Jag blev positivt överraskad hur The Autopsy of Jane Doe sakta slöt sina klor. Kände faktiskt någonting när filmen gick igång och jag tänker gå off topic för att förklara hur den väckte gamla minnen hos mig och kanske varför den i stunder var otäck. Detta blir alltså ingen recension utan mer av en personlig upplevelse som jag tänker dela med mig av till er. Är du intresserade så kan du skippa spoilern och se förbi hela detta inlägget.
För X antal år sedan så arbetade jag på en skiva. Under inspelningen så hyrde vi en lokal i en källare på ett stort hus som en gång varit en möbelfabrik. Det gamla fabrikshuset låg i utkanten av staden precis mellan där vanliga villor slutat byggas och där industrier och skog började. Precis på skiljelinjen. I möbelfabriken hade den gamla ägaren (vår hyresvärd) byggt en lägenhet till sig själv som han bodde i och vägg i vägg hade han sin butik. Den enda delen av företaget som fortfarande var aktivt i fastigheten. Snickeriverksamheten hade han outsourca det till Östeuropa berättade han. Källaren vi höll till i var inte exakt som den i AJD men den hade lite samma känsla med många dörrar och några korridorer.
Så i ena sidan av husets botten arbetade vi och på tredje plan av andra sidan så bodde han. På grund av detta och brist på folk som bodde i närheten så kunde vi arbeta dag som natt utan att störa någon. Många dagar, kvällar och nätter så var vi alltid minst två vid inspelning, jag som tekniker och en musiker. Så såg det oftast ut... fram tills att det var min tur att lägga gitarr, effekter, extra slagverk och editering m.m. Många kvällar var jag ensam då jag arbetade på nattetid. Jag brukade komma in vid ca 5-7 på kvällen och sedan arbeta fram till 2-3 på natten och i vissa enstaka fall fram till kl 4 på morgonen. Detta gick alldeles utmärkt i flera veckor fram tills en mycket obehaglig kväll som jag aldrig kommer att glömma.
Jag var mitt i en av veckorna när gitarrerna skulle läggas och vi hade satt upp ett flertal mikrofoner runt förstärkaren för att ha tillgång till så många olika typer av ljud som möjligt att välja på i mixningsfasen. En av bandmikrofonerna hade jag satt upp utanför studion i en större hall där även porten in i källaren låg. Vid inspelning så har man en livefeed/monitoring från mikrofonerna till sina hörlurar och många nätter innan denna så hade jag hört små lätta ljud som bandmikrofonen utanför studion plockade upp mellan tagningarna. Jag drog snabbt slutsatsen att det måste vara möss som irrar runt och rotar i saker på natten. Jag hade också flera gånger hört "klicken" som rörelsesensorerna gjorde när de startat lamporna i hallen utanför och även här tänkte jag att mössen förmodligen var anledningen till detta. No big deal och jag lade inte någon större vikt vid det eftersom jag hade arbete att fokusera på. I alla fall fram tills det som skulle hända den här kvällen.
Det var någonstans mellan 2:00 och 2:45 som jag bröt för att lyssna på det jag nyss spelat in som ännu en gång ett ljud började höras i bandmikrofonen där ute. Jag minns inte exakt vad som jag hörde för chocken var så stark att mitt minne blev lite desorganiserat dock minns jag till en början svaga ljud och klicket rörelsesensorn gör när lamporna tänds. Plötsligt så kom en mycket hög och kraftig metalliskt klingande smäll i hörlurarna! Som om någon hade kastat en skiftnyckel med all sin kraft i betonggolvet utanför studio. Tänk nu på att jag hade bra med volym i hörlurarna för att dränka allt ljud från min förstärkare som stod ca 2 meter ifrån mig. Så när smällen kom så blev den mycket kraftig i mina öron.
Som ett förhastat vaknade kände jag en vidrig och obeskrivlig stark känsla som rann rakt igenom ryggen och ner i benen av vetskapen att jag inte längre var ensam i den här delen av husets källarlokaler. Och min enda väg ut var igenom där någon nu potentiellt fanns. Min kropp blev som frusen i fem minuter och mitt hjärta slog våldsamt som om man hade sprungit 5 kilometer. En märklig kombination av lugn och stress. Jag satt där på stolen, utan att röra mig och utan att stänga av ljudet i hörlurarna och nu, efter smällen, så var återigen knäpptyst där ute.
Jag väntar.. och väntar men ingenting hörs...
Plötsligt hörs det hur handtagen till porten som leder in i källaren vrids om men utan att öppnas. Bara greppar och trycker ned den en eller två gånger.
Tanken att det är inbrott på gång slår mig och jag är utan en väg ut med endast en kofot som försvar. "Tänk om de är två eller tre, vad gör jag då? Jag har inte en chans om det är flera." Jag lägger av mig hörlurarna och håller kofoten och väntar.
