Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Jag har kommit fram till att Zombiefilmer inte är min grej. Jag blir inte rädd för 5 öre, tycker bara alla ser löjliga/söta ut.... Minns däremot när jag var mindre och spelade Resident Evil och Silent Hill. Då satt jag som på nålar

Tja, å andra sidan då man spelar tv-spel så är man ju interaktiv själv och delaktig i vad som händer jämfört med en film där ju följer bildspel utifrån en mall som folk skrivit. Tråkigt däremot att du ratar zombiefilmer enbart för att du inte blir skrämd, är sällan meningen med just dessa filmer att man ska bli skrämd. Så upplever jag det i alla fall, även om folk gärna hävdar motsatsen.

är likadan undviker därför zombiefilmer har bara sett några få vilken film blir det ikv

Ingen aning vad det blir ikväll .... sj?

Håller faktiskt med. Kollar på zombiefilmer för jag gillar själva grejen med att ett helt land eller en hel värld håller på att dö ut, och att det fortfarande finns levande människor. Men jag skulle gärna vilja bli lite rädd också, som tex när jag kollar filmer som The Grudge.

Under natten såg jag Sergio Martinos klassiska gialli The strange vice of mrs. Wardh, med bland andra Ivan Rassimov (en stor favorit) och Edwige Fenech. Hört mycket bra ifrån denna ifrån olika håll tidigare och måste medge att det var en bra film, mycket bättre än Torso.

Utöver just gialli-segmenten med morden och att Fenech karaktär blir stalkad av en mördare med rakkniv är det lika mycket en kärlekshistoria. Rassimovs karaktär visas upp i början som en kallblodig sadist och är en bra motpol till just Fenech karaktär, osäker i sig själv som i stort sett går i säng med vemsomhelst. Scenerna där dessa två motpoler agerar emot varandra i form av sex är bland det vackraste och mest erotiska jag någonsin har sett i en skräckfilm. Musiken av Nora Orlandi är också någonting som höjer filmen till oanade höjder, precis som Claudio Simonetti gjorde i Argentos filmer.

Efter ett tag försvinner Rassimovs sadistiske karaktär Jean och man fokuserar mera på morden och vem som nu är ute efter fru Wardh (Fenech). Lite av den spänning som just scenerna med Rassimov försvinner och jag tappar lite av intresset då. Blir mer samma gamla gialli man sett tidigare av bland andra Umberto Lenzi. Det tuffar på i ett lugnt och makligt tempo med en del nakna bröst, sex och kvinnomord. Fram emot slutet blir däremot filmen tajtare och bjuder på en del fräna avslöjanden i ploten som återigen fick upp mitt intresse.

Överlag en helt okej gialli av Martino och ser fram emot The case of the scorpions tale nu.

Själv tycker jag att The strange vice of mrs. Wardh är den heliga gralen i giallo genren.

I ärlighetens namn är jag ingen riktig gialli-fantast men visst har jag sett ett par guldkorn genom åren, fast ingenting som egentligen har stuckit ut ifrån mängden. Filmernas styrka brukar oftast vara musiken, miljöerna såväl fotot men utöver det känns inte genren riktigt som min grej. Känns väldigt tröttsamt att det alltid ska vara en mördare i svarta handskar, lång rock och härjar med en rakkniv. Visst, charmigt för vissa men inte för mig riktigt. Jag kanske svär i kyrkan om jag även hävdar att Blood and black lace av den annars så fantastiska Mario Bava inte var min kopp té heller.

Och såklart är en ung och slampig Edwige Fenech med även i denna film.
http://www.imdb.com/title/tt0065553/

Då måste ju jag se den

Five Dolls for an August Moon (1970) tycker jag själv är en liten bortglömd pärla av Bava.

Och såklart är en ung och slampig Edwige Fenech med även i denna film.
http://www.imdb.com/title/tt0065553/

Hittar ingen trailer, men skön musik är det som brukligt.
http://www.youtube.com/watch?v=yctocXDqZ5A&feature=related

Har snart kollat halva filmen 28 weeks later. Insåg rätt tidigt att jag sett filmen tidigare, men har på något sett missat den första delen Nu är frågan om ja ska se färdigt filmen eller stänga av...