Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Jag tror att jag bara sett en tre-fyra filmer av Romero utöver zombie-filmerna och där är det väl bara Martin som sticker ut, och den kom ju mellan Night och Dawn, så då hade han fortfarande förstånd till att göra bra film. Tror ärligt talat att mannens karriär är officiellt över nu med just Survival, blev spiken i kistan. Tur i alla fall att vi fortfarande har Craven och Carpenter som gör hyggliga och bra filmer.

Det är inte många regissörer, och inom skräckskrået ännu färre, som har en så fullsmockad meritlista med riktigt bra filmer som Carpenter.

Ett urval: Assault on Precinct 13, Halloween, The Fog, Escape from New York, The Thing(!), Christine, Big Trouble in Little China(!!), Prince of Darkness, They Live, In the Mouth of Madness.

Det blir nästan pinsamt om man ska jämföra med Romero. Craven har ju gjort en hel del rå film också men jag håller Carpenter högre. Det är lite tråkigt när man ser tillbaka på dessa regissörer som har lyckats hålla igång sina karriärer sedan 70-talet utan att det har kommit upp några nya som kan ersätta dem när gamlingarna lägger av.

Jag tyckte det var lite uppfriskande när jag hade sett The House of the Devil, att den var gjord av en ny ung regissör som hade gjort lite skräckfilm innan också. Men sorgligt nog verkar han ha gått in i Hollywood-fällan och gjort en uppföljare på Cabin Fever. Borde ju vara ett dödfött projekt från början till slut. Varför ge sig på något sådant? Är det kanske så att han är bunden i ett kontrakt. För inte vill väl en ung regissör egentligen ta död på sin karriär så fort?

Som jag förstått det så är de nyare filmerna av Romero en het potatis för oss som gillar skräck. Jag tycker också att vår gode jätte har gått ned sig en hel del och senaste filmen var den sämsta i serien. De andra filmerna hade faktiskt scener som var snygga och som man kommer ihåg, men Survival hade inget. Jag kan räkna upp de saker jag inte gillade:
Skulle helt seriöst kunna räkna upp vad jag tyckte var dåligt hela kvällen, men för att vända på steken så nämner jag det som var bra också: Halv-okända skådisar + filmen var relativt kort.

Roligt att du gillade den. Jag gillar också tågrullar. Tyvärr är jag lat, trots att den finns på datorn har jag inte tagit mig tid att se den igen. Får ta mig i kragen, speciellt när du skriver "mycket värme och humor" vilket inte alls är det minne jag har av filmen.

Har sett tre (av fyra) filmer som Ti West regisserat och precis som du så gillade jag House of the Devil mest, och Cabin Fever 2 var en helt irrelevant uppföljare som inte alls bidrog med någonting till Roths debutfilm. Tror inte att han har som mål att sabba karriären utan tar dom chanser och erbjudanden som kommer, och att göra en uppföljare på en redan kultförklarad film drar ju publik, så. Känns lite som att Ti West kommer att bli skräckfilmens motsvarighet till Isaac Florentine.

"Värme" är kanske inte rätt ord. Men den är mysig och har en underfundig humor.

Tycker dock att bara The Thing (världen bästa skräckfilm och kanske näst bästa filmen öht) är bättre än Romero's ursprungliga trilogi. Men överlag har Carpenter en väldigt imponerande meritlista. Synd att även han försöker döda sitt namn med filmer som Ghost's of Mars.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om Romero. Växte upp med hans trilogi och älskar den fortfarande. Fan vad glad man var när man var på väg till bion för att se den efterlängtade Land of the Dead.

Killen verkar totalt ha tappat den han en gång hade. Man tycker ju att han borde reagera på kritiken och börja fundera över hur han gjorde filmer förr jämfört med hur han jobbar nu!

Efter en jobbig vecka blev det tre filmer igår natt.

