Feminismen vägrar acceptera psykisk ohälsa som grund till våldsbrott mot kvinnor

att det är det bästa alternativet för dig kan du själv svara på, att det är det bästa alternativet för ditt ex kan hon säkert svara på, att det är det bästa för barnen är osanolikt,

men visst är det bättre än att hon mördade dig, hamnade på kåken och barnen infosterfamilj, eller att du tog din väska och drog till taiwan gissningsvis.

men om du har någon statestik som visar uppsidan på spefeika typer av familjelösningar bland barn som lever med 1 biologisk förälder så läser jag den gärna, annars finns det att mina två exempel på ”familjer” gissar jag är ovanliga i jmf med din typ. de allra flesta ensamstånde föräldrar har ju inte skillt sig pga av atypiska skäl, det vanligaste är ju endå ”ofri kvinna” och ” måste stöda upp efter mig och mina barn” medans mannen latar sig på sitt jobb...

Detta är det bästa alternativet för våra barn. Utifrån att vi är separerade alltså. Barnen har så gott som full tillgång till oss båda, dagligen. Just nu sitter vi tex. och ser på fotbolls-em tillsammans, allihop. Igår var vi och badade ihop, allihop. Vi äter så gott som middag ihop dagligen. Vi åker på semesterresor ihop. Osv. Du svarade inte på mina frågor. Så jag ställer dem igen. du kanske är en sådan förespråkare för "varannan vecka"-liv, så som är så "Inne" numera? Eller att barn bara ska träffa den ena föräldern varannan helg, så som det såg ut förr vid separationer?

Jag är förespråkare för kärnfamiljen dvs två ansvarstagande biologiska föräldrar som tar ansvar för att ge sina bar de bästa föruttsättningarna,

Gällande varanna vecka eller varannan helg, versus ”vi är bästisar för barnens skull ” men vi lever inte ihop så föredrar jag det som är minst dåligt för barnen .

Har du något underlag på vilket det är så läser jag det gärna, om socioekonomiska faktorer inte spelade roll så betyder det ju inte att olika upplägg kan spela roll,

vi vet ju tex att det finns skillnader i andra avseenden utfrån om barnet lever med mamma eller pappa, tex att barn med ensamstånde mamma far mer illa av ”dålig förälder grejjor” (dvs större sannolikhet att sojialtjänsten blir inblandade för att barnet ”far illa”)

Som vi har det mår våra barn väldigt bra av. För våra barn är detta det allra bästa utifrån att jag och exet är separerade (på exets initiativ). Barnen är trygga, lekfulla och kärleksfulla barn som utvecklas som de ska, är glada, harmoniska och mår bra. Jag och exet är dock inte "bästisar". Vi har ett gemensamt ansvar för våra barn helt enkelt och vi tar detta gemensamma ansvar tillsammans, varje dag. Man slutar ju inte vara medföräldrar med varandra bara för att man har separerat. Vi är goda medföräldrar för våra gemensamma barn, skulle man kunna säga. Men bästisar, nej, det är vi inte. Jag har mina polare och exet har sina. Visst snackar vi med varandra. Främst om sådant som rör barnen, nostalgiska minnen om barnen, planering kring sådant som rör barnen, vem som ska laga middag och vad vi då ska käka osv. Eller lite musik, fotboll eller politik möjligtvis. Men främst pratar vi om sådant som rör barnen. Förtroliga samtal har jag med mina polare och exet har förtroliga samtal med sina polare.

Jag har inget sådant underlag, men det fanns nyligen någon studie som visade på att barn som har varannan vecka-liv mår bättre än de barn som bara bor hos den ena föräldern. Men jag kan tänka mig att det beror på att barn som har varannan vecka-liv, har två föräldrar som samarbetar väldigt bra kring barnen och därav mår bättre än de barn som bara bor hos den ena föräldern pga. att föräldrarna samarbetar dåligt kring barnen och de dessutom får sakna den ena föräldern allt för mycket. Barn mår bra av att föräldrar, separerade eller samboende, kan samarbeta bra kring barnen. Och barn mår bra av att ha nära relation till båda sina föräldrar, vare sig de är separerade eller sammanboende.

Vad du tjatar, du tycks ha någon besatthet av menstruation. Du blandar in det i varje inlägg i princip, blir lite löjligt.

Du har sagt detta nu flera gånger, och du har fortfarande inte förstått min poäng. Du är ett hopplöst fall, sorry. Du kan alltid prova att läsa mitt senaste inlägg igen, och tänka till. Kanske har du någon i närheten du skulle kunna fråga om hjälp med att förstå innebörden av det.

Ja det är absolut något att diskutera, samt det absurda i att två föräldrar ska jobba heltid med små barn. Visst kan en vara hemma, men det krävs en rätt hög inkomst för en av parterna då, i landet med skyhöga skatter (som dessutom slängs på Gud vet vad).

Är väl en bra lösning ni har hörs det som. Det viktigaste är väl ändå att båda föräldrarna är vettiga, kärleksfulla och finns närvarande för barnen båda två. Barn som växer upp så som era gör löper självklart ingen större risk än andra barn att fara illa.

Jag har aldrig suttit i fängelse, men ta till dig vilka de är.
Fakta bryr sig föga om dina känslor.

Mja, ensamma mammor tenderar att bli psykiska vilket påverkar barnet.

Tack Moment22!

Det har inte alltid varit så. En lön räckte för en familj med flera barn.
Att båda måste jobba heltid utöver hushållet är ett bedrägeri som infördes med hjälp av kvinnosakskvinnornas nyttiga idioter som gapade om "kvinnans rätt att arbeta".

Snarare infördes det av industrialismen, eller snarare av kapitalismen. Man ville ha ut alla vuxna i arbete, för att tjäna pengar. Kvinnor var dessutom billigare arbetskraft än män. Vad feminismen har kämpat för är väl snarare att kvinnor ska tjäna bättre och få behålla lönen själv (inte behöva ge bort den till sin make) samt att kvinnors förvärvsarbeten också ska ses som viktigt.

Det som är positivt med att båda könen förvärvsarbetar är att ingen av partnerna blir livegen. Detta gör att kvinnan eller mannen lättare kan lämna en relation denna inte mår bra i/av. Men när man har småbarn är det vansinne att båda jobbar heltid. Då borde båda gå ner till iaf. 60%. För att hålla och orka samt för att barnen ska få mer tid med sina föräldrar.