__________________
Senast redigerad av Veckans klubba 2019-10-28 kl. 18:35.
Senast redigerad av Veckans klubba 2019-10-28 kl. 18:35.
__________________
Senast redigerad av JokerMannen 2019-10-28 kl. 19:16.
Senast redigerad av JokerMannen 2019-10-28 kl. 19:16.
__________________
Senast redigerad av JokerMannen 2019-10-29 kl. 10:54.
Senast redigerad av JokerMannen 2019-10-29 kl. 10:54.
Nu var det ett tag sedan jag kikade in här 
Jag ramlade över den här listan och måste säga att den var riktigt bra. Jag har sett samtliga filmer från den bortsett från Trouble every day som jag funderar på om det kanske är dags att se nu.
Vissa filmer är personliga favoriter, andra not so much men överlag tycker jag det är en riktigt bra lista som lyckas fånga upp det mesta som är värt att se från den här tidsperioden. Så har ni något ni inte sett där är det säkerligen värt en titt
Jag ramlade över den här listan och måste säga att den var riktigt bra. Jag har sett samtliga filmer från den bortsett från Trouble every day som jag funderar på om det kanske är dags att se nu.
Vissa filmer är personliga favoriter, andra not so much men överlag tycker jag det är en riktigt bra lista som lyckas fånga upp det mesta som är värt att se från den här tidsperioden. Så har ni något ni inte sett där är det säkerligen värt en titt
Eftersom jag ändå är här kan jag lite kort försöka gå igenom vad jag sett sedan sist.
Brightburn (2019)
Handlar om ett barn med superkrafter med en twist. Det här är Stålmannen fast stålmannen visar sig vara en psykopat typ. Filmen i sig är inget mästerverk (men inte dålig heller) men jag tycker den sätter en intressant ny twist på superhjälte-genren som är minst sagt mättad vid det här laget. Ska vi fortsätta att bombarderas med serier och filmer som dessa vore det roligt med lite mer som går åt skräckhållet och det är faktiskt lite förvånande att det är så pass "ogjort" som det är. Sevärd.
Gonjiam: Haunted asylum (2018)
Den töntiga titeln till trots så är den här Sydkoreanska filmen helt klart en trevlig throwback till tidiga 00-talets J-horror-fest. Ett gäng ungdomar har någon sorts onlineshow där de streamar sina utflykter till några av de mest hemsökta platserna i landet. Som ni redan fattat så är det här stället the real deal. Fruktansvärt obehaglig, jag är fortfarande lite mörkrädd ett par månader senare.
Midsommar (2019)
Den var helt okej. Vissa saker störde mig som midnattssol i Hälsingland. Störde mig också på ett personligt plan att man aldrig fick höra Hårgalåten men främst att vi pratar fan inte stockholmska här i Hälsingland.. Överlag tycker jag de fångat upp tillräckligt av Svensk kultur både nutida och forna för att det ska kännas, om än inte autentiskt, åtminstone trovärdigt. Det märks att de ansträngt sig och gjort research och det är riktiga svenskar som är med så språket är, även utan korrekt dialekt, rätt.
Den är lite väl lång och inte speciellt originell, påminner mycket om Wickerman. Rekommenderas absolut ändå.
Crawl (2019)
En storm i Florida orsakar en översvämning. En dotter och hennes far är fast i en krypgrund när stora krokodiler plötsligt dyker upp. Simpel handling och man vet vad man får. Såklart inte ultrarealistisk då den här typer av filmer aldrig är det, men tillräckligt för att det inte ska kännas over-the-top-löjligt. Överlag är den välgjord och spännande. Gillade man Black Water så gillar man definitivt den här. Rekommenderas när man vill se något nervkittlande utan för mycket engagemang.
In the tall grass (2019)
En bror och en syster blir inlurade i majsfält av en pojke som inte verkar kunna hitta ut. Väl inne inser de själva att de också är vilse. Den här filmen hade kunnat vara mer som Triangle och då varit bra, men det var den inte. Inte värdelös men inte bra heller.
