Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

På tal om Bava så läste jag nyligen att hans första egna film La Maschera del Demonio (Djävulsmasken) inte bara var hans första film, utan Italiens tredje skräckfilm genom tiderna.
Den första skulle tydligen vara Bava's tillsammans med Riccardo Fredas Vampiri, som kom 4 år tidigare.

Måste kolla med eliten här om detta verkligen stämmer, var Italien så sent ute i skräcken, och är det kanske därför deras stil är så egen och utmärkande kanske?

För övrigt så är förstnämnda filmen en jävligt stark debut från Bava där fotot är nästintill perfekt, något som är igenkännande för hans rullar. Barbara Steele används på helt rätt och skärrande sett, scenen då..


En skräckfilms förmåga att påverka ligger till 70 procent i fotot. Det är det som skapar atmosfären.
- Mario Bava

Ledsen om det blev ett helt och hållet onödigt inlägg, men förhoppningsvis kan någon form av diskussion växa fram.

Känns ju väldigt italienskt. Själv tycker jag nästan tvärtom, att ljudet gör 70% av en skräckfilm. Men jag uppskattar det visuella också. Nuförtiden ser ju all skit likadan ut. Inte precis vackra art deco miljöer som i många av argentos filmer

Ja precis, ljudet är som du säger oerhört viktigt i en skräckfilm. Men personligen uppskattar jag verkligen den italienska visuella stilen, men stora slott eller illröda gardiner samt Goblin-musiken. Tillsammans är ju bara det en sinnesroande skräckfilm att avnjuta.
Men det beror väl som sagt på vad man vill se. Skulle en slasher ha dessa ingredienser skulle det kännas skumt, eller vem vet, kanske ett vinnande koncept. Maskerade hämndmördare med fina dekorer i bakgrunden och orkestermusik

Den här tråden har jag inte besökt på ett bra tag.

Vet ni några bra filmer som ni diskuterat på sistone?

Vad tycker ni i tråden om de klassiska rullarna Phantasm? Själv tycker jag dom är otroligt bra och har en riktigt skön mardrömsstämning Tall Man är en på tok för underskattad skräckfilms ikon.

Jag har fortfarande inte sett den sedan vi senast diskuterade filmen, men kanske blir kvällsfilmen för min egen del då jag har filmen hemma. Minns att du sa att den är lite som Att angöra en brygga med Edwige Fenech, kan ju inte vara helt dåligt då. Och sen i regi av Mario Bava också...

Japp, det är svensk midsommar och Att angöra en brygga på LSD. Får svenska vibbar när jag ser filmen. Förmodligen har det att göra med den naturliga ljussättningen som Bava använder sig av. Får samma känsla när jag ser Bay of Blood. Jag tycker att Bava är en mästare inte bara i fotot utan även i ljussättning.

Låter väldigt roligt att det finns vibbar av Sverige, och i synnerhet Att angöra en brygga som är en av mina svenska favoritfilmer genom tiderna. Nu står filmen på nedladdning då jag inte orkar rota i mina hyllor för att hitta min DVD-utgåva av filmen, så pass lat är jag. Återkommer med intryck efter att jag har sett filmen.

Kom på att jag måste ta och se The Prowler någon dag också, tänkte börja se på den igår men orkade inte då det blev för sent.

Jag har dragit igenom alla nyligen. Phantasm II är fantastisk. Tycker faktiskt det nästan är en klassiker inom genren. Gillar allt Coscarelli gjort. Sjukt bra med så liten budget.

Själv har jag bara sett första filmen men gillade den skarpt, så ska självklart ta och kolla in tvåan då med.

Såg The Howling nyligen. Snacka om överskattad ( ja, överskattad ) dynga.

Filmen känns som en Spelling produktion, och inte minst själva fotot. Alltså, är det Melrose Place jag tittar på eller en varulvsfilm? Det vit-suddiga fotot får filmen att verka ännu billigare än vad den är, och man mår nästan fysiskt illa av att beskåda eländet.
Skådespeleriet är inte långt ifrån tv-films standard heller - Dee Wallace kan mycket väl vara 80-talets absolut sämsta skådespelerska.

Hela filmen är en enda röra. Spänning existerar inte, och atmosfären som vissa har snackat om måste ligga i det suddiga filtret som glänser på tv-skärmen, VA FAN?!

Just det, effekterna. Att ens folk jämför transformationsscenen med den i Landis mästerverk är bara sorgligt, och borde vara straffbart.

Skräp, som enbart frustrerar.

Rick Baker vs Rob Bottin, vilken matchup
Men håller med, den är överskattad.