2020-09-04, 21:54
  #1
Medlem
Jag får en väldigt specifik känsla ibland. Det är en känsla jag känt så många gånger, men aldrig reflekterat över innan. Jag började tänka på den igår när jag fick den och jag undrar verkligen om det är någon mer som får denna känslan ibland?

Jag ägnar mig mycket åt musikproduktion och låtskrivande, vilket bör tilläggas innan jag går in på själva beskrivningen. Det är lite svårt att förklara den, men jag skall göra mitt bästa.

Kriterier som måste uppfyllas för att känslan ska komma:
1. Jag har suttit en hel dag framför datorn, klockan är typ 12 på natten eller senare.
2. jag har jobbat ganska länge på massa dåliga idéer, men fortsätter ändå jobba på dom. I flera timmar. Skrivkramp?
3. Tillslut tar jag fram någon random pryl och bara gör massa fula ljud som inte passar ihop i brist på annat, frustrerad vid det här laget. Och trött. Ont i huvudet.
4. Jag har snusat typ tusen prillor, har nog med nikotin i systemet, bränns under läppen varje gång jag tar en ny prilla och jag behöver verkligen inte snusa mer, men jag gör det ändå.

Nu, NU kommer SNART känslan. Jag tar av mig mina hörlurar och då hör jag fläkten från datorn. HÄR KOMMER KÄNSLAN. Deja vu varning, samma varje gång. Och det är den där datorfläkten som liksom sätter hela stämningen. Sjukt specifik känsla iallafall, och jag tycker inte om den. Det är som att hela luften går ur mig och min kropp frågar "Vad fan håller du på med?". Men min hjärna skriker "FORTSÄTT".

Någon som kan relatera? Hur hanterar ni det när det känns som hela er existens stannar upp i ett vakuum?
2020-09-04, 23:41
  #2
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Snus112
Jag får en väldigt specifik känsla ibland. Det är en känsla jag känt så många gånger, men aldrig reflekterat över innan. Jag började tänka på den igår när jag fick den och jag undrar verkligen om det är någon mer som får denna känslan ibland?

Jag ägnar mig mycket åt musikproduktion och låtskrivande, vilket bör tilläggas innan jag går in på själva beskrivningen. Det är lite svårt att förklara den, men jag skall göra mitt bästa.

Kriterier som måste uppfyllas för att känslan ska komma:
1. Jag har suttit en hel dag framför datorn, klockan är typ 12 på natten eller senare.
2. jag har jobbat ganska länge på massa dåliga idéer, men fortsätter ändå jobba på dom. I flera timmar. Skrivkramp?
3. Tillslut tar jag fram någon random pryl och bara gör massa fula ljud som inte passar ihop i brist på annat, frustrerad vid det här laget. Och trött. Ont i huvudet.
4. Jag har snusat typ tusen prillor, har nog med nikotin i systemet, bränns under läppen varje gång jag tar en ny prilla och jag behöver verkligen inte snusa mer, men jag gör det ändå.

Nu, NU kommer SNART känslan. Jag tar av mig mina hörlurar och då hör jag fläkten från datorn. HÄR KOMMER KÄNSLAN. Deja vu varning, samma varje gång. Och det är den där datorfläkten som liksom sätter hela stämningen. Sjukt specifik känsla iallafall, och jag tycker inte om den. Det är som att hela luften går ur mig och min kropp frågar "Vad fan håller du på med?". Men min hjärna skriker "FORTSÄTT".

Någon som kan relatera? Hur hanterar ni det när det känns som hela er existens stannar upp i ett vakuum?


Äger du en hjälm? Annars kan det vara läge att införskaffa sig en sån nu.

Menar ju att du kommer behöva den när du börjar närma dig det där stora massiva "väggen" du är på väg att bli ett "ryskt frimärke".


PS. Du är på väg att "gå i väggen", utbrändhet osv...

Det där är inte att leka med och du måste varva ner!