Mary (2019)
En familj köper en båt för att starta en sorts semesterverksamhet, båten är hemsökt. Den här filmen lär ha haft ett redigt dåligt manus för både Gary Oldman och Emily Mortimers insatser är vedervärdigt dåliga. Det absolut sämsta med hela filmen är absolut detta. De spelar över, reagerar märkligt och ologiskt. Hade detta varit bättre hade filmen varit helt okej då den innehåller lite obehagliga bitar helt klart, så synd på något som kunde varit bra, nu kändes den mest B.
Sweetheart (2019)
En tjej spolar upp på en strand på en öde ö, hon är inte ensam. Jag är rätt säker på att den här är löst baserad på en creepypasta jag inte minns namnet på. De svarta hålen på havsbotten är utan tvekan det absolut obehagligaste i hela filmen men tyvärr utforskas den delen aldrig vilket känns synd. Istället är den en ganska standard monsterflick som varken är bra eller dålig. Underhållande och blir aldrig seg, sevärd.
Eli (2019)
En pojke lider av någon sorts supersjukdom och är allergisk mot allt, han åker med sin familj till ett privatsjukhus för att göra någon sorts experimentell behandling som ska bota honom. Jag ska erkänna att twisten i den här filmen är bra och intressant, tyvärr ödeläggs det helt av det faktum att filmen överlag är så jävla kass att det är pinsamt. Se den inte.
Wounds (2019)
En bartender tar hem en telefon som glömts kvar i hans bar och börjar snoka i den, det skulle han inte gjort. Jag är väldigt kluven till denna. Den är bra. Storyn är bra, skådespelarna är bra och deras reaktioner och agerande känns (för det mesta) realistiska och logiska. Mysteriet är intressant och stämningen är tät. Den blir aldrig jätteläskig men den är nästan alltid obehaglig. Problemet är att den tar slut alldeles för fort. Det känns som att den slutar när den precis började ta fart. Jag HOPPAS att det här kan vara starten på en sorts franchise där vi får se mer från samma universum liknande Cloverfield för den här Lovecraftliknande grejen vill jag se mer av.
Child's play (2019)
Ja ni vet ju vad den handlar om Den är inte jättebra, men det var inte originalet heller. Lite småläskig ibland men också rolig ganska ofta. Däremot tycker jag det är en bra remake som faktiskt lyckas utmärkt med att ta en så pass gammal film in i nutiden på ett logiskt och intressant sätt. Den klassiska storyn om den onda dockan i mix med vår tids smartphones och appar och molnet och allt vad det är. Underhållande!
47 meters down: Uncaged (2019)
Precis som sin föregångare är den här riktigt spännande. Här har man kombinerat hajarna med klaustrofobiska grottor. Inte speciellt realistiskt, men väldigt nervkittlande. Gillar man hajfilmer är denna ett måste.
Jag har även sett fler som jag inte listar här för att de varit för meningslösa eller dåliga typ, var dock tvungen att ta med Eli bara för att kunna säga att se den inte, på riktigt, det är slöseri med tid. "Kort" var det ja. Aja, ha det gött, over and out
Brightburn (2019)
Handlar om ett barn med superkrafter med en twist. Det här är Stålmannen fast stålmannen visar sig vara en psykopat typ. Filmen i sig är inget mästerverk (men inte dålig heller) men jag tycker den sätter en intressant ny twist på superhjälte-genren som är minst sagt mättad vid det här laget. Ska vi fortsätta att bombarderas med serier och filmer som dessa vore det roligt med lite mer som går åt skräckhållet och det är faktiskt lite förvånande att det är så pass "ogjort" som det är. Sevärd.
Gonjiam: Haunted asylum (2018)
Den töntiga titeln till trots så är den här Sydkoreanska filmen helt klart en trevlig throwback till tidiga 00-talets J-horror-fest. Ett gäng ungdomar har någon sorts onlineshow där de streamar sina utflykter till några av de mest hemsökta platserna i landet. Som ni redan fattat så är det här stället the real deal. Fruktansvärt obehaglig, jag är fortfarande lite mörkrädd ett par månader senare.
Midsommar (2019)
Den var helt okej. Vissa saker störde mig som midnattssol i Hälsingland. Störde mig också på ett personligt plan att man aldrig fick höra Hårgalåten men främst att vi pratar fan inte stockholmska här i Hälsingland.. Överlag tycker jag de fångat upp tillräckligt av Svensk kultur både nutida och forna för att det ska kännas, om än inte autentiskt, åtminstone trovärdigt. Det märks att de ansträngt sig och gjort research och det är riktiga svenskar som är med så språket är, även utan korrekt dialekt, rätt.
