Dagens icke-rekommendation går till "The Grudge" som jag såg på bio i helgen. Inte så usel som jag trodde efter läst recensionerna men den var tråkig och inte kuslig eller skrämmande.
Själva premissen med att om du går in ett visst hus så dör du efter ett tag var otroligt fantasilöst redan 2004 och den har inte blivit bättre med åren. Undvik!
Känner lite att det blir svårt att göra något nytt av den skåpmaten :/
Ont. Lights out och The Babadook och Our house är mycket sevärda!
__________________
Senast redigerad av RedZoneBerserk 2020-01-26 kl. 17:43.
Ja, jag håller med om betyget där. Jag har inte ens läst boken, förresten. Varsel var fantastisk, men jag tror att det kan vara svårt att upprepa magin från fornstora dagar, även om man heter Stephen King.
Ställer mig till skaran av de som blev besvikna på adaptionen av Doctor Sleep, men boken var det inget större fel på vill jag minnas.
På tal om Black Christmas-remaken från ifjol så är det samma sak som med senaste The Grudge, behövdes det verkligen ännu en remake på Black Christmas så tätt inpå floppen från 2006 som föregick denna? Förstår att filmbolagen har slut på idéer, pengarna styr och hela återvinningskulturen börjar förstöra filmbranschen och i synnerhet skräckfilmen mer och mer för varje år. Skulle vara intressant att se svart på vitt hur pass stor efterfrågan det egentligen är på denna typen av remakes... Jaja, jag blir bara alltmer cynisk och får bensin på min konservativa eld i frågan om genrens överlevnad för varje år som detta pågår. Som tur är finns de gamla verken kvar, och det händer mellan varven att man blir överraskad av någon amerikansk skräckfilm (bortom storbolagen), så hoppet är inte helt borta.
Ställer mig till skaran av de som blev besvikna på adaptionen av Doctor Sleep, men boken var det inget större fel på vill jag minnas.
Första 20-25 min gillade jag verkligen, blev riktigt peppad med de mörka 237-återblickarna. Satt som på nålar! Sen kukade det ur rejält där i mitten .. för att under sista 15 min vara lite småintressant.
Första 20-25 min gillade jag verkligen, blev riktigt peppad med de mörka 237-återblickarna. Satt som på nålar! Sen kukade det ur rejält där i mitten .. för att under sista 15 min vara lite småintressant.
Själv tycker jag sista halvtimmen va bäst då dom kom till hotellet..
Såg Suspiria (2018) ikväll. Slänger in brasklappen med en gång: Jag har inte sett originalet.
Jag hade väl fått lite vibbar av att den här skulle vara en rätt artsy, mångbottnad, "mer konstig än läskig"-skräckis. Annat än det hade jag precis noll aning om vad som väntade. Den inledande halvtimmen gjorde det ju klart att vi ska röra oss bland skeva, mystiska figurer i väldigt bleka miljöer. Sen kom scenen med ryskan i spegelrummet och allt blev genast förbannat olustigt. En genuint vidrig scen på alla sätt och vis, och där drog förväntningarna iväg. Inte för att köttkrokar och piss i sig gör en bra skräckfilm, men det här blev någon slags olustig cocktail av obehag - komplett med snabb, snurrig klippning. Det fick väl tyvärr anses vara filmens höjdpunkt för min del också.
Brukar tycka att jag är rätt hygglig på att hänga med i övergripande tematik, bildspråk, symbolism och andra artistiska knep, men här blev det bara för mycket. Jag visste att det skulle röra sig i gränslandet kring häxeri. Det fick mig intresserad, men efter två timmar väntade jag bara på eftertexterna. Den är obehaglig i flera avseenden. Dansscenerna är välgjorda. Filmen ser fantastisk ut. Tilda Swinton är fantastisk i alla sina roller. Den långa sekvensen med tjejen som ballar ur och bryter benet för att sen ändå ge sig ut och flänga runt på dansgolvet är hemsk. Det är ekivokt som fan och man har inte ryggat tillbaka på allt vad blod och naket heter, men ändå utan att göra det smaklöst och billigt.
Men överlag känns den rätt otajt på nåt sätt. Den våldsamt närsynta och akut nervsvaga kvinnan som avrättar sig själv med en brödkniv känns malplacerad och oviktig. Temat med skuld, nazism, ånger och allt vad det är känns aldrig heller vidare förankrat. Lyfter man ur gubben ur historien händer liksom väldigt lite med själva handlingen. Det känns som en överflödig subplot som säkert har bäring för historien på ett sätt som tyvärr inte framgår. Jag förstår ingenting av de tre Urmödrarna. Jag brukar gilla filmer som lämnar tittaren hängades i ovisshet, men här känner jag mig mest bestulen på massa viktig som jag aldrig tycker mig ha fått.
Avslutningsvis känner jag mig kluven inför det grandiosa slutnumret. Jag uppskattar all gore. Den är också smakfull. Blodfontänerna ser bra ut. Allt är så jävla sexuellt laddat på ett perverst och effektivt sätt dessutom. I samma andetag är ju slow motion-sekvenserna absolut skräp, rakt igenom. Detta övergår plötsligt till toksnyggt fotografi ovanifrån där allt badar och blinkar i rött, komplett med repetativ synthmusik som känns totalt vansinnigt och helt rätt.
Jag är överlag kluven till den. Jag kan inte säga att jag skulle rekommendera den till någon som vill se en bra film, men jag är samtidigt nöjd med vad jag fick. Det är en annorlunda skräckfilm som träffar rätt med obehag och olust i flera scener, men som bara känns för abstrakt och otajt för att klocka in på över 150 minuter. En film jag aldrig lär se om i sin helhet, men som tar ut svängarna och experimenterar på ett sätt som väldigt få filmer gör. Den prövar någonting nytt och det är mer än man kan säga om dussinfilmer med jump scare-kavalkader.
__________________
Senast redigerad av SlaktarBosse 2020-02-03 kl. 01:40.
Jag har sett några filmer som enligt kritiker och publik borde vara riktiga stinkare, men jag älskade dom. Det är Truth or Dare och Wes Cravens sista, My Soul to Take. Skitkul rullar som inte tar sig själv på så stort allvar: My Soul to Take hade en helt bisarr high school-kultur som bakgrund och Truth or Dare körde full patte på konceptet.
Jag har sett några filmer som enligt kritiker och publik borde vara riktiga stinkare, men jag älskade dom. Det är Truth or Dare och Wes Cravens sista, My Soul to Take. Skitkul rullar som inte tar sig själv på så stort allvar: My Soul to Take hade en helt bisarr high school-kultur som bakgrund och Truth or Dare körde full patte på konceptet.
Va det Truth or Dare från 2018 du såg?
Såg halva den i går men somnade. En av de tråkigare skräckfilmerna jag sett den senaste tiden.
Kanske slutet va bättre? Början till mitten va iaf ingen höjdare.
Va det Truth or Dare från 2018 du såg?
Såg halva den i går men somnade. En av de tråkigare skräckfilmerna jag sett den senaste tiden.
Kanske slutet va bättre? Början till mitten va iaf ingen höjdare.
Jupp. Nä, gillade du inte början och mitten skulle du inte uppskatta slutet.
Jag fick äntligen tummen ur och såg Under The Shadow (2016) och den levde upp till förväntningarna. Väldigt creepy.
