Citat:
Alltså du har visserligen rätt i att Botswana inte är representativa för den gemene afrikanska nationen (kände faktiskt inte till allt det du sa här, men det var verkligen intressant måste jag säga). Dock tog jag Botswana som ett exempel på den positiva utvecklingen som skett, främst för att just Botswana bara runt år 2005 var ett av Afrikas fattigaste länder och hur de lyckades vända skutan. Men okej, jag förstår din poäng.Jag vill bara varna för att dra alltför stora växlar på Botswana som är ett av Afrikas verkliga undantag.
Landet bebos av ynka 2,3 miljoner människor och är alltså lika stort som Estland befolkningsmässigt. Majoriteten (84 %) är Tswanas, som kanske är Afrikas fredligaste folk och som alltid har fått flytta på sig när andra bantufolk har velat ha deras jord. De drevs bort en gång i tiden till den halvöken som idag är Botswana, men detta blev ju en vinstlott - för här finns diamanter.
Botswana är idag världens största exportör av diamanter. Ädelstensjätten De Beers har monopol på traden, men betalar i gengäld in 75 procent av sin vinst till Botswanas statskassa. För denna vinst har Botswanas regering köpt in sig i De Beers och äger nu 15 % av företaget. Det glesbefolkade landet har mycket dålig jordbruksmark, men desto bättre betesmark, så en mycket viktig exportkälla är förnämligt kött från frigående boskap på de enorma rancherna.
Som sagt: Tswanas är fredliga och dominerar landet, så det finns inga etniska motsättningar att tala om, vilket skapar stabilitet. Statsförvaltning och regering bygger på respekt för de olika klanförbunden inom tswanas, vilket skapar en konservativ stat utan snabba förändringar eller sociala experiment.
Befolkningen är mycket kristen och går i kyrkan varje söndag istället för att vara ute och supa och slåss. Rättsväsendet är en kopia på de forna brittiska kolonialherrarnas och är allmänt respekterat. Tillika är landet det minst korrumperade i Afrika, med sitt nästan schweiziska lokala självstyre, och faktiskt det land i det svarta Afrika som har högst BNP per capita.
Som du säger: Botswana är en succé - men det som skapat framgång är en kombination av faktorer som inte kan upprepas någon annanstans i Afrika.
Landet bebos av ynka 2,3 miljoner människor och är alltså lika stort som Estland befolkningsmässigt. Majoriteten (84 %) är Tswanas, som kanske är Afrikas fredligaste folk och som alltid har fått flytta på sig när andra bantufolk har velat ha deras jord. De drevs bort en gång i tiden till den halvöken som idag är Botswana, men detta blev ju en vinstlott - för här finns diamanter.
Botswana är idag världens största exportör av diamanter. Ädelstensjätten De Beers har monopol på traden, men betalar i gengäld in 75 procent av sin vinst till Botswanas statskassa. För denna vinst har Botswanas regering köpt in sig i De Beers och äger nu 15 % av företaget. Det glesbefolkade landet har mycket dålig jordbruksmark, men desto bättre betesmark, så en mycket viktig exportkälla är förnämligt kött från frigående boskap på de enorma rancherna.
Som sagt: Tswanas är fredliga och dominerar landet, så det finns inga etniska motsättningar att tala om, vilket skapar stabilitet. Statsförvaltning och regering bygger på respekt för de olika klanförbunden inom tswanas, vilket skapar en konservativ stat utan snabba förändringar eller sociala experiment.
Befolkningen är mycket kristen och går i kyrkan varje söndag istället för att vara ute och supa och slåss. Rättsväsendet är en kopia på de forna brittiska kolonialherrarnas och är allmänt respekterat. Tillika är landet det minst korrumperade i Afrika, med sitt nästan schweiziska lokala självstyre, och faktiskt det land i det svarta Afrika som har högst BNP per capita.
Som du säger: Botswana är en succé - men det som skapat framgång är en kombination av faktorer som inte kan upprepas någon annanstans i Afrika.
Dock är det generellt en positiv utveckling som trots allt skett i hela det subsahariska Afrika om man tittar just generellt när det kommer till tillväxt och fattigdomsreducering. Med det sagt betyder det som sagt inte att Afrika är bra, men de är åtminstone på rätt väg vilket trots allt motsäger det många här säger om att afrikaner inte klarar av att bygga upp sina egna länder.