Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Säkert nämnts i tråden flera gånger (bör den ha iaf).

Rec

Spansk skräckis, väldigt freaky stundvis, riktigt bra!

Sen vill jag gärna ha lite nya tips om en bra spökfilm, inga monster, inga förrymda mentalpatienter eller zombier.
En spooky, creepy, läskig och krypande SPÖKfilm sökes!

Tyckte Fragile var ganska sjysst. Hade låga förväntningar, kanske med tanke på att Calista Flockhart var med, men den var faktiskt rätt läskig.

Ska se en skräckfilm ikväll, något som kan få en vuxen att bli lite skraj. Söker bra skräckfilmer, ni som tipsar om filmer som REC behöver inte svara det var bland det sämsta jag sett.

The Descent möjligtvis?

Trailers

Är ju samma skit som [REC]...

Mitt tips som följer är att se Kyosho Kurosawas-film Kaïro eller Pang-brödernas filmer Re-Cycle eller The Eye.

Don Johnson, mitt tips är någon av Fulci´s fyra zombiefilmer, House by the cemetery, Zombie flesh eaters (Fulci´s bästa imo.), The Beyond eller City of the living dead, jag rekommonderar Beyond och Zombi 2 varmast. Annars är ju Argento en mästare också och Suspiria en av världens bästa filmer så den kan jag rekommondera.

Har en vän som då påstår sig klara av allt i skräckfilmsväg (vet att han pallar mycket men, mycket skryt med honom) men jag vill då iallafall försöka motbevisa honom och uppskattar därför förslag om olika sorters riktigt jävla spooky filmer (från zombies till spöken).

The Descent samma som [REC]?
Har du ens sett filmen? Dom är så olika som det kan bli.

Ge The Descent en chans. Du kommer inte att bli besviken.

Ja du, det är ju ingen lätt sak att befatta hur en annan invidiv klassar som att klarar allt i skräckfilmsväg, frågan är ju dock hur denne kan klara sig gentemot en del andra genrefilmer. Om man som jag sett det mesta i skräckfilmsgenren och finner de nyare filmerna lama och livlösa, klyschiga och pastischer är det enda rätta att byta genre. Enbart för att man inte längre blir skrämd så kan man trots allt se på film i stället som skrämmer en på andra sätt. Philosophy of a Knife och Idi i Smotri är två utmärkta exempel på krigsdokumentationer som ger upphov till diskussion såväl starka känslor inombords, inga filmer direkt man glömmer i första taget.

Ja, jag såg The Descent på bio då den gick 2005 eller när det nu var, och hatade den smått redan då, kanske enbart var att jag hade för höga förväntningar på den efter att jag gillade Neil Marshalls film Dog Soldiers mycket, som jag fortfarande klassar som hans bästa efter att även ha sett Doomsday två gånger. REC och The Descent lever på samma principer, lågvattenskräck som enbart finns till för att locka biobesökare och med en propagerande reklam om att man skall bli skrämd. Tro mig, de bästa skräckfilmerna som kommer nuförtiden går inte alls upp på bio.

The Descent blev jag iallafall riktigt skrämd utav och är förmodligen en utav de få skräckfilmer som jag fortfarande skulle bli rädd utav om jag såg den igen. Människor är olika helt enkelt.

Tycka vad man vill om The Descent, men när jag såg den första gången och scenen med kameran kom (ni som sett den vet nog vilken jag menar, när "de" kommer första gången), dog jag fan av skräck , ush blev verkligen helt skakig, men resten som kommer efter det blev tyvär bara upprepningar.

Gillar hans tidigare, Dog Soldiers mycket mer, där har vi Bra film gott folk