Officiella Dungeons and Dragons tråden

Jag gör enbart min egen terräng, att köpa terräng är så ohyggligt dyrt och man behöver köpa en del för att komma igång. Det mesta går att bygga för hand ganska billigt med cellplast, tandpetare och liknande material, och blir ganska bra. Håller ju såklart inte alltigtr samma kvalite som köpt terräng ialla fall, men jag får terräng. Det enda undantaget skulle jag säga på terräng jag faktiskt köper är terräng som kräver sama detaljnivå som figurerna, typ statyer eller andra saker som är för pilliga att göra själv. Det bästa såklart är ju om du har en 3d skivare, gärna resin så får du ju kvaliten av köpta terräng till ungifärliga priset av egenbygd. Har nosat själv på det och rekomenderas.

Det här är ju definitivt det mest ekonomiskt fördelaktiga. Men jag har inget tålamod för att göra det själv. Min jakt på billig terräng fortsätter.

Vi är ett litet kompisgäng som då och då rollspelar ihop. Hittills har jag aldrig varit dungeon master, men skulle vilja testa. Problemet är att halva gruppen alltid börjar göra massa efterblivna grejer under rollspelet. Typ tafsa på varandra (in character) och andra tokerier. De försöker bara skapa så komiska situationer som möjligt hela tiden. Det hela blir så tramsigt. Han som hittills varit DM är okej med det. Jag hade nog lackat ur om jag själv var dungeon master. Känns så ovärt att lägga tid och energi på något när själva storyn inte verkar spela någon roll för halva gänget.

Hej! Erfaren DM här. Det viktigaste att göra om du ska spelleda för ett gäng som detta är att ni har en s.k "Session 0". Där ni pratar ihop er inte bara om karaktärer utan vad för ton ni vill ha.

Gör klart för dem att du föredrar fokus på storyn och inte massa flams. Nu behöver det ju inte vara 110% seriöst, let's face it, ingen av oss är Tolkien, men att skapa en story tillsammans med spelarna som alla är intresserade av är viktigt.

TL/DR: Öppen kommunikation med spelarna är viktigt, men också ödmjukhet. Din story kommer ALDRIG bli 100% som du tänkt dig. Kom ihåg att du spelar MED spelarna, inte mot dem.

Jag spelade D&D ett tag ca 1980. Var nog Basic vi började med. Det var första gången jag kom i kontakt med något liknande, och tyckte det var ganska kul. Stimulerande för fantasin. Vi började med Halls of Tizun Thane. Från White Dwarf. Senare Lichway.

Spelsystemet Runequest fanns då men det var tydligen administrativt ganska tungt. Fanns några som kämpade på med det.

Spelsystemet Gurps dök upp sedan och var ett koncept jag gillade. Det var administrativt lättviktigt. Figurerna som skapades blev allt annat en stereotypa. Två egenskaper jag kunde uppskatta.

Med tiden kom jag på att jag var alldeles för chaotic för att kunna spela i team. I praktiken blir det en ledare som skall styra och ställa, och de flesta är underling-personligheter som underkastar sig. Men jag har ingen vilja till det. I stället för att ställa till med kaos och springa iväg på egen hand så blir datorspel en bra lösning. Och med tiden blev de bättre och bättre.