Den är lite väl lång och inte speciellt originell, påminner mycket om Wickerman. Rekommenderas absolut ändå.
Crawl (2019)
En storm i Florida orsakar en översvämning. En dotter och hennes far är fast i en krypgrund när stora krokodiler plötsligt dyker upp. Simpel handling och man vet vad man får. Såklart inte ultrarealistisk då den här typer av filmer aldrig är det, men tillräckligt för att det inte ska kännas over-the-top-löjligt. Överlag är den välgjord och spännande. Gillade man Black Water så gillar man definitivt den här. Rekommenderas när man vill se något nervkittlande utan för mycket engagemang.
In the tall grass (2019)
En bror och en syster blir inlurade i majsfält av en pojke som inte verkar kunna hitta ut. Väl inne inser de själva att de också är vilse. Den här filmen hade kunnat vara mer som Triangle och då varit bra, men det var den inte. Inte värdelös men inte bra heller.
Mary (2019)
En familj köper en båt för att starta en sorts semesterverksamhet, båten är hemsökt. Den här filmen lär ha haft ett redigt dåligt manus för både Gary Oldman och Emily Mortimers insatser är vedervärdigt dåliga. Det absolut sämsta med hela filmen är absolut detta. De spelar över, reagerar märkligt och ologiskt. Hade detta varit bättre hade filmen varit helt okej då den innehåller lite obehagliga bitar helt klart, så synd på något som kunde varit bra, nu kändes den mest B.
Sweetheart (2019)
En tjej spolar upp på en strand på en öde ö, hon är inte ensam. Jag är rätt säker på att den här är löst baserad på en creepypasta jag inte minns namnet på. De svarta hålen på havsbotten är utan tvekan det absolut obehagligaste i hela filmen men tyvärr utforskas den delen aldrig vilket känns synd. Istället är den en ganska standard monsterflick som varken är bra eller dålig. Underhållande och blir aldrig seg, sevärd.
Eli (2019)
En pojke lider av någon sorts supersjukdom och är allergisk mot allt, han åker med sin familj till ett privatsjukhus för att göra någon sorts experimentell behandling som ska bota honom. Jag ska erkänna att twisten i den här filmen är bra och intressant, tyvärr ödeläggs det helt av det faktum att filmen överlag är så jävla kass att det är pinsamt. Se den inte.
Wounds (2019)
En bartender tar hem en telefon som glömts kvar i hans bar och börjar snoka i den, det skulle han inte gjort. Jag är väldigt kluven till denna. Den är bra. Storyn är bra, skådespelarna är bra och deras reaktioner och agerande känns (för det mesta) realistiska och logiska. Mysteriet är intressant och stämningen är tät. Den blir aldrig jätteläskig men den är nästan alltid obehaglig. Problemet är att den tar slut alldeles för fort. Det känns som att den slutar när den precis började ta fart. Jag HOPPAS att det här kan vara starten på en sorts franchise där vi får se mer från samma universum liknande Cloverfield för den här Lovecraftliknande grejen vill jag se mer av.
Child's play (2019)
Ja ni vet ju vad den handlar om
Den är inte jättebra, men det var inte originalet heller. Lite småläskig ibland men också rolig ganska ofta. Däremot tycker jag det är en bra remake som faktiskt lyckas utmärkt med att ta en så pass gammal film in i nutiden på ett logiskt och intressant sätt. Den klassiska storyn om den onda dockan i mix med vår tids smartphones och appar och molnet och allt vad det är. Underhållande!47 meters down: Uncaged (2019)
Precis som sin föregångare är den här riktigt spännande. Här har man kombinerat hajarna med klaustrofobiska grottor. Inte speciellt realistiskt, men väldigt nervkittlande. Gillar man hajfilmer är denna ett måste.
Jag har även sett fler som jag inte listar här för att de varit för meningslösa eller dåliga typ, var dock tvungen att ta med Eli bara för att kunna säga att se den inte, på riktigt, det är slöseri med tid. "Kort" var det ja. Aja, ha det gött, over and out
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera