Kristendomens grundare?

Vem är kristendomens grundare? Jesus, förstås, säger många. Nej, Paulis, säger andra. Diskutera vilka argument som talar för Jesus och vilka som talar för Paulus. Vilken slutsats drar du? Förklara varför.

Är det nån som vet någon bra sida där man kan hitta fakta om den här frågan? Det är nämligen mitt sista restuppgift inom kristendomen, måste klara det här..

Tack för hjälpen...!

En sida som kanske kan hjälpa dej:
http://en.wikipedia.org/wiki/History_of_Christianity

Paulus var väl ändå den som spred kristendomen mest av alla? Men grundade kristendomen gjorde han inte.

Jag är inte så säker på att man kan säga att det måste vara något av de två alternativen.

Jesus uppfattas av många kristna inte som en religionsgrundare bland andra. Han är Guds Son. Kristendomen skulle visserligen inte ha uppkommit utan honom. Men han grundade inte kristendomen. Kristendomen bildades av hans lärjungar efter hans uppståndelse. Först efter Jesu död insåg de vem han egentligen var. En del kan formulera sig så att det var på Pingstdagen som kyrkan föddes. Då hade Jesus farit upp till himlen. Då var Paulus inte ens med.

Paulus är den mest produktiva teologen i Nya testamentet. Han skriver djupsinnigt och skriver många texter. Men kyrkan fanns före honom. Kristendomen fick sin slipning av hans hand. Genom Paulus kom den kristna tron att formuleras och systematiseras på ett sätt som den inte hade tidigare. Men jag vill inte säga att jag tycker att han grundade kristendomen. Han anslöt sig till gruppen efter sin himmelska uppenbarelse.

Jag kan tänka mig att ge ett nytt förslag på grundare: Petrus. När Jesus hade uppstått och lärjungarnas osäkerhet fanns kvar, så var Petrus något av en samlande kraft. Han höll ihop gänget och ledde det. Det är svårt att säga vem som skulle ha blivit apostlarnas ledare om Petrus inte fanns, men nu hade han en särställning. Han var den som satt vid rodret när kristen tro växte fram.

Det är nog inte så lätt att säga vem som var grundaren. Samtidig med tidig kristendomen var även Gnostismen. Kristendomen sägs även ha lite gnostiska tänkande i sin Bibel.
Kanske kan den här skrivelsen ge lite upplysningar. Introduktion till Gnosticismen och den här. Nag Hammadi

Jag vet att krista avfärdar bort Gnostismen som kätteri. Men på den tiden "stred" ju kyrkoherrar om makten och Gnostismen passade inte i deras maktspel på grund av vissa saker. Så Gnostismen bannades.

Enligt mig ändrades kristendomen hela tiden i sin tidiga fas, ändrades på grund av olik tänkande och när man ville att icke kristna skulle komma till kristendomen, så "mixade" man lite att det var lättare att bli kristen.

Jag menar att redan i Nya testamentet finns ett avståndstagande från gnostiskt tänkande, t ex i 1 Joh 4:2: "Så kan ni se vilken ande som är Guds: varje ande som erkänner att Jesus Kristus har kommit i mänsklig gestalt är från Gud"...

Avståndstagandet från de dominierande filosofiska tankarna gjorde det inte lättare att övertyga människor att bli kristna. Tvärtom! Hade den tidiga kristendomen kompromissat mer och öppnat dörren för gnostiska tankar hade det varit lättare att nå ut till folk. Men man gjorde tvärtom i ivern att kämpa för den sanna tron.

Var det inte Johannes som ibland skrev texter som anses vara rätt så nära Gnostismen ibland?


Är det inte så att om kristna hade närmat sig gnostismen, så hade säkert kristendomen varit helt annorlunda idag? Alltså eventuelt tagit gnostismens kunskaper till sig? Gnostikerna hade nog inte velat ändra sin uppfattning.

Vad jag menade var att gnostikerna krävde enormt mycket av sina medlemmar. Man kunde ju inte bli gnostiker bara att man sa det. Det kunde ta åratal innan man var färdig gnostiker.
I kristendomen räkte till slut att man bara sa sig tro på gud och döpte sig, så var man kristen. Så är det väl även idag.

Elaine Pagels har skrivit bra tycker jag. Jag skall ta fräckheten och citera henne lite :

"Jämn väl var idéer som vi sammankopplar med Östliga religioner uppstigna i det första århundradet genom gnostiska rörelser i Väst, undertryckta och dödsdömda av skarpa debattör som Irenaeus. Ändå godkände de som kallade gnosticismen för kätteri -- medvetet eller inte -- den Kristna gruppens synpunkter som kallade sig ortodoxa Kristna. En kättare kan vara någon vars framtoning någon annan ogillar eller fördömer. Enligt traditionen, är en kättare en som avviker från den sanna tron. Men vad bestämmer den "sanna tron"? Eller vem, och av vilken anledning?

