Flashbacks Bokklubb

Jag är gärna med i klubben och nominerar;
Eldungen : en herrgårdsroman av Torbjörn Elensky.

”Ett mästerverk med spår av Lagerlöf – en fröjd att läsa

En angelägen saga skriven av en mästarhand, med en märklig och eggande röra av ingredienser. Det tycker Amanda Svensson om Torbjörn Elenskys nya roman som utspelar sig i 1800-talets ockulta Värmland.”

Hela recensionen finns här;
https://www.svd.se/ett-masterverk-med-drag-av-lagerlof--en-frojd-att-lasa

Det är ingen som tvingar dig.


Det är ingen som tvingar dig.

Jag nominerar Markurells i Wadköping av Hjalmar Bergman.

Den är inte så väldans lång, den inbundna utgåvan av Modernista som jag har sträcker sig till 214 sidor. Ska vara ärlig och säga att jag småbörjat lite på den och gillar språket i den. En sån där svensk klassiker man hört talas om men aldrig tagit sig tid och läsa.

Jag är också sugen. Nominerar Lolita av Vladimir Nabokov

Är på, nominerar:

Melancholia av Jon Fosse

Hallå igen!

Ursäkta min inaktivitet, fick lite oväntade saker att stå i.

Kan jag be att få en av moderatorerna för delforumet att lägga upp en omröstning med de förslag som hittills lagts i tråden?

Ny regel

Man får inte rösta på sitt eget förslag!

Mvh

Dagar utan slut av Sebastian Berry. Läser redan den. Bästa på mycket, mycket länge. En hel del våld och lite bögsex. Blir det inte den verkar det där ockulta Selma-pekoralet va nåt.

Den ultimata boken om invandringen. Svenskarna och deras fäder. Av Karin Bojs och Peter Sjölund.
Kul läsning. Får lust att ta ett dna test för att se vilken gren jag härstammar från.
Billig i paperback. Månpocket.

Omröstning tillagd. /Mod.

Det låter väl som en lämplig idé.

Vinnaren och juliläsningen tycks mig ha blivit Torbjörn Elenskys Eldungen – en herrgårdsroman. Nabokovs Lolita fick visserligen också två röster men en av dem var nominatörens egen, vilket strider mot bestämmelsen att man inte får rösta på sitt eget förslag. TS får ta tråden vidare.

Månadens bok fick den här recensionen i SvD, låter lovande och tack för omröstning även om jag missade den.
Eldungen är helt enkelt en fröjd att läsa, från första sidan till den sista. Språkdräkten är elegant arkaisk, men bryts då och då av otidsenliga uttryck, som för att påkalla uppmärksamheten till det man förstås redan vet – det är en saga vi har att göra med, och det är upp till läsaren att bestämma hur mycket som är sant. Själv tror jag på den helhjärtat.

Angående att inte få rösta på sitt eget förslag, för mig ter det sig bakvänt, klart man ska få rösta på på vilket alternativ som helst. Ju mindre regler desto större intresse och kul om vi blir fler som tar upp läsandet igen.