Citat:
Tack! Vi ska inte länkkriga. Du resonerar klokt om hur man sannolikt vägt in många av de omständigheter som vi nu får ta del av i den utredning som, likväl, ledde fram till en häktning. Jag tänker att vi bägge gärna slipper ett meningslöst länk-krig om den eventuellt pågående debatten i denna fråga. Däremot tror jag det är rättvist att anta att debatten kommer att intensifieras iom detta mål. Och jag vidhåller, från djupet av mitt mycket kloka manshjärta, att liggande lagstiftning resulterar i en stor grupp oskyldigt dömda män. Jag har haft ganska närgången kontakt med frågan på sätt jag inte kan outa här. Det gör dock inte frågan enkel. Jag tänker att vi, som samhällen, behöver se och värna bägge parters rättssäkerhet, och att den kloka balansen uppstår med en sådan uppriktig utblick. Vi bör väl ställa oss frågan om det brottspreventiva värdet av strängare sexuallagstiftning väger upp för en försvagad rättssäkerhet för män? Vi kan inte, likt borgerligheten i klimatfrågan, vägra att se hur två rättssäkerheter kommunicerar här (i borgerlighetens fall är det sambanden mellan miljö- och klimatfrågor och tillväxt som underkänns).
Jag håller helt med dig om att vi behöver se och värna båda parters rättssäkerhet. Däremot ställer jag mig frågande till ditt påstående om att sexualbrottlagstiftningen blivit strängare. På vilket sätt har den blivit strängare, menar du?
Den stora skillnaden mellan den lagstiftning gällande våldtäkt som trädde I kraft 2018, den sk samtyckeslagen, och tidigare är att lagen nu bygger på avsaknaden av frivillighet istället för förekomst av våld, hot eller en särskilt utsatt situation. Inför den nya lagen fanns det som bekant farhågor från jurister och andra om att den skulle bli svår att tillämpa. Hur blev det då? Jo, vi vet en del tack vare BRÅs rapport. I rapporten kan man t ex läsa om hur rätten bedömmer frivillighet med flera exempel. Här diskuteras även rättssäkerhetsfrågor.
Jag tycker inte att man behöver göra "avsaknad av frivillighet" till något konstigare eller mer svårbedömt än det är. I stort sett handlar det om att den som utför sexuella handlingar måste vara lyhörd för den andre och ta hänsyn till om den andre är frivillig eller inte. Finns det någon som helst tvekan måste man ta det säkra före det osäkra och ta reda på hur läget är. Eller helt sonika avbryta. Jag tycker att HD:s dom är både pedagogisk och begriplig. Läs den! Den har en hel del att ge den - kvinna eller man - som vill försäkra sig om att inte försätta sig själv i tveksamma situationer eller riskera att göra något brottsligt. Det ligger ju i sexualbrottens karaktär att det mycket sällan finns åsyna vittnen, vilket gör rättens bedömning synnerligen knivig så tillvida att det inte finns bevis av typen sms eller liknande.
Lambertz har uppenbarligen försatt sig i en tveksam situation. Han om någon borde ha vetat bättre. Oavsett vad som hände är det vansinne att bjuda hem en ung kvinna som han bara ytligt kände sedan tidigare och servera alkohol. Lika vansinnigt tycker jag att det var av den unga kvinnan att tacka ja till inbjudan och tacka ja till alkoholen. De hade ju kunnat träffas ute på lokal och ätit en julmiddag tillsammans. Eller nöjt sig med att dricka julkaffe i hans hem. I bästa fall kan samtyckeslagen och just det här fallet ge upphov till fler samtal människor emellan om vad som händer mellan oss människor. Jag tror att vi mest av allt behöver prata mer öppet om intima ting och inte föröka gissa oss till vad den andre vill.
?
