Citat:
Ursprungligen postat av
Kundalini
Jag tycker TS inte gett nån bild av huruvida hen själv upplever sin ADD/ADHD som ett problem. Varför tjatar alla om att du ska utredas? Är du själv nöjd med din funktionsnivå så finns det ju egentligen ingen anledning att söka nån hjälp. Men å andra sidan är det inte så bra om du gör en massa andra människors liv besvärligt.
Visst kan jag berätta om mina problem..
I skolan var jag det klassiska störningsmomentet och jobbade med grejer max fem minuter i taget. Jag var bra på idrott och sånt.
Högstadiet gick jag igenom med asdåliga betyg.
Jag kommer ihåg att jag skyllde på synfel och dyslexi eftersom i högstadiet började man läsa längre texter och det blev suddigt på varenda bok för mig. Mådde illa av att läsa och hade ont i huvet varje eftermiddag när jag kom hem. Minns att jag åt värktabletter över maxdos varje måndag-fredag hela högstadiet.
Gymnasiet gick lite bättre, jag tvingade mig själv att plugga med hjälp av lite andra piller.
Sen började jag jobba och har fortfarande samma jobb idag. Det funkar pga att jag styr mycket själv över mina dagplaneringar. Jag kan ta mycket pauser och göra annat (fika, gymma, gå ärenden osv) och varierar mig mycket.
Ibland påpekar mina jobbarkompisar att jag är rörig och undrar vad jag håller på med. Men i slutändan är det ändå ingen som granskar mig för jag får allt gjort ändå eftersom jag kan göra dagen på mitt sätt.
Hade jag behövt samarbeta mer med andra hade det förmodligen varit svårt för mig att anpassa mig efter gruppen och få saker gjorda som dom vill. Grupparbeten i skolan lärde jag mig att få det att se ut som jag gjorde saler fast det var dom andra.
Men mest skit får jag hemma och bland polarna mm.
Det var inte bara lärarna som gällde på mig. Mina föräldrar sa ofta till mig när dom var trötta på mig att du har förmodligen damp! Men dom lät mig ändå va som jag va och nämnde aldrig att dom ville utreda mig eller så. Inte inför mig iaf. Jag bråkade skitmycket med mina storebröder. Dom älskade att trycka på mina knappar.
Sen har jag märkt att jag inte kan ha förhållanden för det blir bara bråk hela tiden. Och jag vill va mer ensam än andra. Jag har ett socialt liv med mycket polare och annat men sen vill jag va själv när jag går hem. Klarar inte dela hushållet och sånt med andra.
Det folk klagar på mest är att jag inte kan göra "normala" saker tex se film och sitta på lång middag. Jag går iväg och gör annat och dom blir förbannade osv..
Kan göra en sån jäkla lång beskrivning men orkar inte mer just nu 😛