Last House on Dead End Street
Hade förväntat mig något annat så den var svår att smälta i början men efter halva filmen gått börja den rulla på hyfsat bra och med två minnesvärda scener. Den första är "I'm directing this fucking movie!!!" och den andra är när de sågar av benen på en kvinna. Jag tror att det är en film som verkligen måste tas för det som det är och som dessutom växer enormt andra gången.

White Zombie
Det visade sig att jag inte hade sett denna filmen. Och om det inte vore för Giorgis advertens så hade jag kanske aldrig sett denna intressanta film då jag innan trodde jag hade det. Jag vet inte vad mer jag kan säga än att denna film är defintivt i klass med andra skräckfilmer från 30-talet av den sorten och både regin och Lugosis skådespel är i klass med Murders in the Rue Morgue från samma år. Filmen ska vara kall och mystisk och i huvudsak endast vara en skräckfilm och således behövs inte sån visuell flamboyans som passade perfekt i Karloff/Lugosi skräckfilmen The Black Cat utan filmen har en genuint kall och makaber atmosfär som verkligen är kongenial till en film med dessa premisser.

Conquest
Visserligen inte egentligen en skräckfilm men den har lite gore och är gjord av Lucio Fulci. Jag blev faktiskt lite smått besviken. Mina förväntningar om vad för slags film det skulle vara stämde ju men jag hade förväntat mig en större dos av Fulci om man säger så. Filmen är inte bara en medelmåttig film, det är en medelmåttig Fulci-film. Liksom de senare filmer Fulci regisserade (Aenigma, Sodoma's Ghost etc.) känns det som om den saknar en del essentiella Fulci element. Kanske inte det brister lika mycket som Sodoma's Ghost eller The Black Cat men bristen är väl åtminstone till samma grad som i Manhattan Baby och Cat in the Brain.

Survival of the dead var inte mycket att hänga i julgranen, för att vara Romero krävs det tyvärr mycket mer än så här för att det ens ska vara acceptabelt. Filmen lider av samma problem som hängt med sen Day of the dead, nämligen "tänkande" zombies. Denna gång får vi döda brevbärare, ryttare och trädgårdsmästare att roa oss med. Ska man använda zombies som billig arbetskraft bör man ringa skaparna av Fido, de fick till det riktigt snyggt.

Det är också märkligt att ju mer zombies börjar tänka i dessa filmer, desto mindre verkar de levande göra samma sak?
Folk brukar ha starka åsikter om springande zombies, men SotD visar tydligt hur oskrämmande det kan bli med hasande lik om det inte görs på rätt sätt. De här känns mest som en flock pissmyror som stör vardagen istället för hotet om den totala utrotningen som de egentligen borde utgöra. Jag missade också den sedvanliga kritiken av nåt nutida fenomen som alltid brukar finnas närvarande i Romeros filmer?

Dåliga effekter, segt tempo och halvhjärtad story. Då väntar vi på nästa [insert fyndighet here] Of The Dead. Inte fan slutar han att göra zombiefilmer med tanke på att han är one-trick ponyn personifierad.

Nej zombie-hotet känns inte så överhängande när de kommer en och en, eller att antalet zombies i filmen inte överstiget antalet kulor i magget till en m16. Den totala hopplösheten, löpandebandhorden av köttätande zombies som bara stiger upp - blir fler och fler är totalt puts väck. Det var ju det som var Romeros stora trick, och enda om jag får be. Att knyta ihop zombies med konformitets- och konsumtionskritik. Lite ironiskt så har han gått i fällan själv i och med denna sjätte film som mal på i gamla hjulspår precis som de föregående två.

Är det bara jag här som tyckte att Ghosts of Mars var en helt okej rulle?

Trots att jag inte gillar han Ice Cube och filmen må stundvis ha varit en aning fjantig så var det enligt mitt tycke en rätt underhållande film. Dock är jag svag för filmer som utspelar sig i rymdmiljöer, så det kanske främst beror på det.

Jo men man kan liksom inte ha ribban på "okej" när det gäller en kille som Carpenter. Bara det att Ice Cube fick vara med visar ju att han tappat allt han förr kunde.