Citat:
Ursprungligen postat av
Methos
Förlåt för min ovisshet i den här frågan, men vad är det som gör att ni fastnar på någon komplicerad variant av civilsabotage?
Eftersom att vi tämligen bevisligen (genom vittnesmål, rapporter och filmer) vet att vi har en del militära intressen på den här avgången säger ockhams rakkniv att det tämligen bör vara specialförband av typen attackdykare som utför dessa operationer. Var förbandet kommer från, om det är SSG, NSEAL, SNAZ, SAS spelar ingen roll, det är inte viktigt. Troligen kommer de från SSG eller SNAZ om inte tyskar och ester etc. vill vara med och leka. De kan med lätthet klättra upp och armera sprängladdningar, det är liksom en del av deras utbildning.
Om nu vi kan antaga, genom mer trolig dokumentation om hur rampen fungerar, att rampen var stängd vid olyckan så har vi ju ett problem i sig där man då spränger visirets lås utan mening. Vatten kommer inte att flöda in på bildäck fastän rampen inte är vattentät, mycket små mängder kommer att sippra genom springorna. Däremot vet vi från incidentrapporter i Tallin att något hände med nedre fästen till rampen när den låg i kaj och det skapade en glipa som de täppte till med allsköns bråte. Men en sådan läcka, oavsett om visiret är borta eller inte, skulle inte göra så att 2000ton vatten strömmade in på bildäck. Sprickan och krafterna från strömmande vatten därifrån har ju inte tvingat upp rampen bakifrån? Rampen var ju stängd och den hade inte ramlat av.
Heiwacos lilla spontana redogörelser av ett fartygs stabilitet bör väl inte vara nyheter här, eller hur? Där ser man ganska klart att vatten på bildäcket inte utgör någon större fara så länge som inte stabilitetsboken som kaptenen har är felaktig (vilken den visserligen var). Det behövs därför fler hål i skrovet för att kunna sänka fartyget på under en timme. Heiwaco argumenterar att ett större utrymme såsom maskinrummet och minst två till utrymmen av samma storlek måste vattenfyllas för att orsaka krängning. Skåran midskepps ser ju ut som att den ligger ovan manskinrum så det kan väl stämma.
Så varför fokuserar ni på en del av färjan som inte gör någon nytta stabilitetsmässigt? Visiret fungerar som en galärfigur och inget annat.
Gammalt inlägg, men med så många konstigheter att jag tycker ett svar är på sin plats.
För det första, när du skriver om attackdykare och sprängladdningar så utgår jag från att du menar ett de skulle simmat fram till Estonia när hon låg i hamn. Det är helt omöjligt att ta sig upp på bulben framför bogvisiret under gång eftersom den sköljs över av bogvågen även utan vågorna med 4 m (!) signifikant höjd som mötte Estonia på öppet vatten. Vidare krävs att bogvisiret är öppet för att utifrån kunna placera en sprängladdning under detsamma. Skarven mellan bogvisir och förpik är bara några mm med en gummipackning emellan. Man kan tänka sig att någon klättra upp ovanpå bogvisiret och ner genom luckan, men det löser inte problemet hur man får in en sprängladdning under bogvisiret, i synnerhet som det av allt att döma var fyllt med vatten längs ner.
För det andra, du hänvisar till den certifierade foliehatten* Heiwa/Björkman och hans idéer om fartygets stabilitet. Den text som du hänvisar till har såvitt jag kan se ingen konkret information i frågan, men för att reda ut detta hänvisar jag till Jasionowski och Vassolos artikel från 2002 (
https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/nad/1_Definition_of_foundering_scenarios_CFD_Computati ons_and_validations_Comprehensive_modelling.pdf ).
- Fig. 7 på s.42 visar att Estonia förlorar sin stabilitet med 2000 ton vatten på bildäck 2. Endast däckshusets flytkraft (streckade linjen) hindrar henne från att kapsejsa, men då fönstren brister så går hon under. Notera att detta gäller statiskt och att rullningen i vågorna kommer att förvärra läget.
- Fig. 10 visar att inte ens 2000 + 2000 ton vatten på däck 0 och 1 får Estonia att kantra. 30 grader är max slagsida. Notera att detta är en överskattning av det verkliga fallet eftersom vattnet antas fördelat lika på däck 0 och 1. I verkligheten skulle det i huvudsak rinna ner på däck 0 vilket ökar stabiliteten.
Slutsatsen av dessa elementära fakta är uppenbar: det är inte bara så att allt talar för att Estonia drabbades av massivt inflöde av vatten på bildäck och att vi helt saknar uppgifter om större mängder vatten under detsamma, vi kan inte förklara förloppet utan just detta vatten på bildäck.
Till sist: påståendet att ”fler hål” behövs för att sänka fartyget på en timme är felaktigt. Det fanns gott om sätt för vatten att tränga ner under bildäck och eliminera Estonias flytkraft. Ca 6000 ton under bildäck räcker och redan ventilationskanalerna på sidorna kunde släppa in ~300 ton per minut vid ca 40 grader slagsida (
https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/nad/2_Review_of_evidence_and_forming_of_loss_hypothesi s.pdf, s.35). En grundlig genomgång hur fartyget sannolikt vattenfylldes finns i Kehrens avhandling från 2009 (
https://tore.tuhh.de/bitstream/11420/487/1/Promotion_Kehren.pdf). Notera att Kehrens slutsats är att Estonia aldrig kapsejsade; hon fick ständigt ökad slagsida men med bibehållen stabilitet i varje tidpunkt tills hon till slut sjönk. Processen är ”progressive flooding”. Detta förklarar hur de överlevande kunde sakta röra sig längs fartygssidan för att till slut befinna sig på dess botten.
*) Ledord: atombomber, månlandningar, 9-11, covid19.