Vi känner igen detta problem i vår egen erfarenhet. Termen "Kristenhet," har, speciellt sedan Reformation, övergripit ett förvånande omfång av grupper. De som påstår sig representera "sann Kristendom" i det tjugonde århundradet sträcker sig från en Katolska kardinal i Vatikanen till en Afrikansk Episkopal Metodistpräst som initierar återupplivning i Detroit, en Mormon missionär i Thailand, eller en medlem av en bykyrka på Greklands kust. Ändå håller Katoliker, Protestanter, och Ortodoxa med om att sådan mångfald är en på senare tid beklagansvärd utveckling. Enligt Kristen legend, var den tidiga kyrkan annorlunda. Kristna från varje övertygelse ser tillbaka på den primitiva kyrkan och hittar där en enklare, och renare form av Kristen tro. På apostlarnas tid, delade alla medlemmar i den Kristna gemenskapen sina pengar och sin egendom; alla trodde på samma undervisning, och dyrkade den tillsammans; alla aktade på apostlarnas auktoritet. Det var först efter den gyllene tiden som det blev konflikter, då uppstod kätteri: så säger författare till Apostlarnas Akter, som identifierar sig själv som den förste historikern i Kristendomen.

Men upptäckten vid Nag Hammadi har stört denna bild. Om vi medger att några av dessa femtiotvå texter representerar tidiga former av Kristen undervisning, borde vi inse att den tidiga Kristendomen är långt mer mångfaldig än nästan någon förväntat sig innan upptäckten vid Nag Hammadi.

Nutida Kristendom är varierande och komplex, men kan faktiskt visa mer enstämmighet än Kristna kyrkor från första och andra århundradet. För nästan alla Kristna, Katoliker, Protestanter, eller Ortodoxa, har sedan den tiden delat på tre grundpremisser. För det första accepterar de Nya Testamentes kanon; det andra, de erkänner den apostoliska trosbekännelsen; och det tredje, de bedyrar kyrkoinrättningens specifika former. Men var och en av dessa - av skriftens kanon, trosbekännelsen, och institutionens struktur -- växte fram till sin nuvarande form vid slutet av det andra århundradet. Före den tiden, som Irenaeus och andra intygar, spriddes otaliga evangelier bland olika Kristna grupper, alltifrån Nya Testamentets, Matteus, Markus, Lukas, och Johannes, till sådan böcker som Thomas evangeliet, Evangelium av Philip, och Sanningens Evangelium, såväl som många andra hemliga undervisningar, myter, och dikter tillskrivna Jesus eller hans lärjungar. Några av dessa blev upptäckta vid Nag Hammadi; många andra är försvunna. De som identifierat sig som Kristna underhöll många -- och skilde sig radikalt - religiösa troende och utövare. Och samfunden spred sig över hela den kända världen och organiserade sig på varierande sätt.

Redan vid år 200 hade läget förändrats. Kristendomen hade blivit en institution ledd av en tre-rankad hierarki av biskopar, präster, och diakoner, som menade sig vara väktare av den "sanna tron." Majoriteten av kyrkorna, bland vilka kyrkan i Rom tog en ledande roll, tillbakavisade alla andra synpunkter som kätteri. Biskop Irenaeus och hans efterföljare beklagade djupt mångfalden av tidigare rörelser, och de insisterade på att det bara kunde finnas en kyrka, och de deklarerade att utanför den kyrkan, "finns ingen frälsning." Endast medlemmar av denna kyrka är ortodoxa (bokstavligen, "rättrogna") Kristna. Och han hävdade, att denna kyrka måste vara katolsk -- vilket betyder, allomfattande. Vem som än utmanade den enigheten, anför istället skäl för andra former av Kristen undervisning, och deklarerades vara kättare och blev utdriven. När de ortodoxa erhållit militärt stöd, någon gå"

Källa: Introduktion till Gnosticismen
av Elaine Pagels

Som jag har förstått tillhörde Jesus hela sitt liv judendomen. Han bytte aldrig religion, det var judarna innan honom som hade avvikigt från den riktiga judendomen.

Men jag är inte säker.

Det finns dem som menar att den religion som Jesus i evangelierna predikar är en form av judisk sekterism... och den som skapar en "ny" religion av det hela är Paulus...

Det har du rätt i.
Men genom Jesus kom en möjlighet att få förlåtelse för synder.
När man erkänner hans lösenoffer och godtar Jesus som ledare så är man kristen.

Tidigare hade Gud ett eget folk. Men i och med Jesus blev tillbedjan öppen för "folk av alla nationer".