Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Oj! Något så ovanligt som en skräckfilm jag inte hört talats om. Ska kolla upp om den verkar bra. Tackar!

Såg Erotic Nights of the Living Dead igår. Rätt cool rulle men blev lite besviken på att dom brydde sig mer om sex-scenerna än våldet.

Nån annan som sett den?

Jag har faktiskt inte klarat av att se An American Crime. Filmen bygger på verkliga händelser om ett syskonpar som blir tillfälligt lämnade av sin föräldrar hos en fosterfamilj i 60-talets Amerika. I synnerhet handlar det om den ena systern som hette Sylvia Likens. Jag har läst på lite kring fallet och det är så jävla tragiskt och grymt att man inte tror sina ögon. Den utsatthet och övergivenhet som denna stackars flicka måste fått utstå, utöver den rena tortyren, får mig att må så fysiskt illa att jag förmodligen aldrig kommer att kunna se filmen.

Det finns lite på Wikipedia om fallet.

http://en.wikipedia.org/wiki/Sylvia_Likens

Om du tycker fallet är så känsligt så råder jag dig inte till att se filmen. Man sitter verkligen med gråten i halsen, dom flesta scenera. Märkte även att man blir jävligt irriterad och arg när man ser filmen. Man typ knyter näven och fäktar med armarna i luften för man har sån jävla lust att slå in pannbenet på dom som torterar henne.

Jag har faktiskt inte vågat se den filmen. Den diskuterades här för några månader sedan. Tror att jag bara kommer må dåligt om jag ser den. Läste lite om fallet, som ligger till grund för filmen, på wikipedia innan, jag rekommenderar dig att göra samma sak.

Kommer följa din rekommendation och definitivt inte se den. Det är förmodligen inte scenerna i sig själva, utan mer vetskapen kring denna stakars flickas öde i kontext med filmen som förmodligen gör att jag inte fixar det. Annars är en kall öl, lite popcorn och en Guinea Pig kväll inga problem. Sjukt egentligen.

Så det är själva tanken att "det här har hänt" som skrämmer dig?

Kan förstå dig att det känns äckligt, tur har man som inte är känsligt för sånt.

Hur känner du inför riktigt blodiga filmer som Cannibal Holocaust tex?

Det låter som en film man bör se, alltså. Missförstå mig rätt nu. Jag villa absolut inte se den för att jag gillar att se småtjejer plågas. Jag vill se den för att bli påverkad. En riktig skräckfilm greppar tag, ger mig en spark i magen och spottar på mig innan eftertexterna rullar fram. Srpski Film var den senaste rulle som verkligen fick mig att känna avsky, trots att det egentligen inte är en skräckis i dess rätta bemärkelse. Skräck är genren som pushar gränsen för vad som egentligen är okej att visa och känslan av att hitta något guldkorn att rekommendera sina vänner är mycket fin.

Det är inte själva tanken att "det här har hänt" per se. Det förhåller sig snarare så att jag har svårt att se filmer där människor och även djur hamnar i ett tillstånd av total hänsynslös och beräknad utsatthet. Den totala hopplösheten och känslan av att vara övergiven och sårbar är jobbig för mig att se på film, snarare än brutalitet och blod. Men visst påverkar det mig att jag läst en hel del om fallet som An American Crime behandlar.

För att knyta an till din senare fråga. Jag har inga som helst problem med att se och ta in filmer som Cannibal Holocaust. Den är överdriven och det väcks ingen direkt verklighetskänsla över mig när jag ser filmen. Egentligen får jag inte dessa olustiga känslor speciellt ofta när jag ser skräckfilm. Det är bra mycket vanligare att jag känner så när det gäller drama eller socialrealistiska filmer.

Jag vill dock påpeka att jag inte har något emot att få olustkänslor eller bli äcklad av filmer. Det hör till sakens natur och kan vara en förutsättning för att bli engagerad av en viss typ av film. När det gäller An American Crime så tror jag att står den verkliga berättelsen för nära helt enkelt.

Imorgon efter jobbet blir det en liten dos av An american crime som avslutning på en slitig vecka. Har fixat hem den och det ska bli intressant att se om den håller måtten. Kan ju säga att ni höjt mina förväntningar utöver de förväntningar jag fått efter att ha läst en del på BD som fick mig intresserad.

Anledningen till att den är överdriven är för att det skulle vara enkelt att påträffa Deodatos illustrationer om den mänskliga hypokratin som florerar utan geografiska eller måttliga gränser. Detta tycker jag dock han lyckas bättre med i House on the Edge of the Park just precis för att hela storyn till större utsträckningar kan förbindas med vår verklighet.

Fast du kanske pratade mer om själva gorescenerna i sig?

Både filmen och gorescenerna är överdrivna, och som du mycket riktigt påpekar så ska det vara så . Men jag får inte samma typ av olustkänslor av att se den filmen, och framför allt kan jag inte knyta an dem till en verklig händelse som just jag råkar känna ett sorgligt engagemang för. Hade jag aldrig läst historien om Sylvia Likens, men ändå vetat att det byggt på verklig händelse så hade det nog inte varit några problem. Det är nog bara hennes öde som berör mig extra.