Finns en lång artikel idag i italienska il Giornale (= Journalen) om läget i Kivu, Kongo, och att man nu fruktar en ny våg av våldsexcesser, Kivu betecknas just nu som mycket instabilt:
https://www.ilgiornale.it/news/ricchi-poveri-lincubo-paese-che-non-trova-pace-1929311.html
Kongo, stort som hela Västeuropa i yta, skulle kunna vara Afrikas rikaste och stabilaste land:
Här finns beskrivningen om hur gruvorna grävs för hand utan moderna hjälpmedel:
Trots att man skulle kunna ta dit modern utrustning, men det behövs sådan infrastruktur som inte finns där. Kineserna fungerar dock bra som slavdrivare att driva på de som gräver för hand fram mineralerna. Framföreallt Kassiterite, som framförallt innehåller Tenn. Medans tex Kobolt kallas ibland blått guld.
Kongos centralregering fortsätter sin korrupta kleptokrati, sedan Mobutus tid. Big Tech, tex Apple, Dell, Samsung, Tesla mfl har stora intressen. Medans mattransporter har försinkats av Covid :
Ärekbiskopen Fridolin Ambongo Besungu menar att självständigheten innebar att kongoleserna trodde att de bara skulle få nuta av de vitas privilegier. Men kongoleserna lärde sig samtidigt inte de vitas arbete.
Texten: "But since they understood nothing of what whites did, since they did not understand the exercise of authority or the exercise of office, any assignment was seen as an opportunity to enjoy the advantages of whites. Power was sought not to serve but to have white privileges. But these, while they were sitting in their chairs, did not just have a good time. They also worked. They understood the meaning of their work."
Övers: "Men eftersom de (kongoleserna) inte förstod något av vad de vita gjorde, eftersom de inte förstod utövandet av auktoritet eller utövande av sitt ämbete, sågs alla uppgifter som en möjlighet att njuta av fördelarna de vita utnyttjade. Makt utövades inte för att tjäna (folket) utan att enbart använda de vitas privilegier. Men de vita, medan de satt i sina stolar, hade inte bara en bra tid, och obegränsat med fritid. De vita arbetade också. De vita förstod innebörden av sitt arbete."
Insiktsfullt skrivet faktiskt.
Läser man mellan raderna om vad som har skrivits om mordet på ambassadören, så är själva mordet antingen ett misstag. Eller värre då att Regeringen i Kongo har blivit ännu mera paranoid och misstänksam än vad den redan är. Och som är känt sedan länge av politiska bedömare.
Kongos Regering betraktar nämligen alla (vita) västerlänningar som spioner på ett eller annat sätt. Och vill gärna hålla koll på alla västerlänningar. Ungefär som Zaida Catalan och Michael Sharp, att Kongos Regering förstod inte ett skvatt vad de höll på med, och blev riktigt nervösa.
Kineserna vet de tydligen inte hur de ska hantera, men låter dem hållas tydligen.
Ambassadören hade inte nyligen haft något möte eller något möte inplanerat med någon myndighetsperson. Det är möjligen så att Regeringen blev nervösa av att ambassadören gav sig in på egna projekt. I detta fall WPF.
Kongo kan sägas styras av en eller flera maffiaklaner, som ja där samarbetet är lite si och så med. En och annan höjdare mördas brutalt då och då.
Alkoholismen påstås också vara utbredd bland myndighetspersonerna i Kongo, ja hela Afrika, typ,
som ju också spär på paranojan. Minns tex Sovjetkommunismen och dess förhållande till alkohol
Alkoholen var det enda som höll ihop kommunismen. Så fort flertalet av personalen i administrationen led av leverskador och långt gången gulsot så började den att braka samman.
https://www.ilgiornale.it/news/ricchi-poveri-lincubo-paese-che-non-trova-pace-1929311.html
Kongo, stort som hela Västeuropa i yta, skulle kunna vara Afrikas rikaste och stabilaste land:
Citat:
Pågående gängkrig som nästan har skalan av mindre inbördeskrig, då och då slaktas hela byar, bara för att sätta skräck i befolkningen. Ett hundratal milisgäng tävlar med Kalashnikovs över området som plågats av två afrikanska krig 1996-1997 och 1998-2003. Och som nu dragits med utbrott av Ebola och Covid:
A bitter, very bitter opportunity that forces us to think, to shed light on an immense country, as large as Western Europe, and its many, too many tragedies. From the day of independence from Belgium, June 30, 1960, Congo went through a series of bloody civil wars, then the thirty-year kleptocratic dictatorship of Joseph-Désiré Mobutu which was followed by the opaque regime of the Kabila family and the presidency of Félix Tshisekedi, elected more or less peacefully in 2019. But the current strongman from Kinshasa has little or nothing to smile about. The government is sailing on sight, the army remains uneasy, protests are mounting throughout the country. In the background a rampant misery: despite the enormous riches of the subsoil, the Congo this formidable "geological scandal" remains one of the ten poorest countries on the planet.
Citat:
In addition, the North East region of Kivu where Attanasio and Iacovacci fell is now out of control. For over twenty years, a hundred armed militias have been competing with Kalashnikovs for control of an area already plagued by two inter-African wars (1996-97 and 1998-2003), devastated by Ebola and today by Covid, punctuated from ghostly refugee camps and filthy slums. A hell on earth where the Italian volunteers of the AVSI Foundation work, of which Senator Alfredo Mantica is vice president, former undersecretary in the Berlusconi governments for Africa and friend and mentor of Attanasio. The young diplomat spent Monday evening with these courageous volunteers. The last supper of his life.
