Citat:
Ursprungligen postat av
gefundenes
- han sitter hemma varje dag, går så gott som aldrig ut
- pratar nästan aldrig
- groteskt svartsjuk och uppviglar ibland till skilsmässa som aldrig tas ut
- kontakten med oss "barn" går via morsan, men när vi är på besök hemma hos dem så kommer han aldrig och pratar med oss
- sen barndomen har han inte pratat med oss så mycket
- han är osocial och söker aldrig kontakt med andra
- tystlåten och misstänksam
- han är paranoid men samtidigt lätt att lura på något konstigt vis
- inget sexliv överhuvudtaget på många år, säkert över 15 år
- lider i sin ensamhet och är aldrig glad
- han har inga intressen förutom att resa, spara pengar och typ slänga sopor
- hela hans mindset är stelt, saker ska vara på ett visst sätt och han blir förvånad när andra gör på ett annat sätt eller inte blir som han förväntat. Då stänger han in sig för att han typ inte känner igen sig hos andra.
Är det en djup depression eller typ autism? Autister har ju åtminstone ett intresse som de fastnar vid men han har inget sånt.
Kanske låter det som vanliga problem dessutom. Han är snart 70.
Jag känner igen mycket här från flera män i min släkt.
Vad som är fel är ju ganska tydligt, allt du beskriver, klart dem lider där i sin tystnad, frågan är vad som kan shjälpa dem, hur kan man "locka" dem att testa något nytt eller öppna upp eller testa nya tankesätt.
