Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Men man får ha en stor skopa överseende med skådespelarinsatserna, den lite halvdana regin här och där samt den usla ljudsättningen. Som med de flesta italienska skräckfilmer.

The Descent var den första skräckfilm jag såg på bio, och fortfarande en av mina favoriter.
Den kombinerar mina två största fobier, grottor, och gollumliknande varelser.
Jag kan förstå att många tycker den är överskattad, men dålig förstår jag inte varför någon skulle säga att den är. Lite bättre skådespelerskor skulle kanske inte skada, och början var lite väl seg. Men andra klagomål kan jag inte komma på.

Tvåan skulle jag däremot säga är rejält underskattad, lite mindre läskig då man i princip visste vad man skulle få se, men ändå en helt okej uppföljare(åtminstone enligt skräckfilmsstandard)

Förbered dig på en shitstorm av motargument Lite känsligt att ifrågasätta gamla italienska skräckisar, tror jag.

Den värsta skitstormen har nog blåst över, de flesta har nog tröttnat på min kritik av italienska skräckfilmer. Blossar den upp igen säger jag som Jack Burton:

Yeah, Jack Buron just looks that big ol' [shit]storm right square in the eye and he says, "Give me your best shot, pal. I can take it."

Jag såg nyss remaken av Mothers Day

Såg om Zombi 2 och City of the Living Dead i helgen. Zombi 2 var bättre än jag minns den, inte för att jag tycker den är direkt bra, men en 5/10 kan jag ge den. City of the Living Dead var tvärtom sämre än jag minns, 5.5/10 för att vara snäll. Fast det var betydligt skönare stämning i den jämfört med Zombi 2.

The Descent var den första skräckfilm jag såg på bio, och fortfarande en av mina favoriter.
Den kombinerar mina två största fobier, grottor, och gollumliknande varelser.
Jag kan förstå att många tycker den är överskattad, men dålig förstår jag inte varför någon skulle säga att den är. Lite bättre skådespelerskor skulle kanske inte skada, och början var lite väl seg. Men andra klagomål kan jag inte komma på.

Och jag som hade ställt in mig på att du skulle basha järnet ur dom.

Jag håller själv Zombi 2 mycket högre än City of the Living Dead främst på grund av musiken, atmosfären och slutscenen, även om hela filmen är grymt bra. I City of the Living Dead är det främst Janet Ågren som Sandra som hänför mig, medan hela den apokalyptiska känslan är väldigt skönt påtaglig. Musiken var i och för sig inte lika bra, men jag gillar alltid Fabio Frizzi i alla väder.

Nu har jag ingen aning om hur soundtracksen gjordes, men jag tycker båda lider av att rytmen inte är riktigt bra. Låter som om trummorna snubblar in en 24e-dels takt cirkus för sent; vanligt noob-misstag då man leker med trummaskin typ .

Någon som har sett den brittiska tv-serien Dead set? Har för mig att dannywtf har skrivit om den tidigare, tänkte beta av ett par avsnitt av den i kväll.