Här finns beskrivningen om hur gruvorna grävs för hand utan moderna hjälpmedel:
Citat:
What's up? Alongside the large companies that employ industrial plants for parallel extraction, a desperate humanity is moving, ensuring a quarter of production. They are the creuseurs (diggers), a crowd of women and children who daily, without any protection, risk life and health in small open cast mines to collect and clean up the ore to satisfy the (mostly Chinese) intermediaries of large companies . When they don't die buried in crumbling tunnels or when they don't get sick from toxic fumes, they get a dollar, a dollar and a half a day. We recall that in the first half of 2020, despite the slowdowns due to the pandemic, the average price of a ton of cobalt on the world market is between 28,000 and 35,000 dollars.
Trots att man skulle kunna ta dit modern utrustning, men det behövs sådan infrastruktur som inte finns där. Kineserna fungerar dock bra som slavdrivare att driva på de som gräver för hand fram mineralerna. Framföreallt Kassiterite, som framförallt innehåller Tenn. Medans tex Kobolt kallas ibland blått guld.
Kongos centralregering fortsätter sin korrupta kleptokrati, sedan Mobutus tid. Big Tech, tex Apple, Dell, Samsung, Tesla mfl har stora intressen. Medans mattransporter har försinkats av Covid :
Citat:
Den här tänkvärda texten finns där:
Following the protests, the major companies Apple, Dell, Daimler, Sansung, Microsoft, Tesla, Lenovo, Sony, Bmw etc. they ensured checks and investigations to then unload the problem on the cobalt refiners, namely Huayou and Glencore, and the shaky Congolese government which immediately declared the "blue gold" a state monopoly by announcing controls. Great proclamations but, thanks to the spread of Covid, very few results. The closure of the borders and the lack of food have thrown most into the hell of the mines. In the indifference of the powerful of every latitude. Luca Attanasio knew this.
Citat:
Once again the only point of reference is the local Church. On the anniversary of the end of the Belgian occupation, Monsignor Fridolin Ambongo Besungu, archbishop of Kinshasa did not mince words and drew a very bitter balance of the fateful sixtieth anniversary: "Unlike the neighboring countries, independence was an independence more dreamed of than thoughtful: while others reflected on the meaning of independence and prepared people for its consequences, we, in Congo, dreamed of independence with emotion, passion, irrationality, so much so that when the time came we did not know what would happen. For the Congolese of the time, dreaming of independence meant dreaming of occupying the seats of whites, sitting on the benches of whites, enjoying the advantages reserved for whites. When we are independent we will all become leaders. We will occupy the places of the whites. All this has happened: the Congolese have occupied the places of the whites. But since they understood nothing of what whites did, since they did not understand the exercise of authority or the exercise of office, any assignment was seen as an opportunity to enjoy the advantages of whites. Power was sought not to serve but to have white privileges. But these, while they were sitting in their chairs, did not just have a good time. They also worked. They understood the meaning of their work. We, on the other hand, have put aside the idea of service to be rendered to others and have placed the accent on pleasure ».
Ärekbiskopen Fridolin Ambongo Besungu menar att självständigheten innebar att kongoleserna trodde att de bara skulle få nuta av de vitas privilegier. Men kongoleserna lärde sig samtidigt inte de vitas arbete.
Texten: "But since they understood nothing of what whites did, since they did not understand the exercise of authority or the exercise of office, any assignment was seen as an opportunity to enjoy the advantages of whites. Power was sought not to serve but to have white privileges. But these, while they were sitting in their chairs, did not just have a good time. They also worked. They understood the meaning of their work."
Övers: "Men eftersom de (kongoleserna) inte förstod något av vad de vita gjorde, eftersom de inte förstod utövandet av auktoritet eller utövande av sitt ämbete, sågs alla uppgifter som en möjlighet att njuta av fördelarna de vita utnyttjade. Makt utövades inte för att tjäna (folket) utan att enbart använda de vitas privilegier. Men de vita, medan de satt i sina stolar, hade inte bara en bra tid, och obegränsat med fritid. De vita arbetade också. De vita förstod innebörden av sitt arbete."
Insiktsfullt skrivet faktiskt.
Läser man mellan raderna om vad som har skrivits om mordet på ambassadören, så är själva mordet antingen ett misstag. Eller värre då att Regeringen i Kongo har blivit ännu mera paranoid och misstänksam än vad den redan är. Och som är känt sedan länge av politiska bedömare.
Kongos Regering betraktar nämligen alla (vita) västerlänningar som spioner på ett eller annat sätt. Och vill gärna hålla koll på alla västerlänningar. Ungefär som Zaida Catalan och Michael Sharp, att Kongos Regering förstod inte ett skvatt vad de höll på med, och blev riktigt nervösa.
Kineserna vet de tydligen inte hur de ska hantera, men låter dem hållas tydligen.
Ambassadören hade inte nyligen haft något möte eller något möte inplanerat med någon myndighetsperson. Det är möjligen så att Regeringen blev nervösa av att ambassadören gav sig in på egna projekt. I detta fall WPF.
Kongo kan sägas styras av en eller flera maffiaklaner, som ja där samarbetet är lite si och så med. En och annan höjdare mördas brutalt då och då.
Alkoholismen påstås också vara utbredd bland myndighetspersonerna i Kongo, ja hela Afrika, typ,
som ju också spär på paranojan. Minns tex Sovjetkommunismen och dess förhållande till alkohol
Alkoholen var det enda som höll ihop kommunismen. Så fort flertalet av personalen i administrationen led av leverskador och långt gången gulsot så började den att braka samman.