Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Var det inte producenterna till just Paranormal Activity som låg bakom denna med?

Just skräckmomenten i filmen var verkligen ingenting alls att hurra över, otroligt menlösa och fyllde inget som helst syfte för oss som varit med i spelet ett tag. Sen fanns det ingen scen speciellt som utmärkte sig med att bygga upp en skrämmande effekt på tittaren, allt skulle bara vara in-your-face hela tiden. Men, jag föredrar ju filmer som bygger upp en stämning och som inte alltid avslöjar vad det skrämmande eller onda är, ungefär som H.P. Lovecrafts böcker.

Har du ens sett originalet av ex. "The Amityville Horror" , sedan jämfört den med nyinspelningen?

Åh ja, riktigt medioker film. Remake:en var bättre, men inte mer än så.

Jag minns knappt remaken alls och originalfilmen har jag inte alls mycket över för. Boken som filmerna bygger på verkar ju däremot betydligt mera intressant.

The Real Amityville Horror - dokumentären är bäst.

Finns på dutuben btw.

Undrar om det är den som jag såg på teve någon natt förra året, gick ett program på antingen Discovery eller National Geographic om händelsen. I programmet tog man upp händelsen och även boken som filmerna bygger på.

På tal om dokumentärer, vet du om det finns någon dokumentär om produktionen bakom Poltergeist? Enligt hörsägen ska ju folk ha dött och så efter att filmen blev klar. Hört samma story om produktionen till Omen och Exorcisten, någon slags förbannelser...

Ja, det finns en dokumentär om Omen-filmerna "The Curse of Omen" på youtube (tror jag den hette).

Har inte sett någon dokumentär om Poltergeist-filmerna, men efter första filmen dog storasyrran i filmen (blev strypt?), efter andra dog "den fula gubben" och efter 3e rullen dog lilltjejen av nån väldigt övernaturlig mystiskt flunsa!

Älskar denna typ av skräck/skräckfilsbaserade-dokumentärer!

Tack för ditt svar, ska kika på The curse of the Omen då!

Kom att tänka på detta fenomen med dödsföljder inom skräckfilmen i och med att jag såg på dokumentären Hotel Torgo i går som handlade om produktionen av filmen Manos: The hands of fate. Det klargjordes i början av dokumentären att det bara fanns en kvarlevande person i crewet, resten hade tagit livet av sig eller försvunnit spårlöst. Jag är lagom vidskeplig av mig själv så det faller då ganska naturligt att man finner intresse i dessa vandringssägner.

Boken är sämre än filmen från 70-talet.

Jag har förresten svårt att förstå mig på er här. Vad är det för film ni gillar egentligen? Det intryck jag har fått är att en bra film skall uppfylla följande kriterier:

1. Icke-amerikansk. Helst italiensk, men spansk kan gå bra, tysk om det är extrem lågbudget och japansk om det inte gjorts en amerikansk remake på den. Japansk film som "alla" gillar går däremot bort även om det inte gjorts någon remake.

2. Inte en remake. De enda undantagen är "The Thing" och...tja, det var väl bara den.

3. Minst en viktig del av filmskapandet (manus, skådespeleri, regi, klippning) måste saknas eller vara undermåligt. Är regissören dessutom italiensk så betyder dålig regi och obefintligt manus att filmen är "äkta". Är han tysk så är det bara charmigt med dålig kvalitet.

4. Gjord före 1983. Efter "The Thing" så har det inte gjorts någon bra skräckfilm. Förutom italiensk. Och tysk extremlågbudget, såklart.

5. Mer blod och våld = dåligt. Utom när det gäller tyska lågbudgetfilmer och italiensk zombie, giallo eller splatter, då är det tvärtom bara bra.

Har jag missat något?

Jag menade förutom Romeros egna filmer.

Berätta gärna om de sublima nivåerna i den berättelse som Dawn of the dead består av!
Jag har mycket riktigt svårt att se dem.

Eller är det det gamla "zombierna går till köpcentrumet för det gjorde de innan de blev zombier" i som du syftar på? Dvs den gamla memen att filmen har ett "djup" eftersom "zombierna går till köpcentrumet, och därför är filmen kritiskt mot konsumtionssamhället"?

Finns inget bättre än att bli förd på villovägar av felaktig info inför en film! Ja så länge man inte rationellt tänder alla lampor i lägenheten, tittar under soffan, drar upp fötterna från golvet och googlar fram det alltid så tråkiga rationella svaret.