Jag släcker ned studion och försöker hålla mig extremt tyst i vad som känns som en timma och bara lyssnar och tänker. Hör lite små ljud då och då men inget stort. Till slut så ger jag upp och går fram till dörren och lägger örat tätt intill för att lyssna. Jag hör ingenting. Då bestämmer jag mig för att ge allt och bara konfrontera vad som än är där ute. När jag låser upp och öppnar dörren så är det till min förvåning och lättnad ingen där... Bara lysrörsarmaturer som lyser. Men ingen är här. Porten som leder utomhus är fortfarande låst och ingenting verkar vara flyttat på. Allt verkar vara som vanligt.
Jag vänder mig om och går in i studio och låser dörren för att ringa min flickvänn då jag visst att hon var vaken. Alla andra gånger jag ringt ut ifrån källaren så har det aldrig varit några problem men tyvärr blir det inte så denna natten. När jag får kontakt med henne så hör jag henne kristallklart men hon hör mig dåligt. På telefonen så förklara hon att det låter som om någon skriker blandat med trasigt digitala läten och min röst. Denna kommentaren får mitt hjärta att falla ned i maggropen. Det kändes ungefär som att falla i en dröm blandat med en otäck känsla av att något inte står rätt till.
Vi avslutar samtalet så gott det går och därpå packar jag snabbt ihop mina saker, låser studion och beger mig till fots hem igenom den snötäckta staden. På vägen hem känns det som ett vakuum inombords medans händelserna spelas upp om och om igen.
Efter denna kväll tog jag tre dagar ledig och fortsatte sedan med inspelningen som förut på nattetid. Inga fler händelser skedde igen och efter en månad så var vi klara med allt.
The Autopsy of Jane Doe påminner mig om den natten och därför så var den förmodligen extra obehaglig i mitt fall. Visst, man kan tycka att den har inte briljant dialog eller karaktärer och hur de belyst scenerna och hur de har valt att fokuserar på texturer känns lite daterat. Men när AJD väl leverera så är den förvånansvärt stämningsfull.
3/5
__________________
Senast redigerad av Kalender-mannen 2017-01-27 kl. 14:29.
Missade att bifoga en bild i första inlägget. Gör det mest så ni får lite vibes från platsen. May the moderators have mercy on me for going way off topic.
Har inte många bra bilder så det fick bli denna. Inte gitarrförstärkaren jag talade om men istället den vi använde till basgitarr. http://i.imgur.com/zwSAqcg.jpg
För X antal år sedan så arbetade jag på en skiva. Under inspelningen så hyrde vi en lokal i en källare på ett stort hus som en gång varit en möbelfabrik. Det gamla fabrikshuset låg i utkanten av staden precis mellan där vanliga villor slutat byggas och där industrier och skog började. Precis på skiljelinjen. I möbelfabriken hade den gamla ägaren (vår hyresvärd) byggt en lägenhet till sig själv som han bodde i och vägg i vägg hade han sin butik. Den enda delen av företaget som fortfarande var aktivt i fastigheten. Snickeriverksamheten hade han outsourca det till Östeuropa berättade han. Källaren vi höll till i var inte exakt som den i AJD men den hade lite samma känsla med många dörrar och några korridorer.
Så i ena sidan av husets botten arbetade vi och på tredje plan av andra sidan så bodde han. På grund av detta och brist på folk som bodde i närheten så kunde vi arbeta dag som natt utan att störa någon. Många dagar, kvällar och nätter så var vi alltid minst två vid inspelning, jag som tekniker och en musiker. Så såg det oftast ut... fram tills att det var min tur att lägga gitarr, effekter, extra slagverk och editering m.m. Många kvällar var jag ensam då jag arbetade på nattetid. Jag brukade komma in vid ca 5-7 på kvällen och sedan arbeta fram till 2-3 på natten och i vissa enstaka fall fram till kl 4 på morgonen. Detta gick alldeles utmärkt i flera veckor fram tills en mycket obehaglig kväll som jag aldrig kommer att glömma.
Jag var mitt i en av veckorna när gitarrerna skulle läggas och vi hade satt upp ett flertal mikrofoner runt förstärkaren för att ha tillgång till så många olika typer av ljud som möjligt att välja på i mixningsfasen. En av bandmikrofonerna hade jag satt upp utanför studion i en större hall där även porten in i källaren låg. Vid inspelning så har man en livefeed/monitoring från mikrofonerna till sina hörlurar och många nätter innan denna så hade jag hört små lätta ljud som bandmikrofonen utanför studion plockade upp mellan tagningarna. Jag drog snabbt slutsatsen att det måste vara möss som irrar runt och rotar i saker på natten. Jag hade också flera gånger hört "klicken" som rörelsesensorerna gjorde när de startat lamporna i hallen utanför och även här tänkte jag att mössen förmodligen var anledningen till detta. No big deal och jag lade inte någon större vikt vid det eftersom jag hade arbete att fokusera på. I alla fall fram tills det som skulle hända den här kvällen.
Det var någonstans mellan 2:00 och 2:45 som jag bröt för att lyssna på det jag nyss spelat in som ännu en gång ett ljud började höras i bandmikrofonen där ute. Jag minns inte exakt vad som jag hörde för chocken var så stark att mitt minne blev lite desorganiserat dock minns jag till en början svaga ljud och klicket rörelsesensorn gör när lamporna tänds. Plötsligt så kom en mycket hög och kraftig metalliskt klingande smäll i hörlurarna! Som om någon hade kastat en skiftnyckel med all sin kraft i betonggolvet utanför studio. Tänk nu på att jag hade bra med volym i hörlurarna för att dränka allt ljud från min förstärkare som stod ca 2 meter ifrån mig. Så när smällen kom så blev den mycket kraftig i mina öron.
Som ett förhastat vaknade kände jag en vidrig och obeskrivlig stark känsla som rann rakt igenom ryggen och ner i benen av vetskapen att jag inte längre var ensam i den här delen av husets källarlokaler. Och min enda väg ut var igenom där någon nu potentiellt fanns. Min kropp blev som frusen i fem minuter och mitt hjärta slog våldsamt som om man hade sprungit 5 kilometer. En märklig kombination av lugn och stress. Jag satt där på stolen, utan att röra mig och utan att stänga av ljudet i hörlurarna och nu, efter smällen, så var återigen knäpptyst där ute.
Jag väntar.. och väntar men ingenting hörs...
Plötsligt hörs det hur handtagen till porten som leder in i källaren vrids om men utan att öppnas. Bara greppar och trycker ned den en eller två gånger.
Tanken att det är inbrott på gång slår mig och jag är utan en väg ut med endast en kofot som försvar. "Tänk om de är två eller tre, vad gör jag då? Jag har inte en chans om det är flera." Jag lägger av mig hörlurarna och håller kofoten och väntar.
Jag släcker ned studion och försöker hålla mig extremt tyst i vad som känns som en timma och bara lyssnar och tänker. Hör lite små ljud då och då men inget stort. Till slut så ger jag upp och går fram till dörren och lägger örat tätt intill för att lyssna. Jag hör ingenting. Då bestämmer jag mig för att ge allt och bara konfrontera vad som än är där ute. När jag låser upp och öppnar dörren så är det till min förvåning och lättnad ingen där... Bara lysrörsarmaturer som lyser. Men ingen är här. Porten som leder utomhus är fortfarande låst och ingenting verkar vara flyttat på. Allt verkar vara som vanligt.
Jag vänder mig om och går in i studio och låser dörren för att ringa min flickvänn då jag visst att hon var vaken. Alla andra gånger jag ringt ut ifrån källaren så har det aldrig varit några problem men tyvärr blir det inte så denna natten. När jag får kontakt med henne så hör jag henne kristallklart men hon hör mig dåligt. På telefonen så förklara hon att det låter som om någon skriker blandat med trasigt digitala läten och min röst. Denna kommentaren får mitt hjärta att falla ned i maggropen. Det kändes ungefär som att falla i en dröm blandat med en otäck känsla av att något inte står rätt till.
Vi avslutar samtalet så gott det går och därpå packar jag snabbt ihop mina saker, låser studion och beger mig till fots hem igenom den snötäckta staden. På vägen hem känns det som ett vakuum inombords medans händelserna spelas upp om och om igen.
Efter denna kväll tog jag tre dagar ledig och fortsatte sedan med inspelningen som förut på nattetid. Inga fler händelser skedde igen och efter en månad så var vi klara med allt.
The Autopsy of Jane Doe påminner mig om den natten och därför så var den förmodligen extra obehaglig i mitt fall. Visst, man kan tycka att den har inte briljant dialog eller karaktärer och hur de belyst scenerna och hur de har valt att fokuserar på texturer känns lite daterat. Men när AJD väl leverera så är den förvånansvärt stämningsfull.
Hej alla vill gärna ha tips på en bra skräck man kan se ikväll. Helst någon film om seriemördare med ungdomar i handlingen. Har sett de flesta slasher. alla halloween, fredagen den 13:e. sleepaway camp och Freddy filmer. Kanske finns nåt riktigt fynd jag har missat
Hej alla vill gärna ha tips på en bra skräck man kan se ikväll. Helst någon film om seriemördare med ungdomar i handlingen. Har sett de flesta slasher. alla halloween, fredagen den 13:e. sleepaway camp och Freddy filmer. Kanske finns nåt riktigt fynd jag har missat
The Burning - liknar de tidiga Friday 13th och med en mycket ung Jason Alexander (George Costanza) i en av rollerna.
Prova Just Before Dawn då, för en lite annorlunda och knäppare ¨
version av mördare i skogen.
Tyvärr sett den innan, ingen ja fattade tycke för tyvärr, jag kollade några avsnitt av säsong 2 av serien scream men ville varva av med en film ist Vad tycker ni om serien Scream förresten? jag hade viss förhoppning om den, tycker den är helt ok titta på men inget som jag fastnat för direkt heller.
