Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Va? "Last House On The Left" var ju ren exploitation när den kom.

Tycker att den hade många starka anspelningar på hur Vietnamkriget påverkade Usa:s befolkning, plus att det fanns många referenser till det pågående kriget överlag.
Att säga att den bara är en "våldsrulle" är ungefär som att säga att Saló handlar om folk som äter skit.

Enligt manusförfattaren till Scream 4 var Peeping Tom den första slashern, fast det kanske man ska ta med en nypa salt. Precis som du har jag alltid ansett just Bavas film vara grunden.

Helt rätt, man får ta det mesta i dylika diskussioner med en rejäl nypa salt.

Bör också tillägga att i den situationen som scenen utspelar sig i under Scream 4 så förstår man att det är väldigt mycket antingen eller i det påståendet om Peeping Tom.

Jag har dock en känsla av att jag fann filmen väldigt obehaglig när det begav sig.

Det finns många vettiga poänger med din tes, och tro det eller ej så kan jag faktiskt gilla "banala" skräckkomedier från och till. Fright night och Det våras för Dracula är två exempel. Transylvania 6-5000 är inte genomusel den heller.

När det sedan kommer till budget på filmer så är det alltid vanskligt att jämföra dåtid med nutid. En stor anledning till att en film i dag har högre budget eller större kostnader är generellt inte för att det skett så mycket revolutionerande förändringar i själva tillvägagångssättet i att göra film. Bortser vi ifrån dataeffekter, som snarare används för att göra det så billigt som möjligt med ett allt för ofta taffligt resultat, så är lönekostnader den allra största utgiften i många filmproduktioner. Det senare faktumet tycker jag spelar en obefintlig roll i sammanhanget när man tar hänsyn till om en film är bra eller ej.

Jag gillar många Hammer filmer, men tycker med anledning av ovan argument att budgeten inte har så mycket med saken att göra. Många av Hammers filmer är extremt bra gjorda både visuellt och cinematografiskt. När det gäller Christopher Lee så är han bra, men långt ifrån bäst att porträttera vampyrer på film, Dracula inräknat. Jag tycker att Karnstein trilogin är betydligt bättre, där den sista filmen Twins of Evil (1971) är i särklass bäst. Damien Thomas som den blodsugande Count Karnstein är min personliga favorit. Han spelar över en smula, men jag finner det högst passande i sammanhanget.
Klipp: http://www.youtube.com/watch?v=7DuDlTHwAAI&NR=1

Sedan kommer alltid vampyrfilm för mig vara något som förknippas med gotiska miljöer, yppiga damer, dekadens och erotiska undertoner. Med få undantag, något som tyvärr gått helt förlorat i dagens produtioner av vampyrfilm.

Några bra Zombiefilmer:

Night of the Living Dead (1968)
Dawn of the Dead (1978)
Day of the Dead (1985)
Return of the Living Dead (1985)
Shaun of the Dead (2004)
I Am Legend (2007)
Död Snö (2009)
Braindead (1992)
Land of the Dead (2005)
Diary of the Dead (2007)
Survival of the Dead (2009)
Zombieland (2009)

Din lista var inte så mycket att hänga i granen. Finns mycket bättre och episka zombiefilmer än de där.
En stor besvikelse är att du har listat många av de nya skit-zombiefilmerna som görs.

Missförstå mig inte. Jag har inget emot gamla filmer, eller sådana med kralliga effekter egentligen. Men samtidigt bygger ju skräck på upprätthållandet av en illusion. Till viss del, i olika mängd beroende på person, kan det ju spela roll hur mycket som krävs för att upprätthålla denna illusion. Det är inte så mycket en kvalitetsmärkning som en fråga om personlig smak.

Såg den där skräckfilmen som länkades till på youtube och jag tänkte för mig själv att den här filmen är ganska dålig och B egentligen. Men i jämförelse med de nutida filmerna man tycker är B framstod nämnda film som en hyfsad film ändå.

Jag håller med dig om att mycket av dagens skräckfilm, de filmer jag hänvisade kom ju på 90-talet och det har ju runnit en del vatten under den bron fastän det kanske inte känns som så länge sedan, och då speciellt vampyrfilmer inte lyckas uppbåda varken gotik, erotik eller dekadens. Det enda jag kan känna når upp till den standarden idag är serien True Blood. Annars är vampyr-genren bara spännig techno, silikonbröst och fula ansiktssminkningar typ den hädiska tolkningen av Anne Rices Queen of the Damned.