Men vafan vet jag....

2020-09-05, 00:08
  #3
Medlem
Barney Calhouns avatar
Låter lite likt känslan man hade när supermariomusiken bränt sig fast i huvudet efter en längre session på åttabitarsnintendot.
Man hörde melodin i huvudet när man skulle sova.
Numera hör jag bara onda röster som försöker övertala mig till hemska saker.
2020-09-05, 01:19
  #4
Medlem
BePatients avatar
Har du möjligtvis ADHD el. liknande?
2020-09-05, 02:14
  #5
Medlem
CaptainCrunchys avatar
Punkt 1-4 stämmer ruskigt specifikt in på mig, men förstår inte känslan du beskriver. Kan det ha något att göra med att det känns onödigt att du lagt flera timmar på att göra något som ”inte har något värde” (om det inte blir några bra idéer) samtidigt som du ”borde” / lika gärna kunde gått och lagt dig tidigare?
2020-09-05, 09:12
  #6
Medlem
borrizs avatar
Att bara köra rakt in i kalket, det fungerade kanske om du jobbade som pråmdragare vid Volga.
https://upload.wikimedia.org/wikiped...70-1873%29.jpg
Tyvärr är denna gamla form av diciplin inget som fungerar när du jobbar framför datorn, utan det kommer att straffa sig med ineffektivitet.
Organisera din arbetsdag med pauser där du fyller på depåerna (fikar och äter), en halvtimmes powernap kan göra underverk. Glöm inte heller att pauserna gör att du bryter det där mönstret som du efter hand fastnar i.
2020-09-06, 02:34
  #7
Medlem
Får den känslan ganska ofta. Är starten på en panikattack för mig. Kommer oftast när jag är trött och sliten, kan vakna av den känslan om jag druckit alkohol.

Var försiktig som andra sagt, kan gå riktigt illa om du inte lär dig varva ned.
2020-09-06, 03:00
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Snus112
Jag får en väldigt specifik känsla ibland. Det är en känsla jag känt så många gånger, men aldrig reflekterat över innan. Jag började tänka på den igår när jag fick den och jag undrar verkligen om det är någon mer som får denna känslan ibland?

Jag ägnar mig mycket åt musikproduktion och låtskrivande, vilket bör tilläggas innan jag går in på själva beskrivningen. Det är lite svårt att förklara den, men jag skall göra mitt bästa.

Kriterier som måste uppfyllas för att känslan ska komma:
1. Jag har suttit en hel dag framför datorn, klockan är typ 12 på natten eller senare.
2. jag har jobbat ganska länge på massa dåliga idéer, men fortsätter ändå jobba på dom. I flera timmar. Skrivkramp?
3. Tillslut tar jag fram någon random pryl och bara gör massa fula ljud som inte passar ihop i brist på annat, frustrerad vid det här laget. Och trött. Ont i huvudet.
4. Jag har snusat typ tusen prillor, har nog med nikotin i systemet, bränns under läppen varje gång jag tar en ny prilla och jag behöver verkligen inte snusa mer, men jag gör det ändå.

Nu, NU kommer SNART känslan. Jag tar av mig mina hörlurar och då hör jag fläkten från datorn. HÄR KOMMER KÄNSLAN. Deja vu varning, samma varje gång. Och det är den där datorfläkten som liksom sätter hela stämningen. Sjukt specifik känsla iallafall, och jag tycker inte om den. Det är som att hela luften går ur mig och min kropp frågar "Vad fan håller du på med?". Men min hjärna skriker "FORTSÄTT".

Någon som kan relatera? Hur hanterar ni det när det känns som hela er existens stannar upp i ett vakuum?

Ja du, Snus112 jag tror att du har svaret i ditt eget nick: för mycket snus (stimuli/nikotin) kommer att leda till numret 112. Ta det lugnt, varva ner och vila. Om du hela tiden laddar systemet så lyssnar du inte på din kropps signaler för de blir otydliga.

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback