, adhd...det finns alltid en man som väntar. Krav är det bara kvinnorna som ställer.

Många högutbildade kvinnor vill ha en man med minst lika hög utbildning och helst med ännu högre utbildning. Sorry, de högutbildade männen är redan tagna för länge sen och några lågutbildade betahannar duger inte, så då är de kvinnorna hellre ensamma. En man däremot får ta det han får.


Löjligt att tala om singel-och barnlösa kvinnor i åldern 30-40 år, eftersom dessa är så otroligt få jämfört med de ensamma männen i samma ålder.

Alla kvinnor i åldern 30-40 år har stora möjligheter att träffa en man om de vill, till skillnad från männen.

jaha ??? du kan sluta röka kanske.. du lär säkert hitta nån bara du sänker dina krav

folk får väl hitta sig själva, varför ska jag hitta nån, men tack för tipset

ja du behöver ju inte såklart det är ditt eget val förstås.

Givetvis inte förvånad av denna tråden då det är Flashback, men shit vilket hat. Förstår ni inte själva hur hjärntvättade ni är? Ni är formade av samhällets normer om hur saker och ting "ska vara" och kvinnor +40 som inte har barn (vilket sticker ut som rejält normbrytande) sticker därför rejält i ögonen på er.

Om man zoomar ut lite och tänker utanför sin egen programmerade hjärna kan man se att det finns andra sätt att se detta på. Personligen ser jag upp till dom kvinnor som medvetet valt att gå utanför dessa EXTREMT starka normer (samt biologiska klockor). Dom jag dejtat som är över 40 och barnlösa har varit dom mest genuina, roliga och intressanta människorna av alla. Till skillnad från alla som går PRECIS samma väg som alla andra. Det säger ju sig själv om man tänker efter lite.

Jag kan nog kanske svara på detta.

Jag är 45, kvinna och singel utan barn vilket beror på att jag varit i misshandelsrelationer jag nu går i terapi för. Jag attraheras alltså av en viss typ av män, absolut inga kriminella utan i samhällets ögon väldigt skötsamma och lugna personer men det har varit psykisk misshandel med i leken vilket gjort att jag flytt och först nu förstått vad som pågått. Barn ville jag aldrig ha men gifta mig och skaffa hus var planen, vilket alltså inte gått pga detta. Det var en lång och mycket svår resa att inse vad som pågått så be nice.

Hade även en väninna på 47 som också lever ensam och hon hade en väldigt varm och go' personlighet så jag undrade hur det kom sig att hon var ensam? Hon undvek frågan flera år in i vänskapen då hon till slut berättade kort om en relation där han varit såpass att han undhållit henne från att äta "för att se vad som hände" Hon blev efter det så skrämd att hon inte vågade mer och hon berättade om hur män ute tog kontakt och gav komplimanger så det saknades inget intresse från deras sida men pga den relationen blev hon alltså så skrämd att hon inte ville igen. Hon verkar dock glad så det går ingen nöd på henne.

Jag ser mycket av samma tekniker de här männen använde mot mig härinne på flashback. Kvinnorna ska tryckas ner så man ser ut som en alfahane vilket är en missuppfattning, min släkting var en så kallad ledarpersonlighet och han behandlade kvinnor väldigt väl. Det tynger mitt hjärta att se inställningen mot kvinnor hos dagens generation. Det kommer inte sluta väl..

Tråkigt att läsa. Alldeles för många människor har den erfarenheten. Det är tydligt väldigt vanligt med relationsmisshandel både bland heteros och flator. Såvitt jag vet lite mindre vanligt bland bögar men det kan inte skilja sig så mycket.

Psykisk misshandel är fruktansvärt. Sår och brutna ben brukar läka (om det inte gått väldigt vilt till) men de psykiska ärren sätter djupa spår som är väldigt svårläkta.

Det är lätt aom.utomstående att säga "bryr kontakten efter första slaget" men det börjar ju sällan så. Det börjar med psykningar som teycker ned offret till denne känner sig värdelös och kanske tom förtjänt av våld och kränkningar. Då är det svårt att bryta sig loss.